Jag förstod tidigt att #Assassin's Creed: Brotherhood var något utöver det vanliga. För första gången hade #Ubisoft på allvar lyckats blåsa liv i sin vackra men annars ganska tunna lönnmördarupplevelse. Men vad jag inte väntade mig var en av 2000-talets finaste spelstunder. Definitionen av magi är ganska vag, men ska jag beskriva spelet med ett enda ord får det bli just detta.
Alla fick tyvärr inte vara med och förtrollas. PC-spelarna lämnades ute i kylan och även om det inte var oväntat (samma sak hände med tvåan) sved det så klart. Men väntan var inte förgäves och när Ezio rider i solnedgången med sin morbror Mario och utbrister: ”My battle is already won” kunde inget vara mer fel. För andra gången på ett halvår påbörjar jag den resa som kommit att bli en av spelvärldens stiligaste och mest kompletta. Men den har jag redan berättat om, låt oss istället fokusera på nyheterna i PC-versionen.
Da Vincis försvinnande är DLC för konsolspelarna. Till PC-versionen följer det med helt gratis.
Tråkigt nog kom #Assassin's Creed II till PC bli mest känt för sitt absurda kopieringsskydd. Genom att tvinga spelarna att ständigt vara uppkopplade lyckades Ubisoft med konststycket att ta död på den mest oförfalskade spelglädjen. Jo, även om jag har en stabil uppkoppling är jag inte dummare än jag förstår att alla inte har samma tur. Att gång på gång kastas ut från allt det roliga är hemskt, och resultatet blev snarare att man straffade de laglydiga köparna än att presentera ett stabilt DRM-skydd.
Men allt det kan vi förpassa till det förflutna. Den här gången kräver spelet blott att du registrerar dig online en enda gång, därefter kan du leva det italienska renässanslivet offline om du så önskar. Nu finns det i och för sig en del trevligheter att hitta i spelets multiplayerläge. Förutom att fortfarande vara innovativt och vanebildande innehåller spelet Mont Saint-Michel- och Pienza-kartan samt ett par nya lägen (Animus Update #1 och #2, för kalenderbitarna). Mest intressant för egen del är ”The Da Vinci Disappearance” som ger dig en värdig förlängning av soloäventyret med nya platser och uppdrag. Underbart är långt och plötsligt blev det ännu längre.
Stilistiskt fulländat
Grafiskt sett är det inte mycket att orda om. Det är fortfarande ett vackert spel men trots högre upplösning och 3D-stöd är skillnaden inte så stor som man skulle kunna önska. Tur är då att spelet redan var stilistiskt fulländat från början. Rom är fortfarande ett absurt enormt virtuellt dockskåp som är stört omöjligt att vantrivas i.
Helt krasst vill jag påstå att Assassin’s Creed lämpar sig bättre för handkontroll än mus och tangentbord. Men då är jag också inskolad i 360-ditons ädla konst tre gånger om, så min åsikt är bara halva sanningen. Det finns klara fördelar med PC-varianten. Att springa längs taknockarna och bjälkarna blir en mer följsam upplevelse då det är lättare att kontrollera Ezios riktning med finess.
Blodet flyter på Roms gator som aldrig förr.
Jag är dock inte helt överens med stridskontrollen, som i nuläget känns lite tafatt. Känslan av att gå rakt på sak och ha total behärskning försvinner bland allt fingerfumlande. Men då du kan utforma styrningen precis hur du vill faller min kritik ganska platt. För egen del hade jag gärna sett perfekta kontroller från första stund, men om inte annat är det bara att plugga in en 360-kontroll i datorn. Inte svårare än så.
Den sista detaljen som är värd att nämna är Ubisofts välvilja (nåja) att översätta texten i spelet till en hel hoper språk – däribland svenska. Det är speciellt att läsa ”Ubisoft presenterar” men det dröjer inte många minuter förrän det blir tragikomiskt. Under den första timmen hann jag få uppmaningen att ”skjuta på måldockorna” och ”följa Mario hack i häl”. När Claudia började babbla om sin ”komatösa mor” var måttet rågat – trodde jag. Jag kunde visst byta karaktärernas undertexter till engelska men övrig text förblev sådär charmigt svengelsk. Så jag fick fortsätta ”jaga ifatt på Marios häst”.
En del förändringar är av goda, andra gör lite ont. Men det jag vill poängtera är att helheten är precis lika bra. Ett av 2010 års bästa spel är alltjämt bäst 2011. Jag är inte ett dugg förvånad.
