Kan Microsoft rå på Little Big Planet med det kreativa Project Spark? FZ testar den öppna betan till Xbox One för att mäta potentialen.

Vi modifierar, vrider och vänder. Överlever i vildmarken och bygger fantastiska världar. Tack vare #Minecraft, #Dayz, #Everquest Next Landmark och många fler skriver vi våra egna historier när utvecklarna lägger upplevelserna i våra egna händer. Det är ett fenomen som förfinats under flera år och som just nu mår bättre än någonsin. #Microsoft2 och utvecklarna #Team Dakota ger sig in i matchen och utmanar Sonys Little Big Planet med Project Spark – en sandlåda där spelarna själva står för underhållningen. Jag kastar mig in i den öppna betan som lanserats till Xbox One för att se om det är något att ha.

Mitt första äventyr utspelar sig i det så kallade crossroads-läget, som är det närmaste spelet kommer en kampanj, där jag själv får leka dirigent i den spelmässiga symfonin. Var ska jag placera min pittoreska by, och ska den attackeras av goblins, zombier eller banditer? Valen är mina, även om många alternativ saknas i betaversionen.

Fable-vibbarna är påtagliga

Jag ger mig ut i världen som påminner en smula om #Fable, med grönskande landskap, charmiga byggnader och strider som osar actionrollspel. Arga ekorrar mister livet och skattkistor öppnas innan den korta resan, som mest känns som en hastig inlärningsperiod, lider mot sitt slut. Det är egentligen inte mycket att hurra över, så utan omsvep beger jag mig istället till det uppfinningsrika skapandet.

Tack vare pedagogiska lektioner blir inlärningskurvan mjuk och fin när jag bygger min första bana. Jag konstruerar en gigantisk fågel och ställer in hur jag styr den, vilken knapp som används för att hoppa och hur jag ska försvara mig. Ett litet troll får agera slagpåse, och jag kröner verket med att resa berg ur marken och smycka dem med blommor och gräs. Det känns som att det finns otroliga möjligheter för de med mycket fantasi och skaparlust, något som inte minst speglas i användarmaterialet.

Bland synthar och fladdriga fåglar

Tetris, Pac-Man och fler Flappy Bird-imitationer än någon frisk människa behöver breder ut sig i arkiven. Bland de mer unika skapelserna hittar jag ett flipperspel utformat som ett skogslandskap med träd, buskar och hyddor. Jag spelar på en fullt fungerande synth och klurar i ett minimalistiskt pusselspel där jag navigerar kuber genom en labyrint. Det är väldigt kreativt, med en imponerande bredd av spel redan i detta tidiga skede. Tyvärr överskuggas skaparglädjen av tunga, problemfyllda moln.

"fler Flappy Bird-imitationer än någon frisk människa behöver"

Hur fantasifullt det än är så känns det aldrig särskilt kul att spela. Att flipperspelet är otroligt läckert och väldesignat spelar ingen roll när fysiken på kulan är trög och klumpig. Att springa i en endless runner och hoppa över hål i en bro blir helt meningslöst när kontrollen är sladdrig och oprecis (fast Flappy Bird-entusiasterna kanske tycker det är hysteriskt kul). Om den bristfälliga kontrollen beror på spelet i sig eller att kreatörerna ännu inte bemästrar verktygen är svårt att säga. Oavsett så blir resultatet slätstruket. Varför spela en halvdan Tetris-klon i Project Spark när det finns så mycket bättre versioner på annat håll?

Limbo, någon?

Ett annat frågetecken som behöver rätas ut innan den riktiga lanseringen är betalningsmodellen. Project Spark är gratis att ladda hem och tjänar pengar på mikrotransaktioner. När jag testar andra spelares banor står det ofta att jag inte har låst upp materialet som används, och att jag därför måste köpa “spark time” för att få spela. I betan är denna tid obegränsad, men hur det kommer se ut vid lanseringen är oklart.

Att spendera tid som kostar pengar för att testa användarmaterial känns inte som ett genialiskt designbeslut, och att köpa loss materialet för mynt man tjänar under resans gång är snuskigt dyrt för de som inte spelar väldigt mycket. 20 000 mynt kostar en samling med objekt, bilder och karaktärer. Jag får ungefär 200 mynt för varje uppdrag jag genomför när jag spelar. Ett yvigt Gandalf-skägg kommer pryda mitt ansikte innan jag har råd med material med den prissättningen.

Potentialen finns där, och någon gång framöver kan Project Spark mycket väl bli ett kraftfullt verktyg för skapande där enbart fantasin sätter gränserna. Men än är det en lång väg dit och Team Dakota har mycket att bevisa innan jag plockar fram kvalitetsstämplen.

Skicka en rättelse