Jag minns första gången jag startade Far Cry. Det var ju ett sånt spel man drömde om på den tiden, fostrad som man var i trånga, labyrintlika korridorer som på sin höjd hade ett fönster ut till omvärlden. Om spelvärlden var vidsträckt var den platt och tråkig (ja, tittar på dig Delta Force). Men Far Cry var både stort och vackert, med djungler, klarbått vatten och kilometerstora äventyr.

Vid något tillfälle bestämde jag mig för att bara simma till det som låg så långt bort jag kunde se. Det tog säkert hur lång tid som helst men faktumet att det över huvud taget gick trumfade att det var ganska tråkigt.

Dåtidens Far Cry är närmast motsatsen till vad spelserien förknippas med i dag. Det finns så mycket att göra att begreppet “tråkigt” känns helt främmande för Ubisoft som tar minsta lilla tillfälle att pumpa in ännu mer action. Men det börjar ändå märkas att spelarna, likt sockerstinna barn efter fyra timmar på lekland, får något lite glansigt och trött i blicken när Far Cry nämns. Kartan fullkomlingen löddrar av intressepunkter, och dessa har blivit synonyma med utmattningen många känner. När jag nu fått se det sjätte spelet, och höra hur utvecklarna tänkt, anar jag ändå en viss skiftning.

Stort och fläskigt, som vanligt hos Ubi

Därför är min första fråga till world director Ban Hall huruvida de lärt sig något av kusinen Assassin’s Creed Valhalla? Det spelet tog det betydligt lugnare med informationsbonanzan och lät spelaren upptäcka mer på egen hand. Han vill inte bekräfta det rakt ut men säger att spelaren kommer att kunna upptäcka saker genom att bara prata med människor. Far Cry 6 introducerar också möjligheten att hölstra vapnet och därmed kunna röra sig relativt fritt, även om det finns fiender i området. Jag döper snabbt detta till Jocke-funktionen.

Du spelar som Dani Rojas, en avhoppare från militären som vill fly öriket Yara, som dock snabbt inser att hon (eller han) aldrig kan bli helt fri utan att störta regimen. Landet har hållits i ett så hårt grepp de senaste åren att tiden på många sätt stått stilla, vilken syns i byggnadsdesign och inte minst på alla de gamla bilar som dominerar trafiken. Trots att Dani är mer än kapabel att ta sig an stora mängder fiender inser hon snabbt att revolutionen måste ske inifrån. Och snart får hon kontakt med motståndsrörelsen Libertad.

Dani kan vara en brud...

... eller en snubbe - du väljer!

Jag vet inte hur många gånger Ubi nämnde ordet gerillakrig. Det gick som en röd tråd genom hela presentationen. Det gäller att fightas smart, för ju fler byar och mindre städer som befrias, desto hårdare kommer staten, med den karismatiske presidenten Antón Castillo i spetsen, att slå tillbaka - med lufträder, elitsoldater och ren råstyrka räknad i antalet män. Han spelas av den duktige Giancarlo Esposito, känd från bland annat Breaking Bad och The Mandalorian, och återigen verkar Far Cry få en stordumming som är intressantare än huvudpersonen.

Eftersom landet levt isolerat i årtionden har invånarna lärt sig att laga och utveckla saker som redan finns. Som att ta en motorcykelmotor till en minigun, skjuta slipade Macarena-cd-skivor och så vidare. Ubi kallar det resolver-mentalitet från verkliga förlagor i bland annat Kuba, jag kallar det McGyver. Så förvänta dig närmare ett femtiotal olika vapen, alla hemknåpade i olika grader. På samma sätt ska de gå att uppgradera och modifiera för att passa just din spelstil.

Under demonstrationen visades skottspottande direktattacker och smygande, men jag undrar om det finns fler sätt att spela Far Cry 6 på. Ban Hall menar att det såklart går att blanda hejvilt och att man precis som i tidigare spel ska kunna ta sig an problem på olika sätt. Han nämnde “guerilla tactics” upprepade gånger. Det som stärker hans påstående är att Far Cry 6, likt trenden hos andra Ubi-spel, får ytterligare lager av lätt rollspelande och att utrustningen du bär ska spela större roll nu. Bara en sådan sak att det kommer finnas ett gäng specialiserade ryggsäckar, med allt från raketartilleri till eldkastarbränsle i.

Vi, eller Ubi, tar inget ansvar för om du bygger en egen eldkastare

Jag får känslan att detta Far Cry har lite mer humor än tidigare instanser. Dels genom ganska whacky karaktärer, där vapenpularen Juan Cortez går i spetsen, men också genom det bisarra i att sätta en tung kulspruta på en gammal amerikanare. Samt att du kan ha en tam alligator som kompanjon, eller en bakbensamputerad hund döpt till Chorizo. Det är inte bara den karibiska inramningen som får mig att dra paralleller till Just Cause - Ubi tycks ha omfamnat det galna i att man faktiskt tar sig an en diktatorarmé på ett par hundratusen soldater med hjälp av ett gäng rebeller med förkärlek till hemmaknåpade vapen och fällor.

Jag har inte känt en sådan nyfikenhet kring ett Far Cry sedan Vaas malde på om galenskap.

Fotnot: Far Cry 6 släpps till pc, PS4, PS5, Xbox One, Xbox Series och Stadia den 7 oktober.