Svensk utvecklare gör om en tjugo år gammal actionklassiker. Först som kooperativ kopia, senare som hoppfull nytolkning med sving. FZ har testspelat båda versionerna.

Urfadern

Med en sjysst biomekanisk arm slog man världen med häpnad. Det var under sent åttiotal som Bionic Commando skaffade sig en plats i spelhistorien. Capcoms plattformsklassiker var egentligen mindre välutrustad än genrekonkurrenterna - du kunde inte ens hoppa. Men det var just det som var poängen, du var tvungen att ta dig runt med hjälp av en biomekanisk arm som dessutom fungerade som ett kraftfullt komplement till pistolen. Spelet var lika bra som svårt och försett med ett soundtrack som mången gamer minns än i dag.

När Grin i oktober förra året förklarade att man utvecklar en modern tredimensionell version föll en och annan haka till golvet. Vi hann inte mer än att få dem på plats igen förrän nästa retrochock anlände - de gör även en uppiffad version av originalet. Bionic Commando Rearmed, som den senare heter, är ett lågprisspel för digital försäljning/distribution till Xbox 360, Playstation 3 och Windows.

Nyligen bjöds ett gäng spelskribenter till Grins kontor för att provspela tidiga versioner av de båda spelen. FZ tog givetvis vara på chansen, här följer våra intryck.

Bionic Commando

- Traditionell action med sving

Fullprisversionen börjar i ruiner. Huvudpersonen Nathan Spencer befinner sig i ett totalt sönderbombat Ascension City, en stad fylld av bråte, bilvrak, radioaktivitet och fientliga soldater. Spelandet handlar om att ta sig från en punkt till en annan med livet i behåll och på vägen nedgöra allt motstånd.

Testversionen inleds på tutorial-vis med förklaringar om hur kontrollerna fungerar. Även om det mesta känns självförklarande är det inte alldeles enkelt att ta sig runt - utvecklarna räknar med en inkörningsperiod på ungefär tjugo minuter innan förstagångsspelare greppat svingsystemet. Ändå är det både intuitivt och logiskt: hoppa (japp, i nya Bionic Commando kan du göra det), håll in en knapp för att skicka iväg griparmen och kontrollera svingen med den ena styrspaken. Visuella och ljudmässiga markeringar visar när det är dags att släppa greppet och försöka få tag på ett nytt för att fortsätta Tarzan-färden.

Vi spelar på dator med Xbox 360-kontroll. Jag får veta att mus och tangentbord kommer kunna användas men att handkontroll rekommenderas varmt. Här muttrar PC Gamer-kollegan intill mig något ohörbart. Men han klarar sig ändå bättre än jag, som lyckas avlida redan innan jag stött på de första fienderna.

Vapenarsenalen både växer och blir kraftigare efterhand. En bit in i handlingen springer du på en raketbössa. Den beprövade metoden - skjut på en fiende åt gången - kompletteras med möjligheten att markera flera stycken och skyffla iväg de målsökande raketerna i ett svep. I grundutförandet kan du "painta" två fiender åt gången, med fullt uppgraderad bössa kan du ta dig an sex fulingar i en och samma avfyrning.

La det swinge!

Givetvis kan också din biomekaniska arm användas som vapen. På nära håll greppar du helt enkelt en fiende och svingar iväg honom. Men de är inte försvarslösa, vissa kontrar med elchocker som sänker din hälsa till ett minimum. Avliva honom snabbt eller fly i skydd för att låta hälsan återgenereras (vilket sker automatiskt). Bråte i omgivningen - stenblock, bilvrak - kan användas som projektiler: svinga dem i fiendens riktning eller släng upp dem i luften och sparka iväg dem i lämplig riktning.

Exakt hur många miljöer Spencer kommer svinga sig igenom har inte berättats. Men det rör sig om fler än bara den trasiga staden. Förutom den havererade staden får jag testa mina färdigheter i en frodig skog med grenar lämpligt utplacerade ovanför en flodravin. Snitslad bana så att säga, klart komplicerad att ta sig igenom på det optimala sättet. Men det är inget krav, missar du tajmingen kan du fortsätta till fots eller försöka ta dig upp i vegetationen igen.

När jag såg Bionic Commando första gången slogs jag av tanken att kontroller och bandesign måste bli exakt rätt för att det ska fungera. Minsta miss kan bli förödande för spelglädjen. Det verkar som att Grin faktiskt kommer bemästra dessa svårknäckta nötter. Om så sker kan också onlineläget (en rad spelformer, de flesta okända men klassiker som deathmatch kommer ingå) bli en trevlig upplevelse. Officiellt premiärdatum saknas, men det viskas om slutet av detta år.

Bionic Commando Rearmed

- Hopplöst kul

Nästa del i visningen är Bionic Commando Rearmed, närmare bestämt kortare genomspelningar av såväl kampanjdelen som co-op-läget. Grin-folket börjar med att riva eld på det senare och jag befinner mig genast i en skoningslös kamp på liv och död mot PC Gamers och Super Plays representanter.

Rearmed - en snygg och kärleksfull hyllning av originalet

Retrofolket kommer älska Rearmed. Det är en oblyg hyllning till originalet som flirtar med både dåtid och framtid. Kontrollerna känns igen - hoppa går inte, du måste bemästra armen och bössorna - och samma sak gäller bandesignen. Men vi lirar som sagt nyheten co-op och matcherna är brutalt intensiva. Armen används för förflyttning, att snappa åt sig uppgraderingar (kraftigare vapen, sköld med mer) och hälsa, allt medan motståndarna gör sitt bästa för att avliva dig. Det är galet kul, förmodligen en given förfestsfavorit. Trist nog blir det inget stöd för co-op över nätet.

Kampanjdelen känns både bekant och förfinad. Banorna har intrikata hinder som kräver vass kontrollhantering för att ta sig förbi. Samtidigt kompletterar motståndarsoldaterna svårighetsgraden med attacker under regelbundna tidsintervall. Lätt att genomskåda, svårt att motåtgärda och jäkligt retro. Grafikmässigt kan saker och ting förstås inte jämföras med dåtiden. Spelet ser riktigt bra ut för sin prisklass, en sorts plattformare med rörlighet i två dimensioner kompletterad med 3d-skuggor.

Rearmed kommer säljas till konsolerna via respektive onlinetjänst för uppskattningsvis hundra kronor. Också pc-versionen kommer säljas och distribueras online. Steam är klar som säljkanal, eventuellt kan flera aktörer bli aktuella. Premiär preliminärt i juli.

Lägesrapport gånger två

- Potentiellt bra och en given höjdare

Intrycken från Grins båda Bionic-lir lämnar en överlag positiv känsla. Storversionen är en intressant skapelse, men utöver armen och svingandet riskerar den att bli en ganska traditionell actionupplevelse. Men jag har bara testat fyra banor med en hel del upplåsbara funktioner aktiverade, fullversionen kan visa sig innehålla såväl överraskningar som motivationshöjare. De ack så viktiga kontrollerna tycks Grin bemästra, det kan räcka en bra bit på vägen.

Rearmed känns som dagens höjdpunkt, särskilt för en åldring som undertecknad som lirade originalet på Commodore 64 för tjugo år sedan. Jag kommer definitivt hålla koll på detta - inte bara av nostalgiskäl.

Läs mer om Bionic Commando
Mer om Bionic Commando Rearmed

Skicka en rättelse