Ett slitet utryck för actionspel är att handlingen bara är något som slängs in för att ta dig mellan de olika actionsekvenserna och Black gör ingenting för att bevisa motsatsen. Du är Jack Keller, medlem i en specialstyrka med främsta uppgift att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet. Spelet öppnar med att visa en film där du blir förhörd kring en rad uppdrag som det tydligen råder en hel del frågetecken kring. Du får därefter spela igenom dessa uppdrag i takt med att du berättar om dem. Efter varje avklarat uppdrag kommer en till videosekvens som för handlingen vidare. Inget originellt i tillvägagångssättet alltså, men Criterion Games har gjort det hela på ett så pass bra sätt att det inte alls känns som ett irritationsmoment, som annars lätt kan bli fallet.
Simpelt = tråkigt?
Även om nu handlingen presenteras på ett behagligt sätt så är det knappast den som är viktig. Om sanningen ska fram så hade spelet nog inte behövt någon handling överhuvudtaget, för vilken story Black än hade fått hade spelet likväl handlat om ren och skär action där allt kretsar kring de vapen som du får tillgång till under spelets gång. För spelidén i sig är verkligen inget speciellt utan är på pappret snarast en väldigt slätstruken historia. Du kan exempelvis inte hoppa och den tydligt utstakade väg som du skjuter dig igenom erbjuder väldigt få alternativa vägar. Tur är då att skjutandet bjuder på något utöver det vanliga.
Arsenalen i sig innehåller visserligen inte några större överraskningar utan är fylld av klassiker som MP5, AK-47, Uzi och Mac 10. Det som vapnen saknar i originalitet tar de dock igen med råge i form av kvalitet och känsla. De är alla väldigt välgjorda med vackra modeller och realistiska animationer och det är känslan när du använder dem som gör hela spelupplevelsen. Sällan har det varit roligare att använda ett skjutvapen i ett spel och mer än en gång har jag bara avfyrat salvor mot en vägg bara för att det känns så rätt. Då gör det faktiskt inte så mycket att uppdragen att fienderna inte är de smartaste eller att spelupplägget inte bjuder på något som helst djup. Black är gjort för att vara spelvärldens version av en ytlig actionfilm och det lyckas fullt ut, samtidigt som utvecklarna bevisar än en gång att ett relativt simpelt spelkoncept kan bjuda på fantastisk underhållning, om det utförs rätt det vill säga.
