Där Starfield kretsade kring tusen världar i rymden gör första expansionen en dramatisk scenförändring. I Shattered Space finns en enda planet. Handgjord, dessutom. Det är en bebodd värld men de som lever där är knappast sugna på turister. Va'ruun är en teokrati – om man vill uttrycka det milt. En sluten religiös sekt ligger nog betydligt närmare sanningen.

"Dead Space-vibbarna finns där – och det är bra vibbar"

Sett till vad jag upplevt i Starfield (vem hinner ens upptäcka allt?) har sällskapet Va'ruun verkat i skuggorna. Gåtfulla. En nyfikenhet har väckts. Shattered Space inleds på en övergiven rymdstation. Alla som kan sina rymdstationer i sci-fi-verk vet förstås att "övergiven" inte är lika med tom. Döda kroppar svävar omkring, blodspår slingrar sig genom korridorerna och mässande röster hörs. Dead Space-vibbarna finns där – och det är bra vibbar.

Illavarslande.

Va'ruun och deras fasoner är i fokus.

Allt inleds på en rymdstation.

Färgpaletten är något utöver det vanliga.

Där grundspelet Starfield behövde ge oss "allt" är Shattered Space en berättelse med fokus. Skräck och gåtor. När vi lämnar stationen och landstiger på Va'ruun'kai ska vi inte behöva lämna den. Jag tycker om tanken på en klassisk Bethesda-expansion i Starfield-skrud.

Bara för att den är handgjord behöver den ju inte vara bra (surt shoutout till New Atlantis), men det lilla jag får se av Va'ruun'kai kittlar mig. Kalla färger med stråk av värme. Känslan när man ser de märkliga, snirkliga och trasiga bergen är att planeten sprängts inifrån. Det är nog inte så långt ifrån sanningen för vi kommer upptäcka planeten i kölvattnet av en katastrofal händelse. Vildmarken är fylld av underligheter. Det sagolika förstärks av det nästan norrskenslika ljuset. Annat som sticker ut är jättelika "gravitationsbubblor" och revor, genom vilka monster väller fram.

Dazra är huvudstaden med tempel, religiösa statyer och hus som ser ut som en slags sci-fi-lösning av staplade baracker. Det är egentligen bara här jag känner den där Nasa-punk-känslan.

"EN berättelse som får ta plats på EN planet"

Man får ge Bethesda att de skickligt sätter en särskild stämning för Shattered Space, men hur det blir att spela är svårare att sia om. Jag får se en strid med ett knippe rymdmän som ser ut att vara mycket "rinse, repeat" från moderspelet. Men samtidigt finns dessa "vortex horrors" som är hot från en annan dimension. De kan möjligen sätta fart på pulsen.

Men vad som verkligen får min puls att slå är att Starfield: Shattered Space är att Bethesda gång på gång understryker sitt snäva fokus. Detta är en berättelse som får ta plats på en planet. Ärligt talat känns den tanken större än ett stjärnhav med tusen planeter.

Fotnot: Starfield: Shattered Space släpps 30 september till pc och Xbox Series X|S.