#Pokémon Black och #White är första gången på fyra år som vi stiftar bekantskap med en helt ny spelvärld och monster. Bara detta faktum gör att upplevelsen känns fräsch, fastän dess gameplay vilar på en välbekant grund. I början ställs du återigen inför valet mellan tre olika Pokémons – denna gång gräsormen Snivy, eldgrisen Tepig och vattenuttern Oshawott. Med långt över 500 redan påhittade varelser är det lätt att tro att utvecklarna drabbats av idétorka inför senaste generationen. Men trots detta håller de nya monstren en generellt sett hög standard och är bland de roligaste att upptäcka på länge. Att var och en av dem på något sätt inspirerats av den allra första generationens Pokémons är bara en bonus för de som varit med länge.

Två av tre möjliga start-Pokemons. Mitt val föll på Snivy, eftersom han utvecklas till en riktigt respektingivande monsterorm när du samlat ihop tillräckligt med erfarenhetspoäng.

Unova-regionen innebär en brytpunkt med tidigare spels kärleksfulla Japan-karikatyrer. Istället står New York modell. Ikoniska områden som Lower Manhattan och Brooklyn Bridge översätts till Pokémon-världen. Spelvärlden har blivit större och mäktigare med jättelika Castelia Citys uppskjutande skyskrapor i klar kontrast mot tidigare äventyrs småskalighet. Det som skiljer versionerna åt är att Black innehåller ännu en storstad, Black City, medan White erbjuder den grönskande White Forest.

Den pirriga känslan av att hitta och fånga helt nyskapade monster är den största behållningen. Spelkonceptet har finputsats och strömlinjeformats. Nyheten att ditt Pokémon Center och Pokémart slagits ihop till en och samma byggnad är bara ett exempel på hur saker och ting sköts smidigare än förut. Det är förbryllande att vi fick vänta så länge på en så enkel sak.

Beroende på om du väljer Pokémon Black eller White får du mer av antingen stad eller landsbygd.

Tyvärr innebär utvecklarnas ovilja att radikalt förändra Pokémon-serien till att många irritationsmoment finns kvar. Det banala manuset och dess skrattretande dialoger är lika ointressanta som alltid. Att endast små, små skillnader med stridssystemet skett sedan 1996 börjar mer och mer likna ett dåligt skämt. Visst, i Black och White får dina monster nya animationer. Det introduceras trippelfajter och roterande strider som varianter på den klassiska formeln. Men det börjar bli dags att pensionera det gamla stridssystemet en gång för alla nu.

Black och White är de två mest kompletta Pokémon-titlarna hittills. Game Freak har tagit sin uttjänta speldesign så långt de bara kan. Men nu räcker det. Låt oss hoppas att den ofrånkomliga 3DS-uppföljaren kickstartar den renässans fickmonstren skulle må så bra av.