Efter flera tunga förseningar börjar äntligen nästa Ghost Recon ta form. Vi har provspelat och törs lova ett spel som blandar det bästa av futurism, realism och ”co-op-ism”.

#Future Soldier utannonserades när 2009 ännu var i sin linda. Det är ganska längesen. Utöver ett lyckat sidospår till 3DS får vi gå ännu längre tillbaka för att ens hitta ett Ghost Recon-spel. 2007 släpptes det senaste. Så kom nu inte och säg att Ubisoft skoningslöst mjölkar sin futuristiska soldat-shooter, säg istället att de försenar den å det grövsta. Det är ganska jobbigt det också.

Man kan tycka vad man vill om Ubisofts beslut att fokusera allt mindre på att hantera trupper och mer på att styra en enskild individ. Visst, du kan fortfarande beordra dina lagmedlemmar men magkänslan säger ändå att det unika lagspelet sakta filats bort – eller har det? Du kontrollerar en soldat men tanken är att du ska uppleva spelet tillsammans med tre andra spelare. Co-op är framtiden för Future Soldier.

Framtidens soldater kan hoppa jättehögt.

Inte helt oväntat befinner jag mig också i framtiden, närmare bestämt i Nigeria årgång 2024. Dessvärre får jag finna mig i att samsas med tre AI-soldater och det kan tyckas som en skuffelse. Men ganska snart inser jag att det finns en tjusning med det spelläget också. Vi börjar vadandes i en lugn och stilla flod. Jag får inte veta så mycket mer än att vi ska rädda en fånge.

Hur föreställer du dig krig? Vild bärsärk? Högljudda eldstrider? Jag kan (gudskelov) inte avgöra vad som är en rättvis bild, men jag vill hävda att Ubisoft träffar min föreställning bättre än många andra spel. Genom en kombination av förberedelse och samarbete vinner jag mina kamper. Att rusa rakt mot fienden i himmelshög hybris leder obönhörligen till "Game over, please try again".

Tyst, snabbt och effektivt

Första exemplet på spelets finess kommer några sekunder in i demot. En av mina lagmedlemmar gör mig uppmärksam på att det står fiender på en brygga längre bort. Och, jo, jag har sett dem. Det är liksom svårt att missa två galenpannor som skjuter ihjäl oskyldiga invånare. Vi positionerar oss, siktar och mitt skott markerar signalen för de andra. Tyst, snabbt, effektivt. Svårare än så behöver inte teamwork vara. Givetvis lär det bli ännu häftigare i co-op-läget.

Vi tar oss upp på strandkanten av en kåkstad. Här får jag känna på spelets futuristiska finesser. Framtidens soldater är osynliga och kan se genom väggar. Det är sant! Jag har själv varit där och kan bekräfta att det inte är dumma egenskaper. Genom att se de röda siluetterna av fienderna var det en baggis att planera lagets attackmetod. Givetvis hjälpte vår osynlighet, även om tekniken inte är klockren och helt stabil ännu (men vänta bara till 2034!).

Vi har väntat länge, men får hålla ut (minst) ett halvår ytterligare.

En annan egenskap som känns både high-tech och tacksam är möjligheten att se ur de andra soldaternas synvinkel. Gjutet för de som vill utföra perfekt synkroniserade attacker. Men av logiska skäl var det svårt för mitt 2011-jag att bli helt bekväm med nymodigheterna på så kort tid. Det hjälpte mig att få koordinaterna till vårt mål, men därnäst var det spelets mänskligare sida som övertygade.

Jakten genom kåkstaden var betydligt mer raffinerad än att springa och skjuta, skjuta och springa. Lokalbefolkningen gjorde en stor skillnad bara genom att finnas till. Givetvis var de flesta paralyserade av skräck men vi kunde, inte helt ofint, vifta undan dem genom att peka med våra gevär. Man kan också bryskt ignorera dem och lämna de stackarna vind för våg eller så kan du på gammalt beprövat "moraltanterna-kommer-att-skrika-GTA-högt"-manér skjuta dem.

Jag lägger ingen värdering i hur du väljer att göra. Vad jag applåderar är att omgivningen kändes verklighetstrogen och bidrog till att det futuristiska spelet landade i en igenkännande realism. Och mycket pekar på att Ubisofts co-op-shooter blir en mix av det bästa av två världar. Avnjuts för bästa effekt med tre kyliga och taktiska vänner.

Skicka en rättelse