Feist - den märkligaste spelupplevelsen i mannaminne? Vi har testat en tidig version. Vi är förbryllade.

Feist började som ett skolprojekt vid Zürich Univeristy of Arts, där de båda ynglingarna Florian Faller och Adrian Stutz skapade ett spel som sina examensprojekt. Efter det att skolan var över fortsatte de att utveckla spelet, och nu har vi fått ta del an en tidig betakod för att syna det i sömmarna.

Resultatet är minst sagt omvälvande. Grafisk design av sällan skådad sort och atmosfär tätare än Lionel Richies 80-talsfrisyr. Så plocka fram en karta Prozac, det kommer behövas när du ger dig ut på det mest känslokluvna äventyret i historien.

Atmosfär att älska

Estetik att dö för

Om man nu skall ge sig i kast med att jämföra Feist med något blir det Tove Janssons verk - Mumintrollen. En barnboksserie som sedan 50-talet satt skräck i barn med sina morbida figurer som "Mårran" och mörka skogar av det ogästvänliga slaget. Det är i precis sådana skogar Feist utspelas, skogar där ett ständigt mörker breder ut sig och mörka granar reser sig.

[v=3760;nl]

Spelet är likt de traditionella plattformsspel sett från sidan och det har berikats med den kanske mest depressionsframkallande, men samtidigt mest magiska grafik vi någonsin skådat. Allt du ser är silhuetter som målas upp på riktigt snygga bakgrunder där du hela tiden kan se de troll som befolkar skogen du skall ta dig igenom.

Där många redan utsett #Killzone 2 till årets snyggaste spel på det tekniska planet är Feist det kanske mest estetiskt tilltalande spel som någonsin skapats. På din väg genom skogarna kommer du att få ta del av ännu en stämmningshöjare: musiken. Precis som grafiken och den atmosfär som präglar spelet, tillför de dova tonerna av musiken en ännu djupare upplevelse.

En hårboll? Ett troll?

Ja, vad är man egentligen?

Hjälte och huvudkaraktär är något så oprecist som en hårboll med armar, ben och lysande ögon. Vad man är? Det vet man inte. Vad man däremot vet är att på figurens väg genom skogen kantas av elakartade troll och en rad problem som måste lösas för att komma vidare. På dessa problem finns det nästan alltid en lösning som innefattar användande av fysik. Lägg en sten på platta A för att öppna dörr B, ta sedan en ny sten och kasta den på stenen som ligger på platta A för att stänga dörr B och öppna dörr C. Under tiden du försöker lösa dessa pussel är du jagad av trollen som ständigt är dig i hälarna och kastar sten efter dig. För att råda bukt med dessa troll använder du förslagsvis de stenar de precis försökt kasta på dig och ger tillbaks med deras egna medicin. Det gäller att du samtidigt har ett öga på hur starkt belyst skärmen är, för med varje träff de får in på dig mörknar det, för att till slut bli svart och den obligatoriska "Game over"-proceduren har sin gång.

Jag kan med handen på hjärtat säga att Feist, med dess fyra banor som betakoden innehåller, är det spel som lämnat mig med flest och starkast känslor. Om det är obehag, ångest eller lycka vet jag inte. Allt jag vet är att världen behöver lägga blomsterflickan Aeris från #Final Fantasy VII och hennes död bakom sig för att ge Feist utrymme i den del av hjärnan där vi lagrar spelrelaterade känslor. Feist är inte ett spel du kommer tråna efter för dess spelmoment eller handling (eller snarare avsaknaden av handling), utan för att det, liksom Mumintrollen, trollbinder lika mycket som det skrämmer. Det kommer bli helt magiskt.

Skicka en rättelse