Sjätte delen på sju år förpliktigar. Black Flag lånar från sitt arv men ger oss också en ocean av hemligheter, äventyr och pirater. Det här är FZ:s rapport från Karibien.

Assassin's Creed har ständigt rört sig framåt, bort från det förflutna. Och det är en historisk resa vi är välbekanta med: Altaïr och det heliga landet. Ynglingen Ezio och renässansen. Åldermannen Ezio vid världarnas vägskäl. Och senast Ratonhnhaké:ton – Connor – mitt i den amerikanska revolutionen.

Assassin's Creed vänder blicken mot en mytisk tid i världshistorien.

Men den här gången vänder vi om, till gryningen av 1700-talet. Till den karibiska övärlden och sjöröveriets gyllene era. I över tvåhundra år hade europeiska monarker kämpat vilt om makten och till slut kom en slags ordning även hit. Åtminstone för stunden, för vissa fick betala ett högt pris. Tusen och åter tusen trogna soldater och privateers (en sorts statligt sanktionerade kapare) kastades ut i kylan, till ett liv i svält och fattigdom – ett liv de naturligtvis vägrade acceptera. Och de startade ett nytt: ett piratliv.

Brutalt, äventyrligt och hämningslöst. Men utan krokar, träben och tjattrande papegojor. När Darby McDevitt, lead writer för #Assassin's Creed IV: Black Flag, gav sig i kast med sjörövarnas historia fanns det många klyschor att slå hål på.

Striderna till havs blev lyckade i trean. Räkna med ännu mer sjödrama i fyran.

– Sjöröveriet är så överdrivet, piraterna är karikatyrer. Du tror kanske att du vet hur pirater är: "Argh!" Typ. Så är det inte. Pirater var verkliga människor, verkliga sjömän med verkliga drömmar, verkliga problem och verklig attityd.

En verklig pirat

Edward Kenway är just en sådan, en verklig pirat. Jag möter den ärrade unga mannen med den vassaste av tungor vid rodret till sin stolthet, som han just i denna stund väljer att döpa till Jackdaw. Omkring oss breder det karibiska havet ut sig. En majestetisk syn. Höga vågor så långt ögat når, ett fåtal andra skepp och ännu färre öar med gnistrande sandstränder, klippor och djupa djungler. Även om #Ubisoft säger sig göra sitt bästa för att krossa vår föreställning av sjörövare gör den här synen att den byggs upp på nytt.

McDevitt har designat Edward som den typiske piraten. Och vid den här historiska tidpunkten var en typisk pirat från de brittiska öarna. Han var i tjugoårsåldern, ofta soldat i flottan eller privateer. Och han var ogift eller hade lämnat ett krossat äktenskap bakom sig. Det mesta stämmer in på Edward. I de sena tonåren lämnade han Wales och fattigdomen för att söka lyckan i den nya världen. Om han också lämnade en krossad kärlekshistoria? Vem vet.

Kärlek för lönnmördarna tenderar att vara allt annat än okomplicerat.

Men han ska lämna ett arv efter sig. Det vet vi. En dag ska han bli far till Haytham Kenway och farfar till Ratonhnhaké:ton. Hans rappa vokabulär och brutala sida ska gå igen i hans son. Drömmarna – den naiva inställningen till livet – och temperamentet ska ärvas av hans sonson. Men om detta vet Edward ännu ingenting. Hans enda drivkraft är att skapa ett bra, bekvämt liv. Men som han själv uttrycker det: "Vad jag vill och vad jag behöver är två olika ting som har oceaner mellan sig."

Föregående Nästa
Skicka en rättelse