Dark Messiah of Might & Magic

Varumärket Might and Magic borde egentligen inte kräva någon närmare presentation - sedan det första spelet i serien släpptes redan 1987 har namnet knappast gått någon spelintresserad datoranvändare förbi. Det etablerade märket till trots ser ändå Dark Messiah of Might & Magic ut att kunna stå i en klass helt för sig själv av flera olika skäl. Där den huvudsakliga tyngdpunkten tidigare - med något undantag - uteslutande varit fokuserad på rena roll- och strategispel är Dark Messiah en FPS-baserad actionhistoria med fler likheter med spel som Half-Life 2 och Prey än det i våras släppta Heroes of Might & Magic. Förklaringen låter sig sammanfattas i ett enda ord: Source-motorn.

Same, same - but different

Att förläggaren Ubisoft kommer att dra nytta av varje cent som licensieringen av Valves omtalade spelmotor kostat råder det knappast någon tvekan om. Den betaversion FZ testat är en veritabel uppvisning i simulerad fysik och partikeleffekter av samma slag som tidigare synts i Half-Life 2. Med vårens lansering av konkurrenten The Elder Scrolls 4: Oblivion i färskt minne är fantasytitlar i traditionell mening tyvärr allt för sällan synonyma med ett förstapersonsperspektiv. Omständigheterna talar därför för att Dark Messiah blir ett viktigt tillskott till genren.

Även om släktskapet med Half-Life 2 skiner igenom är ändå skillnaderna påtagliga - inte minst då kofötter, skjutvapen och högteknologi är utbytta mot svärd, pilbågar och trollformler. Själv har jag aldrig sett hur realtidsbaserade närstrider återges i ett FPS-spel så väl som det gör i Dark Messiah. Genom att kunna utföra specialattackar, parera och få fiender med välriktade vänsterkängor att tappa balansen eskalerar snabbt strider till hektiska och grafiskt starka scener som sannolikt är tänkta för en något äldre publik - spelet är stundtals väldigt blodigt och knappast någonting för den som precis ätit lunch.

Vid sidan om konventionella tillhyggen erbjuder spelet - så klart - även en handfull olika besvärjelser. Med erfarenhetspoäng som valuta kan spelaren genom ett par musklick utöka magiarsenalen - en arsenal som med eldbollar, blixtar och förmågan att hela skador innehåller ungefär det man kan förvänta sig av en fantasytitel. Huruvida de franska utvecklarna ytterligare kommer att expandera magirepetoaren återstår att se - men trollformler som "charm" (målet anfaller sina egna kamrater) och "telekinesis" (möjlighet att lyfta saker på ett sätt som ogenerat lånats av Half-Life 2:s antigravitationsbössa) räcker en bra bit på vägen. Att trycka i ett mörkt hörn och på magisk väg låta en orch vända sig mot en hoper små spetsörade svartalfer är en osviklig humörhöjare.

Ubisoft utlovar mellan 12 till 18 timmars speltid beroende på spelsätt och huruvida man fullföljer sidospår eller inte. Frågan är dock om den lägre siffran inte är i underkant. Under FZ:s betatest har jag själv fastnat på ett par ställen utan att ta mig vidare - enbart på grund av att man genom typiskt linjära kartor förväntar sig att spelaren på förhand förstår vad som skall göras. Förhoppningsvis har Arcanes egen testpanel gjort företagets designteam medvetna om problemet - att hitta den enda olåsta dörren bland ett tjugotal låsta i miljöer som stundtals är så mörka att man utan magi knappt kan urskilja väggar framför sig är inte roligt.

Lovande men ännu ooptimerat

En förhållandevis bra rollspelskänsla och en stundtals imponerande kartdesign till trots är den några veckor gamla testutgåva FZ som förhandsgranskat långt ifrån en butiksfärdig produkt. Dark Messiah känns ännu ooptimerat och stundtals långsamt. Jämfört med Source-titeln Half-Life 2 kräver spelet i princip dubbelt så mycket av datorn - ett faktum som jag har svårt att se hur Arcane kan motivera.

Visar det sig att Ubisoft kommer att flytta fram lanseringen av Dark Messiah för några månaders ytterligare finputsning behöver det automatiskt inte vara ett dåligt beslut - med ett lovande stridssystem, välpolerad grafik och ett helt fristående flerspelarläge har Might & Magic-familjens senaste tillskott goda chanser att bli ett självklart köp för den som vill förlora sig i FPS-genren.