För cirka sju år sedan var jag sugen på att spela något nytt, och som sann spelkonnässör dög det inte med vad som helst. Jag hittade Mount & Blade: Warband och det kändes som om min hjärna sprängdes. Ett spel som blandade allt jag älskar i form av rollspel, inventory-hantering, taktik och stora slag. Den öppna världen Calradia bjöd på en färgglad uppsättning kungadömen, med allt från vikingar till nomadstammar.

Early access-versionen av Mount & Blade II: Bannerlord är i mångt och mycket en bättre version av föregångaren. Du börjar ensam i den stora öppna världen och ska bygga upp din klan tillsammans med kompanjoner du hittar på diverse tavernor. Dessa kan du, precis som dig själv, utrusta med tunga rustningar och en varierad uppsättning medeltida vapen. När de blir tillräckligt bra kan du välja att låta de skapa sina egna arméer och ge sig ut i den stora vida världen.

Din klans storlek påverkas av ditt rykte och bättre rykte får du lättast genom att strida mot fiender. I början blir det många banditer som stryker med och det kan till en början vara tradigt. Lättast är dock att ta värvning som legosoldat i något kungarikes tjänst och till slut bli en vasall. Det finns totalt åtta kungadömen och den stora skillnaden är i stort sett trupptyper samt rustningarnas utseende.

"Bannerlord känns omgående
som en uppgradering av Warband"

Det är tydligt att det är en early access-titel som presenteras och Bannerlord känns omgående som en uppgradering av Warband. Många funktioner saknas och mycket kraft har lagts på att döda buggar i grundspelet. Men det vittnar om att slutprodukten kan bli något alldeles extra, och för nästan varje dag som går kommer det uppdateringar där något fixas till. Ibland blir det dock väldigt tydligt att vi har en lång väg kvar då bilduppdateringen sjunker från 60 till 1 eller att spelet helt enkelt väljer att krascha, men visst har det blivit mycket bättre de senaste veckorna. Vissa buggar har dock krävt att jag helt avinstallerar spelet.

Ordningsman Olander förespråkar räta led.

En bara lite dimmu borgir. Byggd av lättmetall, månne?

Jag har kommit långt i kampanjen, men det är också här early access gör sig påmind. Att investera all den här tiden i ett spel kan lätt resultera i att man känner sig färdig med titeln. Det är en lång väg kvar till skarpt släpp och jag vill inte tröttna innan den verkliga upplevelsen finns framför mig. Samtidigt är jag intresserad av hur jag kan använda mina barn på slagfältet, men 15 år är en lång tid – även i Bannerlord.

Men det ska sägas att det redan nu är en mäktig upplevelse att se 1 000 soldater drabba samman på slagfältet. Att få ställa upp dessa på ett taktiskt och strategiskt överlägset sätt ger en slags självgodhet jag sällan känner i spel. För även om det går väldigt bra, särskilt på lägre svårighetsgrader, att markera alla trupper och be dem anfalla med huvudet först, ligger det i ditt intresse att det blir få döda och skadade på din sida. Mitt klassiska recept är infanterister i fronten som sköldvägg, skyttar på någon höjd och ett kavalleri som anfaller från flanken. Att sedan se planen gå i lås är som att sitta framför en öppen eld med en varm kopp choklad. En intressant addition är att du här även kan bygga blidor och andra verktyg för att inta borgar. Få saker är lika uppfriskande som att slänga en tung sten i ansiktet på en meningsmotståndare.

"Jag är, vad min mormor skulle säga, en 'knulle-Franz'"

Bannerlord står sig bra med det som presenteras just nu och det är intressant att utforska. Jag har efter 67 timmar i spelet två städer och en borg. Fyra arméer rider under De Gothias flagg, en karavan reser runt och utövar byteshandel. Jag är en maktfaktor och just nu funderar jag vad som ska bli nästa steg. För här går Bannerlord en aningen annorlunda väg. Genom ett main quest kommer du till en punkt där du får välja om du ska fortsätta stötta ett kungarike eller skapa ditt eget. Det senare är så klart trevligt, men det betyder även att du går från mäktig vasall till svag kung, och jag litar inte riktigt på att Taleworlds försett oss med alla verktyg för att bli den där envåldshärskaren vi alla strävar efter. Familjen mår dock bra och mitt giftermål har resulterat i fyra barn på tre år. Jag är, vad min mormor skulle säga, en “knulle-Franz”.

En egen sida i encyklopedin – då har man gjort avtryck.

Det är dock tydligt att vad som började som ett indiespel i en lägenhet i Ankara 2008 har blivit en maktfaktor på Steam. Efter early access-släppet hade Bannerlord runt 200 000 spelare samtidigt, och på den populära mod-portalen Nexus finns det i skrivande stund 743 moddar av varierande slag. Då har Taleworlds inte ens släppt moddningsverktyget eller öppnat för workshop-material på Steam. Var det här slutar får framtiden visa, men de har sannerligen öppnat starkt.