Det gör man genom enklast genom att skapa en distraktion, klubba någon och ta deras kläder. Som säkerthetsvakt hade jag fri tillgång till många områden, och vissa ai-typer höjde inte ett ögonbryn. Andra säkerhetsvakter fick man dock se upp med, de känner ju sina egna. Särskilt vaksamma individer markeras med en liten prick. Inte så realistiskt kanske, men helt nödvändigt för att kunna planera. När en förklädnad börjar kännas begränsande, kanske vill jag till exempel ta mig till en våning där bara kypare och livvakter är tillåtna, är det “bara” att byta.

Överallt pockar nya valmöjligheter på uppmärksamhet. Omspelbarheten är potentiellt mycket hög. Ibland blir det väl skrikigt. Låt mig bara finna en egen väg, slappna av ett tag. Man kan välja att följa en rutt för att vid ett kritiskt ögonblick ta sig an en annan. Alla “opportunities”, som de heter, markeras i din logg. Vidare finns det föremål som inte alltid vid en första anblick har ett tydligt användningsområde. Den där vattenspridaren till exempel. Eller prylarna i trädgårsskjulet. IO Interactives buzztalk om sandlåda är faktiskt passande.

Det finns många vägar till målet.

Prologen, en sorts tutorial, var klart mindre imponerande än Paris-scenen. Agent 47 återupplever gamla hits i en stor bergskammare där man byggt upp kulisser föreställande en flyghangar respektive en lyxyacht där högprofilerade måltavlor skulle förpassas till evigheten medelst olika spektakulära metoder. Här stötte jag på många buggar, offer som inte reagerade på mina handlingar, eller omgångar som inte gick att slutföra då jag inte löst ett problem helt efter de av spelet uppsatta reglerna. Det är en beta, men jag hoppas verkligen att spelet inte straffar spelaren i sin iver att vilja visa upp de av utvecklarna uppsatta möjligheterna. En sandlåda ska vara just det. Fri lek. Med viss föräldrastyrning om allt ballar ur.

"Ett spel som uppenbarligen fortfarande har många brister"

Spelet är förvisso stiligt på sitt sätt – jag är imponerad över hur det hanterar stora folksamlingar och lyckas sätta stämningen. Men det ser samtidigt lite blekt ut, som om någon dragit ett filter över skärmen. Karaktärer uppvisar kantiga anleten, och ljussättningen är som mest habil. Skådespeleriet är ojämnt men med höga toppar, liksom musiken som sätter en suggestiv ton.

Min upplevelse av Hitman solkades såklart ner av de tekniska problemen och buggarna. Det måste man ha i åtanke. Samtidigt är det lite oroväckande att man väljer att visa upp ett spel som uppenbarligen fortfarande har så många brister.

""I'm a golden god!" Citat från?

Betan öpnnar kl 11:00 den 12 februari för PS4-spelare, samt 11:00 den 19 februari för pc-spelare. Då kan den som har förhandsbokat spelet själv testa och göra sin bedömning. Bäst hade det såklart varit med ett helt fritt test, så att spelarna kan bilda sig en uppfattning innan de slantar ut. Ett ytterligare problem är att vi i pressen inte heller kommer att kunna ge er en fullvärdig recension, på grund av det episodiska formatet och den mycket sparsmakade startpaketet.

Det återstår alltså att se om IO kommer att ge oss en värdig uppföljare, eller om den här omstarten är början på slutet för Agent 47.