Vad är väl en traditionell svensk sommar med bad, glass och ledighet jämfört med
en fjärran, becksvart galax fylld till brädden med jämmer och elände, krig och testosteron?

Det var frågan jag ställde mig själv när möjligheten att testa Saber Interactives kommande actionrökare uppenbarade sig. Semestern sattes på paus, Piggelinen byttes mot en dödlig “bolter” när jag under några timmar fick chans att prova livet som tvättäkta Space Marine!

Spelet är, som titeln kanske skvallrar om, en uppföljare till Warhammer 40,000: Space Marine som släpptes 2011. Som det ofta är med uppföljare så delar de också samma huvudperson: en ultramarine vid namn Demetrian Titus. Är man inte införstådd med franchisen kan man väldigt förenklat beskriva det som en sorts supersoldat och 40k-universumet som en väldigt dyster framtid fylld med intergalaktiska krig där det mest är rätt hemskt. Tidigt i vår testsession får vi veta att Titus tvingats att gå i en sorts exil efter händelser i föregångaren men att han nu, efter många långa år, fått möjlighet att återvända till sin plats i det militära.

"En lika krypande som olycksbådande känsla av vad som komma skall"

Tillsammans med två vapenbröder kastas jag rakt in i ett uppdrag där vi tillsammans ska hjälpa till att utrota de utomjordiska tyraniderna som invarderat en av imperiets planeter. Skådeplatsen är proppad med gotiska kyrkor stora som berg och inledningen ger en lika krypande som olycksbådande känsla av vad som komma skall. En kort promenad bland skadade meniga, framdundrande pansarvagnar och avrättningar av desertörer sätter tonen. Det känns “grimdark”, en term som kommit att bli synonymt med WH40k och dess fiktiva historia. Men den krypande förnimmelsen dröjer sig inte kvar länge. Innan jag vet ordet av byts den ut mot framrusande, blodtörstiga fiender.

Tyraniderna, som nu fullkomligt väller fram mot oss, påminner starkt om Alien-filmernas xenomorfer, men de är hundratals fler till antalet och om möjligt ännu dödligare. Vrålen de frambringar fyller luften och jag inser att det bara rör sig om sekunder innan horden når fram till oss. Turligt nog är jag och mina ultramarine-bröder lika förberedda som taggade på att göra slarvsylta av allt som kommer i vår väg. Vi är alla tre beväpnade med överdimensionerade kulsprutor, pistoler och olika sorters explosiva laddningar. Givetvis är också det ikoniska motorsågssvärdet närvarande, och det finns också större klingor och mindre men snabbare dolkar som passar perfekt för närstrid.

I närkamperna sköts samtliga svingar och slag med enbart en av axelknapparna. Genom att göra vissa knapptryck lite längre går det att skapa förvånansvärt många kombinationer och beroende på vilket vapen du brukar så byts också attackerna ut. Det kan låta lite begränsande men funkar riktigt bra och innebär att det går snabbt att växla från att brassa på krutpåkarna till att kötta loss i närstrid. Trots att både Titus och grabbarna mäter in på dryga 2,5 meter (och gud vet hur många kilon!) rör de sig lika smidigt som ballerinor på slagfältet. Skadeskjutna fiender blir mottagliga för blodiga avrättningar och anfall kan pareras med våldsamma slutresultat.

Här får man snickra ihop sin egen supersoldat

Många val finns det.

Bros before äckliga utomjordingar!

Jag har också tillgång till en uppladdningsbar specialare döpt till “Righteous Fury” som är perfekt att fyra av när hälsan tryter. Med den aktiverad ökar mängden skada jag gör, samtidigt som min hälsa regenereras. I normala fall används stim-packs för att återfå förlorade livspoäng men varje ultramarine har också sköldar som laddas upp efter en stunds vila eller en lyckad avrättning.

"Tyraniderna faller i drivor"

Tyraniderna faller i drivor och till slut står vi ensamma kvar som segrare. Men vi har ingen tid att förlora, detta var bara den första av många strider och vi börjar snabbt avancera mot nästa checkpoint. I praktiken rör vi oss bara längs med snitslade korridorer som leder fram till öppnare miljöer fyllda med fiender, men världen känns enorm tack vare skalan på omgivningen och allt som sker i bakgrunden. Överallt finns massiva kyrktorn, rejäla knappar och stearinljus – allt är rått och grovhugget.

Utöver huvudberättelsen finns det också ett pve-läge där du får snickra ihop din egen ultramarine. Spelläget utspelar parallellt med huvudberättelsen och man blir uttryckligen uppmanad att ta sig an Titus äventyr först för att undvika spoilers. Det finns sex olika klasser och mängder med valmöjligheter för att kunna plita ihop sin egen supersoldat, komplett med massvis av olika färgsättningar och emblem från Games Worskhops Marianergravdjupa lore-säck. Jag provade rollen som “Heavy”, begåvad med en enorm mini-gun men utan närstridsvapen, och klassen “Bulwark”, som förlitar sig på sköld, handeldvapen och vassa klingor.

"What a handsome face!"

Både grovhugget och tjusigt!

Det finns sex klasser och mängder med kosmetiska val.

Sammanfattningsvis gav min tid med spelet mersmak. Det känns som att utvecklarna tittat extra noga på klassiker som Gears of War, Doom och Left 4 Dead. Jag spelade solokvist och hade roligt då mina AI-kontrollerade kumpaner skötte sig fint, men såväl huvudberättelsen som pve-kampanjen går att spela igenom med två kompisar. I det färdiga spelet kommer det också att finnas en mer traditionell multiplayer döpt till “Eternal War” där man drabbar samman 6v6, men det fick vi tyvärr inte prova på.

Är man inte insatt eller intresserad av Warhammer 40k är det nog mycket som flyger över huvudet på en, men som tur är behöver man inte lägga några latinska namn eller högtravande monologer på minnet för att ha kul när det vankas stridigheter. Är du ett fan av Games Workshops mörka rymdspektakel och suktar efter högoktanig action är detta definitivt en titel att hålla ögonen på!

Fotnot: Space Marine 2 släpps till pc, PS5 och Xbox Series den 9 september. Spelat med Intel Core i7-12700H, RTX 3070 Ti, 16 GB RAM.