Köttiga närstrider och realistisk vapenhantering är det som gäller när vikingakriget rasar. Vi har svingat svärd och vrålat oss hesa på det svenskutvecklade slagfältet.

Medeltiden skildras friskt i spelkulturen i så väl omfångsrika strategispel som slafsiga actionupplevelser. Vill man ta striden online kan man vända sig till svenska #Fatshark och deras #War of the Roses, eller den fristående uppföljaren #War of the Vikings som fokuserar på kriget mellan anglosaxare och vikingar. Den konfliktfyllda drabbningen befinner sig i ett early access-stadie på Steam, där alfan förvandlats till beta – en förändring vi har kikat närmare på.

Min skakiga krigsdebut tar avstamp i en mörk, regnig och i alla hänseenden dyster ruin. Med huva över skallen och pilbåge i nävarna ställer jag mig på en trasig stentrappa och tar sikte på smutsiga vikingar som springer runt bland knotiga rötter och kullvälta gravstenar. Pilarna fyller luften men hittar dessvärre inte fram till sina tilltänka måltavlor. Mitt totala misslyckande kröns av att en skäggig vilde smyger fram och avlivar mig med sin bastanta stridsyxa.

Den svenskutvecklade grafikmotorn Bitsquid får fortsatt förtroende

Här kan det vara läge att påpeka min bristande erfarenhet med tidigare delar i spelserien. Det blev blott någon halvtimme i det ursprungliga War of the Roses innan jag istället valde att viga lite för många timmar av mitt liv åt det mer arkadinriktade #Chivalry: Medieval Warfare. Skillnaderna mellan serierna är till en början inte alls till War of the Vikings fördel, där framförallt kontrollerna känns otroligt stela.

Stelheten kommer sig av att alla rörelser i realistisk anda tar relativt lång tid att utföra, vilket gör att jag i princip blir en parodi av en krigare på slagfältet. Jag slår ständiga hål i luften samtidigt som jag får för mig att de andra kämparna hånskrattar när de använder mig som slagpåse.

Vax på, vax av

Men sen vänder det. Jag lär mig vikten av timing och att använda rätt färdighet vid rätt tillfälle, och när mitt cirka två timmar långa spelpass lider mot sitt slut är det jag som skrattar när jag klättrat mot toppen av poänglistorna. Jag kommer inte helt och hållet överens med kontrollen ens när det går bra, men samtidigt ger War of the Vikings intrycket av att vara ett spel där man behöver spendera mycket tid för att få ordentlig kläm på hur allting fungerar.

"Tänk snabbt" sa Yx-Janne när han lemlästade Svärd-Yngve lite på skoj

Den största nyheten när alfan blir beta är spelläget conquest, som likt Battlefield-förlagan går ut på att två lag kämpar om kontrollen över olika kontrollpunkter i terrängen. Jag får praktisk erfarenhet av spelläget i en grönskande bergsby på den nya kartan Cliff, som estetiskt ser väldigt inbjudande ut. Detsamma kan sägas om de detaljerade rustningarna och vapnen – jämfört med Chivalry går War of the Vikings helt klart som segrare ur den grafiska striden. Conquest-läget i sig är dock precis vad man kan förvänta sig av det välbekanta kontrollpunktskonceptet, varken mer eller mindre. Men i kombination med kontrollen finns det stor taktisk potential.

Eftersom det inte bara är att hoppa rakt in i stridens hetta och kötta för glatta livet behöver man spela mer försiktigt, helst som ett lag. I de krig med 64 spelare, som spelet kommer stödja vid släppet under 2014, kan man lätt föreställa sig att det kan bli riktigt spännande slag där spelets åtta klasser måste nyttja sina fördelar maximalt för att ta hem vinsten. Bågskyttar på kullar, sköldförsedda krigare i fronten och galningar med tvåhandsvapen som farlig attackstyrka.

This is Birka!

Förutom conquest och två nya kartor kommer betan med ytterligare polering och en funktion de kallar för war chatter. Det innebär att krigarna automatiskt skriker på slagfältet, påpekar när saker händer och tackar om du hjälper dem upp efter att de blivit knockade. Till en början är det enbart warrior-klassen som får denna funktion, och är du särskilt förtjust i det ryska eller tyska språket kan du glädjas åt att lokalisering är att vänta.

Jag lämnar War of the Vikings med ett blandat intryck, där de stela kontrollerna paradoxalt nog är spelets största svaghet och styrka på samma gång. Trots att Fatshark inspireras av e-sport och i viss utsträckning sneglar åt mindre arenaliknande kartor tror jag inte att det är rätt format för spelet. Istället misstänker jag att framtiden för War of the Vikings ligger i stora strider där taktik och samarbete utgör grundfundamentet i brutala bataljer för historieintresserade med tid att undvara.

Skicka en rättelse