Alla som har ett hjärta i kroppen har redan charmats av Yarnie. Men hur är det Umeå-utvecklade spelet? Vi har testat.

Det gensvar som #Unravel fick efter utannonserandet på E3 har saknat motstycke. Alltså bokstavligen saknat motstycke. När jag råkar på forne skribentkollegan, numera spelproducenten, Michael Gill under en demonstration av Unravel berättar han att #Electronic Arts sagt att de inte sett något liknande tidigare. Alla tycks älska Unravel. Folk har virkat sina egna Yarnies av riktigt garn och postat finurliga och ibland direkt fantastiska bilder på sina kreationer på internet. Allt utan att ens ha testat spelet i fråga.

Det är något med Yarnies design som gör honom/henne (Yarnie har inget bestämt kön) otroligt älskvärd. Sättet den lille krabaten skakar av sig vatten efter att ha blivit våt, till exempel. Hela sättet Yarnie rör sig och för sig är helt enkelt direkt bedårande. Men samtidigt utan att vara överdrivet gullig på ett tillgjort eller manipulativt vis.

Vackert nog att bli en E3-snackis.

Den bana jag får se på visningen utspelar sig i typiskt svensk kustmiljö. Jag som spenderat de flesta av min barndoms somrar på västkusten, i den lilla fina byn Rossö, känner genast igen mig. Estetiken är fantastisk, med väldigt realistiska miljöer som den lille garnfiguren Yarnie måste ta sig igenom. Vardagliga ting som bänkar, soptunnor eller bara lite för stora stenar blir svåra hinder för en så liten krabat.

Små stora hinder

För att övervinna hindren måste Yarnie använda sitt eget garn för att bygga broar, skapa lianer att svinga sig i, och så vidare. Det krävs att man kommer in i tänket, men lösningarna på pusslen känns rimliga och logiska inom spelets ramar.

Vi har sett fysikplattformspussel med gulliga små karaktärer förr, men aldrig med svenska miljöer som fond.

Allt handlar inte om att hoppa och svinga sig fram heller. Vid ett tillfälle måste Yarnie ta hjälp av en drake (alltså en sådan där med ett snöre som man flög med som barn – inte sagodjuret) och flyga genom förrädiska tallgrenar.

För en liten tygperson kan en vanlig strandkrabba vara en ganska besvärlig sak.

Att kontrollera Yarnie känns intuitivt och självklart. Naturligtvis går det ibland fel, även när jag vet vad jag behöver göra. Detta eftersom spelets pussel är fysikbaserade och därför kan både Yarnies garn och objekt i miljöerna bete sig lite oförutsägbart ibland. Det hör liksom till genren.

I den här delen av världen fiskar man tossk.

Att svinga sig fram i garn över ojämn terräng sitter dock i ryggraden på alla oss som ägnat otaliga timmar åt att bemästra ninjarepet i #Worms. Det verkar dock inte bli en strandpromenad, direkt – Unravel är hyfsat utmanande redan i den lilla bit jag testar.

Det som får mig att verkligen se fram emot Unravel är dock dess vemodiga atmosfär. Spelets teman sägs vara sorg och saknad, och det hänger något outsagt i luften i de vackra miljöerna. Något den finstämda musiken understryker ytterligare. Förhoppningsvis kan Yarnie rycka i våra blödiga hjärtan snart, kanske redan i år om vi har tur.

Skicka en rättelse