Feodala Japan har sedan Assassin's Creeds gryning varit en era som toppat önskelistor. Jag kan inte riktigt förstå varför. Eller, låt mig omformulera: jag kan förstå, men det är ingen era som varit "min". Renässansens Italien, grekiska myter och saltstänkta sjörövaräventyr ligger alla närmare mig och mina intressen. Det fina med tankar är dock att de kan ändras.
Jag tror jag är på väg. Ghost of Tsushima tände en låga och efter fyra timmar med Assassin's Creed Shadows kan jag se hur den där lågan potentiellt kan brinna vidare.
Det finns en dubbelhet i 1500-talets Japan som fascinerar. Å ena sidan: ett landskap som känns som en saga. Porlande bäckar och lövverk som dansar i vinden. Å andra sidan: en värld full av strider. Ett land som slits itu av inbördeskrig och politiska konflikter.
Här börjar inte en utan två berättelser. Först spelar jag som "en utböling bland utbölingar", han som ska bli Yasuke. En slav, smuts under fötterna hos de präster som kommit till Japan för att missionera. Allt förändras när prästerna en dag möter Oda Nobunaga, krigsherren som är på väg att lägga Japan under sina fötter. Denna stund har han emellertid bara ögon för mannen bakom prästerna. Han ser något i honom. En krigare som kan inspirera.
Och någon som direkt imponerar på den mäktiga daimyōn. Några månader senare är han hans högra hand. Utbölingen har blivit Yasuke och svingar sin katana med självklarhet.
Yasuke delar ett tydligt släktskap med moderna Assassin's Creeds. Han dansar på slagfältet som vore han en Eivor eller en Bayek. Tunga attacker varvas med lättare. Utfall från fienden kontras taktfast. Ett, två, tre. I skenet från en by i brand kommer jag in i ett gung. Yasuke är en slags enmansarmé och snarare än att klättra över pulvriserar han dörrar med sin tyngd.
"Utbölingen har blivit Yasuke och svingar sin katana med självklarhet"
Naoe är någon helt annan. Hennes berättelse är den andra som börjar. Om Yasuke tillhör den moderna skolan är Naoe snarare "Assassin's Creed classic". Jag får uppleva samma brinnande drama men ur ett annat perspektiv. Ett med gömda blad och stealth. Extra mycket stealth blir det då vi numer inte bara kan huka utan också krypa. Det är kittlande att försvinna ner i gräset och ur fiendens synfält. Jag har suckat över att undertiteln är fruktansvärt beige, men "Shadows" kanske trots allt är rätta ordet för att ringa in spelet.
Det finns mycket mer att säga om prologen, men det lämnar jag åt dig att uppleva på egen hand. Så mycket kan jag säga: någonting börjar spira. Assassin's Creed-nerven kittlas.
Vi vrider fram klockan ytterligare. Den här gången till ett senare skede i spelet. Nu samverkar Naoe och Yasuke och det jag får spela är – gissar jag – representativt för helheten. Flowet, om man så vill. Det påminner inte så lite om senare delar i serien.
Ett spel – eller en lek på liv och död?
Det har alltså gått en tid och Naoe och Yasukes historier har flätats samman. Nu kan jag – nästan – när som helst byta mellan dem. Som Naoe besöker jag en "rengakai" i stadens slott. En slags gemensam poesistund där adeln och krigsherrarna möts. En oas som får ett abrupt slut när ett barn kidnappas. Givetvis faller det på vår Shadows-duo att rädda adelsherrens son och avslöja kidnapparens identitet. Olika uppdrag som leder till en final.
"Styrka och smidighet. Muskler och stealth"
Naoe bestiger ett klassiskt Assassin's Creed-torn men hennes änterhake gör det hela mer rättframt. När jag synkroniserar på toppen blir inte kartan mindre dimhöljd, nej, istället får jag nys om en rad intressanta platser. Lägger jag ihop ett och ett med uppdragsbeskrivningen kan jag ganska enkelt reda ut vart jag ska. Jag skiftar till Yasuke, visslar på min häst och galopperar söderut. Solen har gått ner och jag infiltrerar ett tempel. Genom att nypa levande ljus kan det mörka bli mörkare och Yasuke smälter in än mer effektivt i skuggorna. Visserligen är Naoe stealth-konnässören men den bredaxlade krigaren är också kompetent.
Min Assassin's Creed-ringrostighet skiner dock igenom (det har trots allt gått drygt fyra år sedan senaste stortiteln, Valhalla) och jag upptäckts. Tur att Yasuke även är en bulldozer.
Även Naoe är kompetent i striderna, och jag funderar över hur stora skillnaderna verkligen blir dem emellan. Det kan bli splittrat med två protagonister, men de kan också komma att komplettera varandra. Spontant känns det annorlunda att ratta dem. Yasuke slår in dörrar medan Naoe klättrar med änterhaken och använder densamma för att svinga sig i trädgrenar.
Styrka och smidighet. Muskler och stealth. Två slags spetskompetenser.
Det blir alltmer tydligt att receptet är bekant. Detta är ett spel i samma anda som Origins, Odyssey och Valhalla. I tempo, upplägg och strider. Samtidigt utesluter jag inte att det kan vara mer än så. Jag får trots allt blott se en bråkdel. Inte känna hur årstiderna spelar in, när höst blir till vinter som blir till vår. Inte bygga min bas, men däremot få en liten, liten glimt av den. Det ser faktiskt ut som en stadsbyggare i miniformat. Lovande. Jag blir byggsugen.
Assassin's Creed goes... Simcity?
Inte heller får jag dyka i en del som stör många men som tidigt förförde mig: ramhandlingen. Assassin's Creed Shadows kommer att vara knuten till "Animus Hub", och det är där den delen av berättelsen kommer ske. Här kan jag varken säga bu eller bä. Övertygad är jag inte, för risken finns att Ubisoft krånglar till det i onödan. Det hade räckt gott med en ny hjälte à la Desmond, om du frågar mig. Samtidigt känns det som något fräscht. Jag blir nyfiken.
Nyfikenheten präglar mina fyra timmar med Shadows. Världsbygget imponerar och jag känner ett spirande intresse för 1500-talets Japan. Givetvis sker finalen i en pagoda. I kulmineringen blir skiftena mellan Naoe och Yasuke ännu mer intressanta för under det sista uppdraget får jag bit för bit välja mellan vem jag tycker lämpar sig bäst, och bytet sker med några väl valda ord huvudpersonerna emellan. Det känns organiskt, ja, som ett teamwork. Yasuke rensar en trädgård från fiender medan Naoe tar över när det resliga tornet ska bestigas.
Och när allt är sagt och gjort har de vita pappersväggarna färgats röda.
Fotnot: Provspelat på pc. Släpps även på PS5 och Xbox Series den 20 mars.
