När Army of Two återvänder vill det inte lämna en träflisa oförstörd. FZ spelar actionrökaren som föredrar sönderskjutna ruiner framför skinande palats.

– Det är en sak att göra det vackert, en helt annan att totalförstöra det.

Jag kan riktigt se framför mig hur Greg Rizzer och övriga teamet vilt och passionerat diskuterat hur Alpha och Bravo ska gå loss på de noga sammanfogade miljöerna och lämna rykande ruiner efter sig. Det är ju sådana frågor som obönhörligen kommer på dagordningen när man använder sig av Frostbite 2.

– Teamet är stolta över det de bygger upp men ännu lite mer när det jämnats med marken, säger Greg, producent på #Visceral Games och för #Army of Two: The Devil's Cartel.

"Oops, I did it again. Skjöt sönder nåt alltså.

I tre år gamla #Army of Two: The 40th Day var det en stor grej att Salem och Rios kunde skjuta igenom tunna material som trä och tyg. Nu raseras stenbyggnader, reklamskyltar peppras sönder och tv-mastar faller tungt till marken. De nya råbarkade hjältarna heter istället Alpha och Bravo och befinner sig i mitten av ett infekterat drogkrig.

Som bröd och smör

När jag börjar spela – om det är som den ene eller andre ska vi låta vara osagt – befinner sig min frände nedskjuten en bra bit ifrån mig, på en öppen torgliknande plats, högst utsatt för fler attacker. Att hinna ner till honom blir en kamp mot klockan och medan jag springer över stenbroar och nerför trapphus avlossas skottsalvorna snabbare än jag hinner tänka: "Undrar om man kan förstöra det där också?"

Bortser vi från monstermotorn från #Dice för ett par ögonblick hittar vi en väntad uppföljare med samma enkla shooter-mekanik som sist och med en fäbless för överbrutal action. Det är ingen överraskande väg men också den jag antar de trogna fansen vill vandra. Greg håller självklart med.

– De förväntar sig en solid co-op-kampanj och den kommer finnas där, för oss är den som bröd och smör.

Men det återanvända livsmedlen får sällskap av en starkare krydda med det mer än passande namnet "overkill". Så fort jag räddat Alpha (eller Bravo) ger vi oss på en liten miniturné av kaos i den övergivna gruvstaden. Så fort vi hjälps åt med något tickar en mätare upp på min skärm och när den når max blir ett synnerligen tacksamt hjälpmedel tillgängligt. Med overkill aktiverat får vi en stunds fristad när vi är odödliga och har oändlig tillgång till ammunition och granater.

Hålla handen på första dejten. Sött.

Det är här förstörelsen kommer till sin fulla rätt. Damm, murbruk och träflisor yr när jag går loss på motståndet och omgivningen – och det kan bli än värre. Om båda två tar till overkill samtidigt når vansinnet en ny nivå. Kulorna blir explosiva och till och med en vilt skjutande helikopter blir en munsbit. Vill du ha avgrundsdjup mekanik och karaktärsporträtt bör du vända dig någon annanstans, för detta är ren och avskalad actionunderhållning.

– Det är riktigt tillfredsställande, tillägger Greg. Och ni tvingas också till beslut: ska ni köra dubbel overkill eller ska ni vänta tills den andra är klar innan så att ni får en extra stunds overkill? Jag tycker det är coolt, som en liten ministrategi.

Föregångarna har fått habilt mottagande men knappast fastnat i spelarnas minne en längre stund. I mars nästa återstår det att se om tredje Army of Two lyckas söndra våra shooter-hjärtan.

Skicka en rättelse