Ett av världens äldsta skräckspel är på gång i ny, modern skepnad. Edward Carnby tar tidsmaskinen till våra dagars moderna datorer/konsoler - klarar den anrika serien så radikala förändringar? Vi har provspelat ett par banor.

Enligt vissa är Alone in the Dark spelet som skapade genren skräckäventyr. Som alltid kan man argumentera emot dylika påståenden: det eller det spelet var faktiskt före med den eller den detaljen. Likväl, 1992 släppte Infogrames seriens första del, en titel som alltså innehöll tillräckligt många innovationer för att bli inspirationskälla för bland annat Silent Hill.

Edward Carnby är tillbaka

- Utsatt deckare ställs inför nytt kolmörker

Inom kort är det dags för seriens femte del. Lustigt nog heter den likadant som originalet men det betyder på intet sätt att den är en kopia. Tvärtom, spelet svänger sig med ett par rejäla förändringar. Edward Carnby är kvar i huvudrollen (däremot inte den kvinnliga kollegan från originalet) men han har lämnat 1920-talet till förmån för ett nutida New York.

Vänster: Edward Carnby. Höger: inventory-systemet

Spelets bas finns emellertid kvar: klurigheter ska lösas, övernaturliga monster ska nedgöras och nerver ska hållas i schack. Valfrihet är ett nyckelord och det innebär att du kan lösa problem och ta dig an fiender på flera sätt. Du springer på föremål av olika slag och genom att kombinera dem får du fram vapen och utrustning som hjälper dig framåt i berättelsen. Ett par exempel: en tejprulle och lite bensin i kombination med eld blir en klisterbomb. Tänd eld på ett träföremål och du har en kombinerad fackla och vapen. Doppa patronerna i brännbar vätska för att öka effekten av ett skott. Och så vidare.

Bränn, bränn, bränn!

- Vän och fiende i en och samma låga

Eld spelar som synes en betydande roll. Den kan dels användas som hjälpmedel eller vapen, dels utgör den då och då ett rejält hot mot din överlevnad. Utvecklarna har länge talat sig varma (häpp!) för att den sprider sig dynamiskt. Den är alltså inte scriptad utan sprider sig så länge den har kontakt med brännbart material. Och även om den inte fungerar fullt ut realistiskt (att tända eld på en stol tar blott ett par sekunder) beter den sig annorlunda mot det mesta spelvärlden tidigare har kunnat uppvisa. Som tur är finns brandsläckare strategiskt utplacerade här och där.

Under spelets gång springer du på attiraljer som kan komma till nytta i ett senare skede. Inventory-systemet är snyggt placerat i din jacka: genom ett knapptryck kikar du ur förstapersonsvy in i jackan och bläddrar mellan tillgängliga prylar. Ytterligare knapptryck gör att du kombinerar eller använder dem.

Pegi-rekommendationen är 18 år. Den känns motiverad.

Rörande friheten ska sägas att den inte är allenarådande. Du kan som sagt välja hur du ska lösa de problem som dyker upp men vägen genom Central Park med omnejd är tämligen rätlinjig, åtminstone i de delar vi testat. Valfriheten handlar alltså mer om hur du löser problemen än i vilken ordning du gör det.

Sammandrabbningar av olika slag (rena slagsmål med tillhyggen som yxa eller brandsläckare, skottlossning med mer) varvas med upptäckande och klättrande på bästa Lara Croft-manér. Du kommer också få köra bil efter en synnerligen hårt snitslad bana.

Klart lovande...

- ... men det finns ju alltid ett "men"

Redan efter ett par banors spelande kan vi fastslå att Alone in the Dark levererar en läcker stämning som luktar film och är fylld av hotfull atmosfär. Vi måste dessvärre konstatera att styrningen är ganska stolpig. Den känns oprecis, i vissa situationer snudd på förödande otajt - jag ramlar flera gånger i rad ner från en smal avsats jag bara behöver gå rakt fram för att ta mig förbi. Ordet "opolerad" sammanfattar styrningen.

Håll tummarna för att Eden Studios under utvecklingens slutskede lagt allt krut på kontrollerna. Fixas den kan detta bli en furstlig skräckupplevelse. Om inte... ja, det är synd och skam om denna potentiella guldklimp stupar på upploppet. Definitivt besked ger vi i vår recension, håll ögonen öppna.

Skicka en rättelse