Så ser upplägget ut för den senaste och tredje delen i UFO-serien. Du startar med en bas, en handfull människor och ett litet landområde på Mars yta. Målet är att ta över hela Mars och samtidigt göra planeten beboelig. Detta för att man sedan ska kunna tina upp de tiotusentals människor som ligger nerfrysta i väntan på bättre tider.
Administration
- Ett nödvändigt gott
Ni som spelat någon tidigare del i UFO-serien känner snabbt igen er. För att nå sitt mål måste man forska, tillverka vapen och andra tillbehör, bygga ut basen och givetvis, kriga. Alla de här delarna sköts av olika personer i din bas. De här personerna kan vara antingen forskare, ingenjörer eller soldater och en del av dem är också kunniga inom flera områden. Soldaterna du har till ditt förfogande får erfarenhetspoäng för varje lyckat uppdrag. Dessa kan du sedan lägga på att förbättra diverse färdigheter såsom uthållighet, styrka eller smidighet. Forskare och tekniker utvecklas lite annorlunda. Dessa skickar du till universitet för att de ska öka i effektivitet. Eftersom människor är en bristvara måste du vara väldigt sparsam med dem. Förlorar du en soldat i fält kan det innebära en kännbar förlust för din fortsatta verksamhet.
För att kunna konstruera nya byggnader och materiel krävs tillgång till en uppsjö av olika råvaror som hittas utspridda över Mars yta. Tar du över ett landområde med en viss resurs bygger du lämpligen en gruva eller annan anläggning för att utvinna materialet. En stor skillnad mot tidigare UFO-spel är att man numera bara har en bas. I gengäld kan du uppföra små installationer på landområden under din kontroll.
Variationsfattigt
-Med många nyanser
När de administrativa uppgifterna är avklarade fortsätter man till den största delen av spelet, striderna. Dessa sker i pausbar realtid precis som i de tidigare spelen. Själv skulle jag föredragit turordning som i dess andliga föregångare UFO: Enemy Unknown men det här fungerar också.
På fronten finns lite olika uppdragstyper att utföra. De flesta går ut på att helt enkelt oskadliggöra alla fiender man hittar men det finns också uppdrag där du ska hämta ett föremål, förstöra ett markerat mål eller tillfångata en viss individ.
Variationen man hittar i uppdragsformerna återfinner man tyvärr inte i miljöerna. Problemet är att banorna oftast består av öde marsterräng med inslag av små forskningsstationer och andra anläggningar. Detta innebär att man får se samma sak hela tiden vilket gör det en smula enformigt på den fronten. Som tur är byts fienderna ut och likaså din arsenal vilket ändå skänker lite nytt till uppdragen.
Varje gång det dyker upp spel i den här genren tänker jag tillbaka på X-Com-seriens första spel, UFO: Enemy Unknown, och hoppas att det nya ska bjuda på en lika fantastisk upplevelse. Fram tills nu har vägen varit kantad av besvikelser men UFO: Afterlight ser ut att ta rejäla steg i rätt riktning trots de något enformiga uppdragen.
