Med ytterst få undantag blir allt som #Bioware rör vid till skinande guld. Och inte vilket guld som helst, utan alldeles särskilt rollspelsmysig och sagoglittrande metall. #Baldur's Gate, #Knights of the Old Republic, #Mass Effect, #Neverwinter Nights – listan är både lång och stilig. Men så kom #Dragon Age II och ruckade på vår världsbild. Det stabila kärleksförhållande som byggts upp mellan spelarna och den kanadensiska utvecklaren tycktes för första gången ifrågasättas på allvar.
Njut så länge det varar. I morgon är nog allt sprängt i luften.
Som direkt svar på tal kommer #Mass Effect 3 och Biowares självförtroende tycks aldrig ha varit större och – därav – tvivlet aldrig mindre. Casey Hudson är seriens övergripande producent och är, på sedvanligt producentmanér, övertygad om att trilogins avslutning kommer att bli större än allt de tidigare har släppt ifrån sig:
– Det här är höjdpunkten. Det är dags att samla galaxens krafter och ta tillbaka jorden.
Casey har alltid haft den här avslutningen i åtanke och det är nu spelaren ska kunna skörda frukten av alla val som gjorts och beslut som fattats i de två föregångarna. Mass Effect har alltid handlat om att forma sin historia och dagens demonstration handlar också till stor del om val, men är samtidigt lika mycket en försäkran om att Commander Shepards sista resa också blir den största.
Vår (o)tur
Det börjar illa, men ska strax bli värre. Shepard har tagits till jorden för att förhöras om föregångarens förehavanden men när de "höga-som-hus"-höga reapers attackerar blir följderna katastrofala. Deras intensivt röda laserstrålar slickar i sig byggnader och människoliv i en strid ström. De enorma vrålen de organiska robotarna ger ifrån sig känns i magen. De har redan avverkat stora delar av galaxen och nu är det vår tur. Mänskligheten har i nuläget ingen chans och Shepard måste fly från planeten för att kunna rädda den. Det är här vi kommer in.
Klyftan mellan Mass Effect och dess RPG-arv har aldrig varit bredare.
Demonstrationen väcker en del konstateranden och ännu fler känslor. Den futuristiska staden som ritas upp känner vi inte igen, men i det blå vattnet och på den blå himlen ser vi att det här är moder jord. Det har bara gått ett par århundraden. Men med tanke på att byggnader raseras (i realtid!) runtomkring oss hinner vi inte stanna och njuta av sceneriet. Vi tumlar framåt, faller ner i hålrum, reser oss och på det viset fortsätter resan framåt längs improviserade vägar mot vårt skepp. Strapatsen är blöt och stadens stilrena skyline blir allt mer söndertrasad. Huskropparna rasar samman och en del tycks försvinna under vattenytan. Det är en tjusig uppvisning i hur väl Bioware länkar samman gameplay med regisserade sekvenser. Samtidigt är det lätt att slå fast att vågskålen tippar över mer än någonsin åt actionhållet.
Vad hände med rollspelsmyset? Jo då, det finns kvar under ytan. Men precis som i #Mass Effect 2 ser spelet mer ut som ett actionspel. Hur det känns? Som tvåan trimmat med ytterligare kräm, om vi ska tro Bioware. Casey poängterar att precis som du gör storyrelaterade val så kommer du också att kunna skräddarsy dina strider efter tycke och smak. Och jag kan garantera att det handlar om mer än att Kinect-styra dina medhjälpare med rösten.
