Frågan är om något spel tvingats leva med lika höga krav på sig som Twilight Princess. Nu är det här visserligen ingen ovan situation för Nintendo, de har länge levt med trycket av att behöva leverera ännu en klassiker, men den här gången har det dock varit lite annorlunda. När spelet för första gången visades upp under E3 2004, till en minst sagt entusiastisk publik, var tanken att det skulle bli Zelda-seriens storslagna Gamecube-final. I takt med att utveckling drog ut på tiden ändrade emellertid Nintendo sina planer något och när E3 2006 gick av stapeln stod det klart att det inte bara skulle bli Gamecubens absoluta höjdpunkt utan även ge Nintendos nya konsol Wii ett lanseringsspel att dö för. Med all rätt ställde sig många frågande till det här beslutet, men nu kan jag och många andra bara konstatera att Nintendo gjorde rätt.

Twilight Princess är ett typiskt Zelda-spel, vilket i sig är ett tillräckligt gott betyg för att seriens anhängare ska börja dregla. Det har nämligen de tre egenskaper som jag personligen anser är de som gör Zelda till vad det är: en fängslande handling som berättas på ett varsamt och anspråkslöst sätt, förmågan att väcka upptäckarlusten i mig och sist men inte minst enkelheten som gör att vem som helst kan spela det. Det finns spel som besitter en eller två av dessa egenskaper men väldigt få lyckas kombinera alla tre på samma sätt som Nintendo gjort i Zelda ända sedan det första spelet släpptes 1986 och receptet fungerar även nu, 20 år senare.

Link, Zelda och Hyrule

- det mesta är precis som vanligt

Handlingen följer den mall som skapats genom åren. Du har din grödklädda hjälte Link som till en början inte riktigt är med på de noter som bestämts: han är den enda personen som kan rädda den fagra prinsessan Zelda och landet Hyrule från den mörka värld som sakta men säkert tar över. Användandet av två världar, eller verkligheter, är inget unikt för serien, det har till exempel använts i A Link to the Past och Ocarina of Time, men skillnaden har aldrig varit lika markant som nu. När du träder in i den mörka världen, Twilight, växlar du nämligen skepnad till en varg, något som för med sig både för- och nackdelar. Du kan exempelvis inte längre använda de saker som du samlat på dig, men du kan å andra sida gräva och hoppa dig ur de flesta situationer. Det är också som varg du stöter på den lilla varelsen Midna som, likt Navi i Ocarina of Time, guidar dig genom spelet.

Nya element existerar alltså, men Nintendo har inte ändrat på de byggstenar som lägger grunden. Precis som i seriens tidigare spel kommer du att samla rupier, kasta din bumerang och samla hjärtan på din resa genom Hyrule och dess tempel och grottor. Även den välkända blandningen av action och pussellösning är intakt och Nintendo har gjort ett beundransvärt jobb för att de problem du ställs inför ska kunna lösas av alla som besitter ett visst mått av logiskt tänkande och tålamod. Detsamma gäller också spelets "bossar" som knappast kan kategoriseras som svåra, speciellt om du har någon som helst Zelda-erfarenhet sedan tidigare.