När första Lego-spelet släpptes var första intrycket att det var lite udda med ett actionäventyr som inkluderade byggklossar. Om första spelet kändes som ett bra första försök, har uppföljarna visat att konceptet fungerar. Enkla kontroller, trevlig humor (framför allt om man känner till filmerna som avhandlas) och familjevänlig spelstil gjorde spelen underhållande för större delen av familjen.
Lego, Harry Potter och pyssel. En enda bild kan knappast sammanfatta spelet bättre.
Om du har spelat något av de tidigare Lego-spelen kommer du att känna igen det mesta, för det har hänt förvånansvärt lite i fråga om att försöka förnya Lego-spelen. Och varför skulle de? Upplägget funkar.
#Lego Harry Potter: Years 1-4 erbjuder inte några överraskningar utan handlar om Harry Potters fyra första år på Hogwarts, givetvis med andra platser som Diagon Alley och många andra platser i och omkring skolan. Händelserna och figurerna känns igen, fast givetvis sett genom en legoskrattspegel, och allting går ut på att på hoppa-spring-spelsmanér styra sina figurer förbi pussel och utmanande passager. Som vanligt finns det närmast oändliga mängder legosatser att förstöra och använda i sin jakt på bonuslegobitar och allehanda extrasaker att hitta och låsa upp.
”Harry, är det ett kvastskaft du sitter på eller är du bara glad att se mig?”
Nu kanske du tycker att jag låter osedvanligt blasé och att jag tycker att spelet är tråkigt. Helt fel. Lego Harry Potter är underhållande, stundtals skrattretande underhållande, och om man spelar tillsammans med en polare kommer man att ha kul. Det gäller framför allt om du har koll på det vanliga Harry Potter-universumet så att den klämkäcka humorn verkligen kommer till sin rätt. Det här måste vara så nära familjeunderhållning man kan komma så länge det även inkluderar yngre spelare i spelgänget.
Blåa legotroll är läskiga saker.
Även om Harry Potter inte är ett dåligt spel, så börjar det däremot kännas som en upprepning av en upprepning jämfört med tidigare Lego-spel. Grafiken är lite annorlunda, men förvånansvärt lite eftersom allt trots allt ska framstå som byggt av lego. Spelstilen och grundupplägget är detsamma som i ett otal av föregångarna. Lego Harry Potter känns helt enkelt tryggt och odramatiskt, på gränsen till att enformigt. Om du älskar tidigare lego-spel och/eller Harry Potter, då är det god chans att du kommer att älska det över allt annat. För oss andra känns det mest som ”jaha, ytterliggare ett sådant”. Det dras dessutom med samma gamla irritationsmoment som föregångarna i form av stundtals horribel kamerahantering och inte speciellt bra styrning. Gott så.
