Innan Beat Down: Fists of Vengeance tar sin början får du välja mellan en av fem mer eller mindre respektingivande karaktärer som alla har sina individuella styrkor, svagheter och specialattacker. Efter ditt val av slagskämpe slängs du in i en soppa till handling som startar med att du och dina fyra vänner finner er vid en knarkaffär som genast går åt helt fel håll. Din grupp har blivit lurad och ni tvingas nu fly från inte bara rivaliserade gäng och polisen utan även ert egna gäng som tror att ni ligger bakom den misslyckade knarkaffären. Du vet inte vem det är som lurat er, men hämnd måste utkrävas och det är således upp till dig att hitta den skyldige och se till att denne får betala.
Ditt sökande tar sin början i baren The Hole som är navet igenom hela spelet. Här får du tips om vad du ska göra härnäst, här kan du byta om till kläder som gör dig svårare att känna igen för dina fiender och här kan du få sidouppdrag som kan löna sig både i form av finansiella medel samt erfarenhetspoäng. Dessa uppdrag följer det enkla mantra som spelutvecklarna tycks ha följt närmast slaviskt: slå först, fråga sen. För även om Beat Down har en handling så är det slagsmål som det här spelet handlar om antingen mot många motståndare i grupp, eller en mot en när du ställs inför en boss.
Utvecklarna har emellertid försökt att blanda in en rad element från andra genrer för att göra det mer intressant. Rekrytering av egna hantlangare till ditt gäng är ett sådant men även om det är kul att söka upp slagskämpar för att försöka värva dem blir deras hjälp tyvärr ofta ett irritationsmoment på grund av alltför dålig AI. Det har också lånats friskt från rollspelen med dess erfarenhetspoäng och olika färdighetsnivåer. Mycket erfarenhetspoäng, som du givetvis får genom att slåss, är en nödvändighet om du vill klara dig helskinnad igenom spelet. Dessvärre ger detta inte spelet något större djup utan är mest något som går av bara farten och inte något som det behöver läggas någon större tankekraft bakom.
Rent tekniskt är Beat Down inte direkt något att hänga högst upp i julgranen. Framförallt är det själva staden Las Sombras som är en besvikelse, eller snarare återgivandet av den. Den riktiga stadskänslan som vi upplevt i exempelvis Grand Theft Auto-serien återfinns tyvärr inte i Beat Down, något som gör det svårare att leva sig in i spelet. Något som sedan inte görs enklare av texturerna som är på tok för smutsiga. Även ljudet lämnar mycket att önska. Musik används sällan och när den väl används så bidrar den knappast till att höja spelet till några imponerande höjder. Värst är dock röstskådespeleriet, eller snarare skådespeleriet kombinerat med spelets dialoger som måste vara bland de sämsta som släppts detta millennium.
Det är inget fel på ambitionen i Beat Down: Fists of Vengeance. Det låter intressant på pappret och hade det bara genomförts på ett bättre sätt hade betyget kunnat bli något helt annat. I nuläget lider det dock av samma syndrom som en schweizisk armékniv, det försöker bjuda på många element men gör inget av de elementen riktigt bra. Inte ens slagsmålsscenerna känns riktigt bra och då detta ändå är det som spelet i grund och botten handlar om kan betyget inte bli annat än underkänt.
