Gas, broms, balans. Trials vilar tryggt på grundpelarna. Men i Fusion får trion sällskap av en fjärde, och den vänder bokstavligt talat upp och ner på tillvaron.

Gasa, bromsa, balansera. Alla kan spela Trials, ingen kan skylla på kontrollen. Den är genialiskt enkel men också bestialisk svår att bemästra. Man skulle kunna kalla den perfekt. Men det kan också vara bekymmersamt för finska spellejonet #Redlynx, för hur förbättrar du det fläckfria? Hur motiverar du en uppföljare till något som inte kräver en? Svaret lyder: gasa, bromsa, balansera och trixa.

Tricks är Trials Fusions halsbrytande dragplåster.

FMX är nästa stora grej och kommer sätta fingerfärdigheterna på svettiga prov i särskilda banor av #Trials Fusion. När Anntti Ilvessuo, kreativ maktfaktor och en av studions grundare, visar hur det går till ser det lekande lätt ut. Med gasen i botten susar han uppför en ramp och far rakt ut mot evigheten. Han hänger upp och ner i bågen, greppar tag i sätet och breder ut sig likt stålmannen (knappast en slump att konsten kallas "superman") och avslutar med att stolt ställa sig på sätet med händerna i sidan. "Proud hero", kallas den konsten.

Sedan kraschar Anntti, och hans stolthet med honom.

– Du kommer falla, falla och falla. Men också försöka igen, igen och igen.

Den enkla men djupt vanebildande multiplayern är tillbaka.

Anntti har en god poäng, visar det sig. För när jag själv susar iväg över ett backkrön redo för stordåd slutar det med min stolthet i rännstenen. Om och om igen. FMX bygger inte på komplicerade knappkombinationer. Det hade ärligt talat varit helt fel i den linje Trials vandrar längs. Istället styr du som alltid bågens balans med vänster spak medan den högra står för tricken. Och de blir olika beroende på hur du och din båge är positionerade. Superman-tricket lyckas du exempelvis utföra genom att ha motorcykeln perfekt lodrätt och högra spaken rakt åt vänster. Den som vill och vågar kan binda samman olika trick i samma hopp och se poängen skjuta i höjden. Räkna med att det tar tid att nå dit. Räkna med att krascha.

En futurisk vision

För första gången har det hundra man starka teamet enats om en konstant stil. Om #Evolution var en orgie av splittrade åsikter är Fusion en futuristisk vision. I bakgrunden trängs glänsande skyskrapor i alla möjliga former. Jag flyger över fontäner och studsar mellan solceller. Jag kör ifrån en enorm hydroelektrisk damm som spricker i illavarslande tempo. Och utsikten när jag flyger mellan luftskeppen i himlen är inget mindre än bländande.

Givetvis vilar alltsammans tryggt på grundidén om att ta sig från start till mål så kvickt som möjligt och därigenom håva in de ädlaste medaljerna. Men Redlynx vore inte Redlynx om de inte slängde in absurda minispel. Vissa finns bara där som ren comic relief, andra är gjuten i sådan spelglädje att det är lätt att glömma bort huvudfållan av spelet. Att balansera en boll på smala avsatser är sjukt nervigt. Och lika taggad blir jag när det vankas triathlon. Först hoppar jag högt med min motorcykel, därefter flyger jag långt. Resultaten från höjd- och längdhoppen omvandlas till sekunder vilket är just den tid jag har på mig för att klara av den sista prövande hinderbanan.

Fyrhjulingen heter TKO Panda. Det. Namnet.

Viktigast är dock att kärnan är intakt. Den polerade ytan är definitivt eggande, det sägs till och med finnas en slags berättelse under huven, men främst är Trials Fusion ett paradis av backar. Och det nydanande temat lyser igenom i bandesignen med gigantiska fläktar som får bågen att flyga och en del banor som byggs upp av mekaniska jättearmar allteftersom du kör på dem.

När jag får testa några av spelets allra knivigaste passager är det lätt att ana Redlyx typiska sinne för dramaturgi: lekande lätt i början, men i slutet svårigheter som får de mest luttrade spelarna att vansinnesskrika av avgrundsdjup ångest. Och allt jag gör är att gasa, bromsa, balansera och trixa. Ibland behövs det inte en rikare mekanik för att skapa de mest berikande spelupplevelserna.

Skicka en rättelse