Jag vaknar på en slätt, helt naken. Jag tar min sten och slår ett par håglösa slag på närmaste träd. Plötsligt har jag trä. Jag hittar ett stenblock mitt ute i det böljande gräset. När jag slår på det får jag mer sten. Jag kombinerar stenen med några träpinnar och får en stenyxa! Jag känner mig som en stenålderns Uppfinnarjocke, när jag närmar mig någons enkla trähus. Denne någon har ett björnproblem: en björn (som låter som någon som sågar i trä) försöker ta sig in. Med gemensamma krafter slår vi ihjäl björnen, men han tar bytet för sig själv. Nåja, det är ju hans hus. Jag tittar avundsjukt på hans byxor, eftersom jag själv fortfarande går omkring naken. Ett par minuter senare önskar jag att jag slagit ihjäl honom och tagit björnköttet - jag dör av svält, ensam i en bergssida.
En fin dag... att dö på
Jag vaknar på en klippa, med utsikt över en idyllisk dalgång, där rök stiger från ett par små ruckel i fjärran. Jag slår ihjäl en björn, som fastnat i en skreva, med min sten. Några slag på den döda björnen senare är jag rik! Jag har läder, blod, fett och kycklingfiléer (!). Björnen kanske hade ätit kyckling, vad vet jag. Jag har fortfarande inga kläder, men jag gör upp en eld, äter grillad kyckling och känner att jag börjar fatta hur #Rust fungerar. Då skjuter någon mig i huvudet bakifrån och tar mina saker.
Den nakna sanningen
Det är så här Rust fungerar. Om du dör vaknar du naken på ett slumpmässigt ställe (eller vid din sovsäck, om du placerat ut en sådan innan du dog och ingen har förstört den), med en sten, en fackla och två första förband. Inget annat. Världen består av långa dalgångar, fulla av träd, stenar och både farliga och ofarliga djur. Och så andra spelare förstås. De ska du hålla dig borta ifrån om du vill leva.
I sitt nuvarande tillstånd är Rust inte mer än löftet om ett bra överlevnadsspel. Alla som har vapen är antingen sjukt paranoida eller bara rövhål, så 95% av de gånger du ser en annan människa dör du inom tio sekunder. Och om du själv skulle lyckas bygga ett primitivt hagelgevär kan du givetvis inte lita på de där nakna noob:arna, så du börjar skjuta först. Om du bygger ett hus är det plundrat när du kommer tillbaka, även om du bara gick och hämtade en kopp kaffe. Banditgäng och fuskare härjar på servrarna och det är ytterst få vänliga människor som lyckas träffas och slå sig samman.
I made FIREEEE!
När det händer anar man dock vad Rust kan komma att bli i framtiden. Att spela med andra, hjälpa varandra och ta hand om sitt gemensamma hem - som kan vara en enorm fästning eller bara en klunga ledsna skjul i en bergsskreva - i denna extremt ogästvänliga värld är en speciell upplevelse. Jag har inte känt mig så utsatt, eller känt en sådan gemenskap med andra spelare sedan jag först provade på #DayZ, en #ARMA II-mod som bygger på samma grundprinciper och som i likhet med Rust inte har några inbyggda regler för att hindra spelarna att förstöra för varandra.
Ju fler vi är tillsammans...
Resultatet av denna fria, öppna värld blir i bästa fall ett slag spelarskapad verklighet där den starkaste eller den som har flest välbeväpnade vänner överlever. Om Facepunch lyckas skapa ett spel där man dessutom har något att göra, mer än att bara överleva och bygga fyrkantiga fästningar av trä, kan det här bli något helt unikt. Det närmaste som finns i spelväg är #Eve Online, där spelarna styr över galaxen mer eller mindre på egen hand, med minimalt inflytande från utvecklarna.
Eld, kläder och hus - en God Jul!
I dagsläget är dock Rust inget spel, det är en banditsimulator där varje steg kan bli ditt sista, oavsett om du är naken eller springer omkring med en automatkarbin och tre kompisar. Det finns inget att göra och inget mål. Monstren som ska befolka världen är inte klara, så du får slåss mot enstaka standardzombier och det farligaste i världen är andra spelare och bristen på mat - det är lätt att svälta ihjäl medan du försöker hitta trä och sten i början. Köp det via Steam Early Access om du vill vara med och skapa något nytt, men räkna inte med att det här blir roligt eller ens spelbart förrän långt in på 2014.
