Jag tyckte alltid skumbollarna på gympan kändes lite obehagliga. Ytskiktet påminde om rynkig tanthud. Samtidigt var killerball och spökboll några av favoritlekarna - trots att jag inte var särskilt snabb eller kastade hårdast kunde jag ofta använda list och fintar för att bli bland de sista kvar. Känslan av total triumf när man lyckades fånga motståndarens kast och därmed bränna dem minns jag än idag. Multiplayerliret Knockout City vill bygga upplevelsen på samma grundpremisser och mina första timmar med spelet var faktiskt oväntat roliga.

Under presentationen av spelet får jag intrycket av att Velan Studios lyckats med det svåra konsttycket att fostra en kreativ företagskultur. I Mario Kart Live kombinerades den anrika seriens racing med den fysiska världen genom att sno delar från radiostyrda bilar och drönare. När de ville bygga ett spel kring dodgeball, som jänkarna kallar det, insåg de snart att ingen existerade nätkod eller spelmotor var rask nog att uppfatta huruvida du lyckades fånga projektilen som hivades mot dig. Särskilt inte när spelarna själva kan rulla ihop sig till en boll och bli ammunition till laget. Så de byggde en egen spelmotor, med inspiration från fightingvärldens rollback-nätkod (läs mer om denna svarta magi här). Med den lilla detaljen att Knockout City har upp till åtta spelare istället för två slagskämpar, i 3D-miljöer istället för tvådimensionella arenor.

Och det funkar.

Trots att jag lirade med folk från hela världen kändes det alltid som mitt fel när jag missade att fånga en framdundrande projektil, inte eventuellt lagg. Och att fejka ett kast, och därmed få motståndaren att fånga luft strax innan en fullträff i plytet är sjukt tillfredsställande.

Siktet låser på fienden närmast ditt sikte så det handlar inte om att leda bollarna eller försöka göra avancerade studsmanövrar - allt handlar om timing. Du kan fejka skott, ladda upp det för extra kraft eller helt enkelt avbryta låsningen. Och snabbt kasta ändå för den ultimata finten. När en fiende siktar på dig lyser kanterna på skärmen upp och du får en korts förvarning - hinner du fånga bollen eller är det bäst att slänga dig åt sidan? Varje matchminut är fullpackad med sådana beslut.

Vanliga matcher spelas tre mot tre och bollarna ligger utspridda på kartan. Omgångarna kryddas alltid av en specialboll - exempelvis en som exploderar, ger dig mångravitation eller fångar motståndarna i en metalsfär. Plocka upp den sistnämnda, kasta den på fiendens lagkamrater eller rakt ner i närmsta hål för den ultimata förnedringen. Du kan bli träffad två gånger och varje konfrontation består av blixtsnabba beslut - ska jag försöka hoppa undan bollen eller försöka fånga den, vilket ger den extra fart när jag returnerar den mot motståndaren. Dessa matcher spelas i bäst av tre rundor och tar som mest tio intensiva minuter.

Det finns också varianter, där Diamond Dash är Knockouts Citys Kill Confirmed från Call of Duty, där knockade fiender släpper ifrån sig diamanter du måste plocka upp för att få poäng. I en annan variant finns det inga bollar utan varje lag, nu med fyra spelare vardera, måsta använda varandra som bollar. Laddar du upp ett sådant kast länge flyger lagkamraten rakt upp i luften och kan försöka pricka in motståndarna med ett bombastiskt nedslag. Den mekaniken är inte exklusiv för det spelläget utan kan användas i alla.

Trots att den lekfulla designen för tankarna till freemium-spel var Velan tydliga med att det är en prislapp som gäller, cirka 200 kr, och i den inkluderas alla kommande säsonger och uppdateringar. Det finns en kosmetisk shop, där du kan spendera mer pengar, men du får också samma valuta genom att bara lira. Det kommer dessutom finnas en demoversion vid lanseringen den 21 maj som ger dig tillgång till hela spelet under en begränsad tid. Samt en pc-beta redan i helgen.

Knockout City släpps på båda Playstation- och Xbox-generationerna, Nintendo Switch, Origin och Steam, med full cross play och cross progression mellan plattformarna. Det känns som att Velan tänkt till ordentligt hur man släpper en multiplayerfokuserad shooter idag - alla kan spela mot alla, ett lågt pris som ändå skalar bort de värsta mikrotransaktionerna och ett gratis smakprov. Addera casual-lägen, ranked matchmaking och privata matcher och det bockar av många rätt hos shooterfans önskelistor.

Jag blev faktiskt glatt överraskad, särskilt efter att Rocket Arena (en annan EA Originals-titel) fick ett ganska så sömnigt mottagande. Knockout City kändes istället som en multiplayerpangare på samma våglängd som Splatoon - till ytan gulligt och med en till synes enkel spelmekanik men med ett djup och känsla som får mig att vilja spela mer.