Bland blodiga kodakmoment och bestraffande belöningar upptäcker vi en sak: Counter-Strike anno 2012 är fortfarande ett tajt, actionpackat och fantastiskt spel.

Kan #Valve göra misstag? Har de det ens i sig? Efter superstjärnor som #Portal, Half-Life, och Left 4 Dead, som alla mer eller mindre drivit spelmediet och sin genre framåt, ställer jag mig tvivlande. Det handlar inte om att jag förblindas av Valves stjärnglans, snarare om att jag förbluffas över deras hysteriskt höga lägstanivå.

Just därför kan den ganska poänglösa idén att uppdatera Counter-Strike för 2010-talet resultera i något omistligt. ”Poänglös”, undrar ni? Jag tänker så här: vad är meningen med spelet? Att det ska trumfa 25 miljoner sålda ex? Att det ska betyda lika mycket för e-sporten? Att de ska ersätta ständigt relevanta Counter-Strike? Att inte veta hur oberäkneliga Valve tänker är väl på sätt och vis en spänning i sig.

Valve siktar på release i sommar.

10 sekunder. Längre tar det inte för mig och mina med- och motspelare att dö eller dödas. #Counter-Strike: Global Offensive handlar om ögonblicksbeslut. Träning och kunskap spelar roll men till syvende och sist är det dina reflexer som gör jobbet – och som de får jobba. The Lake är en liten, tajt karta prydd av en tjusig strandvilla med tillhörande båtgarage. Terroristerna ska placera bomben i husets vardagsrum. Antiterroristerna ska förhindra dådet.

Att förlora är att vinna

På bara en liten stund skapas flera bloddrypande kodakmoment. Jag jagar Chet Faliszek (en av de vassa pennorna bakom #Portal 2 och Half-Life 2-episoderna) runt en veranda och glassplittret yr kring våra öron av alla missade skottsalvor. Men han vinner. Ett ögonblick senare ska jag desarmera bomben. Chet skjuter mig i nacken från balkongen ovanför. Han vinner igen. Men även när du förlorar är Counter-Strike: Global Offensive underhållande. Ett besviket ”åh” byts ut mot ett ”åhå” efter att ha sett de dramaturgiskt kittlande repriserna. På sätt och vis en seger i sig. Och om det finns bottar med i leken kan du ögonblickligen kliva in och ersätta den.

10 sekunder. Ungefär lika lång tid tog det för mig att golvas av nya Counter-Strike. Enkelheten och det omedelbara är en faktor. Överraskningarna en annan. Den gamla Source-motorn levererar ett fint spel och spelläget är genialt brutalt – även om det egentligen är motsatsen till belöning. För varje gång jag dör får jag ett bättre vapen och för varje antagonist som seglar ned av mina välriktade skott får jag ett sämre vapen.

– Idén är att skapa en udda balansering och om du är riktigt bra på att stoppa det andra laget kommer det sluta med att du har en kniv och de en AK-47:a. Jag hoppas 47:an vinner men ibland blir det inte så, menar Chet.

"Kolla på mina fina leksaker. Vill du leka med mig?

Jag tycker om det. Systemet utmanar de skickliga och ger de behövande en hjälpande hand (och kanske en avskalad stolthet). Den lilla kartan, som är en avlägsen släkting till ett scenario i Left 4 Dead, ger extremt lite utrymme för kurragömma och premierar snabb, dödlig action. Detta är också lätt att tycka om.

Counter-Strike: Global Offensive är inte tänkt att försätta berg. Men jag har svårt att se hur någon annan titel kan trumfa hur mycket spelglädje du får ut per sekund. Och med både vågade kliv framåt och traditionella grundpelare kan titeln bli ytterligare ett guldägg för Valve.

– Vi vill inte ta bort något som redan är där. Men vi ville göra förändringar som vi tror kan gagna alla spelare, avslutar Chet.

Fotnot: Förhandstestet bygger på 360-versionen. Spelet släpps i sommar till pc, Playstation 3 och Xbox 360.

Skicka en rättelse