Att vara skådis kan ju inte vara så svårt. Det är ju bara att lära sig några repliker, låtsas att man befinner sig i filmens handling och leverera. Jag menar, om Adam Sandler klarar det, hur svårt kan det vara? Det kan du ta reda på här, enda kravet är att du har en Kinect (eller en Move, om du kör PS3-versionen) och saknar uppblåst ego. För det här leder till pinsamheter, tro mig.
Kamera, tagning, vrålgarv
#Yoostar 2 är ungefär som filmkaraoke där du ersätter någon av skådespelarna i filmsekvensen, antingen för att härma skådespelarens prestation eller improvisera en egen skådespelarinsats. Det gäller inte bara att leverera replikerna rätt, nej, för att det ska se någorlunda vettigt ut måste du även härma skådespelarens rörelser. Principen är dessutom synnerligen enkel. Du placerar dig i siluetten av den figur du ska ersätta, sedan spelas scenen upp och dina repliker visas på skärmen som om det handlade om sångspel i stil med #Lips och #Rock band. När scenen är klar spelas den färdiga upp och poängbedöms, varvid du kan välja att spara den och/eller ladda upp den på internet för allmän beskådan på exempelvis Facebook. Men räkna med att det kommer att krävas omtagningar, för missade repliker och deltagare som ligger på golvet och vrider sig i skrattparoxysmer hör till vanligheterna.
Placera dig i det markerade området för att spelet ska veta vilken roll du vill spela, och ge dig en uppfattning om var du bör stå.
Sättet att placera dig i filmen fungerar ungefär som greenscreening, det vill säga att Kinectens kameror läser av dig, klipper ut dig, kastar bort bakgrunden och klistrar in dig i filmscenen. Allt i realtid. Om du inte har perfekta ljusförhållanden blir resultatet inte speciellt bra med suddiga kanter och en och annan borttappad kroppsdel. Inte ens med riktigt bra ljusförhållanden belönas du med något bättre än en grynig videobild och tveksam friläggning. Jag kan däremot inte låta bli att fascineras över att det ens fungerar!
Jag ska titta vart?
Det tekniska fungerar alltså med mer välvilja än kompetens, men det blir även en del praktiska problem. Om du inte kan replikerna och vet exakt vad och hur något ska sägas, då måste du titta på TV:n och därmed rakt mot Kinectens kamera. Det är däremot ytterst sällan skådisar tittar mot kameran. Resultatet blir att din filmkaraktär ofta glor mot kameran på ett sätt som kapitalt skiljer sig från filmen och scenen ser jättefel ut.
”Konstapeln, jag vill anmäla en läkare för stöld, han har tagit min puls.” Japp, det finns ett spelläge där du kan improvisera vilt.
Det finns flera olika spellägen, från socialt spelande till att du ställs inför utmaningar där ditt skådespelande ställs på prov. En sak som utvecklarna förtjänar beröm för är utbudet av scener. Det finns totalt 80 stycken med i spelet, och det inkluderar allt från gamla godingar som Terminator, Gudfadern och Star Trek: The Original Series till nyare filmer som Kick-Ass och 300. En veritabel guldgruva av klassiska sekvenser, och om inte det räcker finns det fler att köpa via Xbox Live. Men allt detta hamnar i skuggan av att det tekniska inte fungerar tillräckligt bra för att man verkligen ska vilja lägga ner energi på att åstadkomma riktigt bra resultat.
Filmutbudet är både stort och variationsrikt, och det är så långt borta från okända indiefilmer man kan komma.
Yoostar 2 är inte i något avseende en produkt för dig som förväntar dig något som kan kallas för kvalitet. Det finns så mycket att klanka på att det kan vara svårt att veta var man ska börja. Bildkvaliteten, ljudkvaliteten... jo, det är inga problem att hitta saker att vara mindre nöjd med. Men om man accepterar den totala bristen på tjusiga resultat, kastar all värdighet överbord och bjuder hem några polare är det här underhållning på ganska hög nivå. Varför inte testa att vara kass skådespelare när man har tröttnat på att vara kass sångare eller kass dansare? Yoostar 2 kommer däremot aldrig att bli något annat än en kul idé som inte fungerar speciellt bra i praktiken.
