Inget är riktigt som vi väntat oss i Tom Clancy’s The Division. Tobias spenderade en knapp timme med den svenska rollspelsshootern på E3, och återvänder hem med gott om åsikter. Och ett nytt par handskar.

Jag hade föreställt mig något lite mer filmiskt. Spända blickar, fingrar på avtryckare och aggressiva ställningar som trevande övergår till avvaktande och slutligen spänd acceptans när två grupper överlevare sluter sig samman inte av någon glittrig, blomsterdoftande välvilja utan av nödvändighet, för att kanske – bara kanske - kunna överleva en dag till i den förorenade storstadsödemarken.

Men ja, min avtryckarreflex tog helt enkelt över. Vad i hela friden hade ni väntat er? Jag såg ett huvud dyka upp runt ett hörn, och muskelminnet tog över. Kan hända vem som helst! Ett argt ”what the hell!?” från en journalist på andra sidan rummet signalerade början på vad som skulle visa sig vara femton minuters postapokalyptiskt pvp-kaos och en oväntad inblick i ett av de just nu mest efterlängtade spelen.

Det är inte riktigt lika snyggt som utlovat, men ser ändå ruggigt bra ut.

När jag först hörde talas om #Tom Clancy's The Division för lite drygt två år sedan såg det nästan omöjligt ambitiöst ut, och jag var inte ensam i att ha svårt att urskilja vad jag egentligen skulle vänta mig. Storstads-#dayz|DayZ, postapokalyptiskt #Far Cry eller dystert #Destiny? Efter tre E3-mässor och två större förseningar har ambitionsnivån stramats åt en del, och om något var förvirringen innan min timme med spelet under årets E3 ännu större. Sanningen, att döma av mina två matcher i Dark Zone, visade sig ligga någonstans däremellan.

[center]Lokaliserade fiender[/center]

Hela The Division kan spelas med vänner, men för att göra vänner till fiender behöver du bege dig till ”The Dark Zone”, där smittan som ödelagt resten av New York (och landet) ännu är som starkast. Här finns de mest eftertraktade föremålen och de största farorna, helt utan sociala skyddsnät för de spelare som vågar sig dit. Jag och mina nyblivna vänner börjar vårt äventyr alldeles utanför mörka zonen (allt låter tuffare på svenska) och jobbar oss sakta, med de trevande rörelser som är att vänta sig av en pc-spelares vid handkontroll ovana fingrar, över barrikaden som skiljer den från resten av staden.

Inomhusmiljöer lös med sin frånvaro under E3, men bakhåll i trånga korridorer låtar oerhört lockande.

Vårt uppdrag och dess skådeplats är bekant för de av er som sett den gameplay-trailer som visades upp under E3 i år. Tre lag á tre spelare vardera skulle ta sig in i Dark Zone, plocka upp en bunt infekterad men värdeful loot och sedan signalera efter helikopterskjuts, i ett spelläge mycket mer likt en ”vanlig” shooter än jag hade väntat mig. Inledningsvis ser lagen varandra som neutrala, vilket förmodligen är tänkt att ge dem möjlighet att skapa tillfälliga allianser för att sedan (om man är som jag) förråda varandra. Ni vet ju vid det här laget hur det gick med den saken för min del, men jag hörde i efterhand om andra som lyckats samarbeta med ett annat lag för att lätt kunna besegra det tredje.

Men här finns ett stort problem som jag hört alltför få tala om. Vi blev tillsagda att det första laget att lyckas med en ”extraction” skulle bli utsedda till segrare. Jag hoppas och tror att detta enbart gäller E3-versionen av spelet, för vad har jag för incitament att samarbeta med andra lag om bara ett kan vinna?

Föregående Nästa
Skicka en rättelse