Ett annat hjälpsamt föremål är Nephalem Cube, en artefakt som låter dig bryta ner vapen och föremål i sina beståndsdelar. Av detta får du material som du sedan istället kan skapa nya föremål av. Liknande är Cauldron of Jordan, som låter dig ”sälja” vapen och föremål närsomhelst, istället för att behöva resa tillbaka till närmaste stad. Hittar du loot som inte passar din karaktär eller är knutet till en annan klass så kan du alltså göra dig av med det omgående. Alternativt kan du förstås lägga ut det på auktion.

Första, andra, tredje…

Som vi redan berättat om kommer Diablo III att skeppas med en inbyggd auktionsfunktion, som låter dig sälja, köpa och byta föremål och guld mot andra föremål, guld eller riktiga pengar. Motivationen är enligt Blizzard att funktionen skulle ha dykt upp oavsett i tredjepartsform och att man hellre gör en egen och ”säker” version. Wilson menar att Blizzards egna inblandning ska vara så liten som möjligt. Man kommer inte att lägga ut egna föremål, man kommer inte att påverka prissättning och man kommer inte göra några begränsningar i mängden föremål folk kan lägga ut till försäljning. För att systemet inte ska spammas sönder med föremål kommer det dock att kosta en liten summa att lägga ut något för auktion och likaså kommer det att finnas en liten transaktionskostnad när en auktion går igenom. Men du kommer också att kunna lägga ut en liten mängd föremål gratis varje vecka. Auktionshuset för riktiga pengar kommer att vara separat från det som använder spelets egna guld, och det sistnämnda kommer bara att kosta spelguld att använda.

Inget hack n’ slash-spel är komplett utan horder av skelett.

Än är inget sagt om exakt när betan ska starta, men allt pekar på att den öppnar någon gång i augusti/september. Spelets releasedatum är ett ännu större frågetecken och lär påverkas av betatestet, men tydligen går en komplett spelbar alfa varm på Blizzards kontor och en release kring årsskiftet, plus/minus ett par månader, känns inte otrolig. Från de timmar vi spenderade med spelet stötte jag inte på en enda märkbar bugg och inga andra konstigheter.

Om jag reagerade på något så var det att det var relativt enkelt. Jag spelade igenom betan med såväl Wizard-klassen som Demon Hunter utan att dö ens på slutbossen. När jag testade en coop-omgång som Witch Hunter tillsammans med en dansk kollega (en Monk) var det aningen svårare, men ändå dog jag bara en enda gång. Svårighetsgraderna var dock inte valbara, så det är möjligt att vi spelade på en enklare svårighetsgrad. För övrigt kommer det än en gång att finnas en hardcore-svårighetsgrad där ens karaktär dör permanent.

Varje spelares banér är personligt och blir häftigare allteftersom du når framgångar i spelet, lite som SC2s porträtt.

Visst finns det orosmoln. Saker som auktionshuset, borttagandet av färdighetsträd och avsaknaden av offlinemöjlighet kommer att reta gallfeber på en hel del fans. Och sin vana trogen bjuder Blizzard inte på någon revolutionerande uppföljare. Men likt förbannat sitter jag som klistrad från första stund till dess att jag närmast blir bortsliten från min teststation, och det är då till ljudet av 30 andra journalisters frenetiska musklickande då de klamrar sig fast vid sina sista sekunder i spelet innan det bär av till hotellet igen. Beroendeframkallande var ordet. I det avseendet om inte annat, tycks Diablo III bli en fullvärdig uppföljare.