#de Blob var lite av en sleeper hit när det släpptes till Wii hösten 2008. Konceptet med att måla en hel stad med regnbågsprakande färger tilltalade uppenbarligen såväl kritiker som spelare. Att det därför kommer en uppföljare med exakt samma tema är således varken överraskande eller – om jag får vara litet plump – särskilt kreativt. Däremot kan varken du eller jag förneka att det är skoj att återvända till det grådaskiga landskapet för att ställa (måla?) allt till rätta.
Worst. Vacation. Ever.
Historien börjar med att ondskefulla Comrade Black störtar rakt ner i ett semesterparadis. Det dröjer inte länge förrän han har förorenat vattnet, tvättat bort all färg och förslavat semesterfirarna. Ack och ve. Turligt nog är Blob snabbt där för att sätta färg på tillvaron.
Lilla Blob ska måla hela världen - och det är en stor värld.
Det är roligare att bygga upp än att bryta ner. De grå nyanserna försvinner i raskt takt när Blob far runt på de stora och öppna plattformsbanorna och målar hus, palmer, bilar, båtar och annat. Ibland är kraven mer specifika, som att måla hus i en särskild kulör eller ta sig in i en byggnad där det gäller att trycka på knappar med rätt färg och aktivera hissar. Insidan av husen är ett tacksamt avbrott då det tredimensionella måleriet blir tvådimensionellt plattformspyssel. För avbrott, jo, det behöver man dessvärre.
Stort, färgglatt men enahanda
Det är skojigt att kuta runt på banorna, rädda invånarna från den grå vardagen och få liv i de döda miljöerna. Upplägget är fortfarande unikt och charmigt som få. Problemet är att det blir väl rutinmässigt efter ett tag. Med ett tiotal riktigt stora banor där det kommer krävas många timmar för att hitta allt – för det vill man – vill jag ha variation värdig en kung. Men till slut målar jag på slentrian och det är lite synd, för #De Blob 2 har många förtjänster.
Jag nämnde att nivåerna var stora och många. De är riktigt fina också och bjuder på en rik flora av vyer med allt från collegecampus, nöjesfält och stadskärnor. Det finns gömda föremål att hitta i princip överallt som kan göra allt från att stärka Blob till att ge dig nya målarmönster. Helst av allt kommer du vilja rädda alla, måla samtliga hus och få ordning på naturen. Då är chansen stor att du får fina poäng och en sådan där härlig känsla i magen som bara en gyllene medalj kan ge.
2D-banorna ger omväxling men briljerar sällan.
Med framgång kommer krav och med krav kommer prestationsångest. Det märks att utvecklarna inte vågat gå ifrån originalets vinnande koncept. Det är lite synd, eftersom De Blob var ett spel som sprudlade av kreativitet. Jag vill se samma slags nytänkande. Men bortsett från den kreativa undergången går det inte att komma ifrån att De Blob 2 är fantastiskt charmigt. Den här gången får också DS-, 360- och PS3-spelare vara med och leka (vi testade PS3-versionen). Det är inte så pjåkigt.
