“Det var en svensk, en norsk och en engelsman som åkte till Frankfurt” låter kanske som inledningen på en rätt medioker rolig historia. Men adderar man faktumet att det inte är en skröna och att de reste dit för att provspela Elden Ring: Nightreign blir det hela allt annat än ordinärt.
Det är alltså jag, Jonas, som är svensken i den här berättelsen. Och när en inbjudan att testa Fromsoftwares kommande spel damp ner var det jag som tog första bästa flyg ner till Tyskland. Väl på plats lotsas jag med en handfull andra speljournalister ner i källaren under ett enormt stenpalats mitt i centrala Frankfurt. Hälften av utrymmet är preppat för en presentation och den andra fylld med spelstationer i form av PS5:or, uppradade i grupper om tre.
"Idag ligger något gravallvarligt i luften"
Det enda som egentligen skvallrar om vad som försiggår är en stor reklamskylt med en knäböjande krigare omgiven av lila eldsflammor. I normala fall brukar stämningen kring såna här arrangemang vara rätt uppsluppen, men idag ligger något gravallvarligt i luften. En mix av förväntan och nervositet. Jag misstänker att alla närvarande vet att det de står inför inte är någon dans på rosor. Efter en kort introduktion, med rätt knapphändig information, delar vi upp oss mellan stationerna. I den färdiga produkten ska det vara möjligt att välja en hjälte och lira solokvist, men den version vi spelar är endast balanserad för grupper om tre.
Det är här jag tussas ihop med norske Karl och engelsmannen Alex. Under sju timmar bildar vi en rätt osannolik trio och våra äventyr i The Lands Between kommer jag att bära med mig en lång tid framöver.
Hej och välkommen. (Läs: "Välkommen".
Trots att Elden Ring: Nightreign påminner starkt om studions tidigare verk både till namn och utseende finns det rätt stora skillnader. Faktum är att det inte ens rör sig om ett rollspel i en öppen värld längre. Istället beskrivs Nightreign som ett “session based RPG", något som vi i vanliga fall skulle kalla en roguelike. Den totala friheten från föregångaren är utbytt mot en aningen mer linjär upplevelse som avnjuts i rundor på omkring 45 minuter. Målet med varje runda är att överleva genom två dagar och två nätter på en stor slumpgenererad karta för att slutligen besegra en slutboss i form av en Nightlord.
Möjligheten att skapa sin egen karaktär är också borta. Istället får man välja och vraka bland ett gäng kämpar som kallas för Nightfarers. En grupp väldigt kapabla hjältar som alla har sina egna särdrag. Till det fullständiga släppet kommer det att finnas åtta totalt men för oss fanns fyra valbara protagonister: Wylder, en riddartyp och spelets posterboy; Duchess, en liten tös utrustad med kortsvärd och tuff frackjacka; Guardian, en tungt bepansrad kungsörn i människoform komplett med pålyxa och sköld samt Recluse, en tvättäkta magiker begåvad med både spetsig hatt och trollkäpp.
"Alla börjar med en egen uppsättning vapen"
Alla börjar med en egen uppsättning vapen och tre specialförmågor. En förmåga ligger och puttrar passivt medan de andra två laddas upp över tid. Den enklare av dem är ett mellanmjölksalternativ som går att använda rätt ofta medan den andra är en riktig rackabajsare som är tillgänglig mer sällan men gör större skillnad.
Varje session inleds med en förberedelsefas i det välbekanta Roundtable Hold. Där kan man testa de olika spelbara krigarna och välja vilken Nightlord du vill ta dig an. Under vårt speltest fanns det bara en tillgänglig men i det färdiga spelet ska det finnas totalt åtta stycken ärkekräk att övervinna. Vilken du väljer att möta kommer att påverka omgivningarna samt vilka fiender och bossar som dyker upp under rundan. Ordningen på alla Nightlords är förutbestämd och först när du knäckt den första låser du upp nästa.
När alla är redo kopplar ni upp er mot varandra och flygs sedan in till spelvärlden i klorna på tre spökhökar (ja, de kallas för “spectral hawks” men spökhökar låter roligare). Sedan gäller det att snabbt planera en rutt för er framfart på de rätt stora kartorna. Ni behöver leta upp kyrkor för att få fler laddningar till era livsflaskor, hitta köpmän att handla av och bestämma vilka fientliga befästningar ni ska attackera för att skaffa bättre utrustning. Alla fiendetillhåll är utmärkta med vilka potentiella bonusar man kan tänkas få från dem. Exempelvis kommer ett giftfort att innehålla giftiga fiender men också belöna er med giftbetonade vapen och konsumtionsartiklar. Det finns inga rustningar att plocka upp utan fokus ligger på att kunna göra så mycket skada som möjligt. Alla hjältar kan hantera samtliga tillhyggen, men vissa kräver att du uppnått en angiven nivå för att kunna använda dem fullt ut.
"För att nå framgång krävs mer än en utökad arsenal"
Men för att nå framgång krävs mer än en utökad arsenal, du behöver också besöka Sites of Grace för att gå upp i nivå. De klassiska lägereldarna finns utplacerade lite varstans och det är alltid en god idé att stanna till för att spendera lite surt förvärvade runor. Förfarandet är busenkelt och med några få knapptryck fördelas erfarenhetspoängen automatiskt ut i de olika statuskategorierna. Jag kan inte svära på det, men fördelningen verkar variera lite beroende på vilken hjälte du valt att spela som. Den strömlinjeformade processen sparar många värdefulla sekunder, något som är riktigt välkommet då det alltjämt är ont om tid.
Att köra tre underlättar. Men varför man inte kan köra två förblir obesvarat.
För precis som i ett Battle Royale omgärdas nämligen spelvärlden av ett lika magiskt som livsfarligt oväder. Det är bara ett cirkelformat område på kartan som är säkert att röra sig inom och allt eftersom rundan fortgår krymper cirkeln. Det gäller att vara i ständig rörelse för om man fastnar i stormen börjar livsenergin ticka neråt i en rasande takt. Turligt nog är det lättare än någonsin att ta sig fram. Med hjälp av parkour, snabba sprintar, praktiska vägghopp och frånvaron av fallskada går det lekande lätt att traversera såväl mindre väggar som djupa avgrunder. Ju mindre cirkeln blir, desto mer vallas ni mot en oundviklig strid mot en miniboss. Lyckas ni vinna striden gryr dagen återigen och stormen drar sig tillbaka. Då återupprepas förloppet med ytterligare en dags utforskande innan nästa bossammandrabbning, och först därefter väntar sessionens Nightlord.
Beroende på vilken lord ni valt att utmana kommer också de mindre bossarna att variera och det är också här som Fromsoftware visar prov på lite gammal hederlig fan service. Det verkar onekligen som att vi kan förvänta oss ett antal kära återseenden. Under vårt äventyr fick vi möjligheten att drabba samman med både Fell Omen Margit, som vi spöade upp senast i Elden Ring, men Centipede Demon, som är ett klassiskt monster från Dark Souls, dök också upp. Vilka fler påskägg som utvecklarna lagt in kan vi bara drömma om.
Det här är ett Fromsoftware-spel och som sig bör är ingenting en barnlek. Vanliga fiender bjuder på bra motstånd och minibossarna är inga duvungar utan tvärtemot riktigt utmanande. Tacksamt nog är det faktiskt möjligt att återuppliva varandra om man spelar i en trio. Detta utförs något motsägelsefullt genom att puckla på polaren med sina vapen, och ju fler gånger någon är nere för räkning desto svårare blir det att få kompisen på fötter igen. Vi lyckades aldrig få något bra svar på varför man inte kan spela som en duo, men efter att ha spelat misstänker jag att man lätt skulle fastna i en loop av ständigt återupplivande om man bara var två. Med tre spelare kan en hjälte dra på sig fiendens uppmärksamhet medan den stupade krigaren får hjälp.
"Som sig bör är ingenting en barnlek"
Men det är egentligen bara under bosstriderna som döden är riktigt avgörande. Dör man under dagen i utforskarfasen återupplivas man automatiskt vid sin senast besökta lägereld, fast en nivå fattigare. Skulle alla bita i gräset mot en miniboss, eller mot självaste Nightlorden, är däremot rundan över och alla återvänder till sina respektive högkvarter. Då är det bara att knyta näven och försöka igen. Du tappar visserligen alla tillhyggen och nivåer du samlat på dig, men alla sessioner ger ändå någon sorts progression.
Som belöning efter varje gott försök låser man upp relics, en sorts kristall i varierande storlek och färg som ger olika bonusar. Ingen krigare kan utrustas med alla färger, men lyckade kombinationer ger väldiga fördelar. Detta verkar vara ett av få sätt du kan skräddarsy din karaktär. Åtminstone av vad vi fått ta del av hittills.
Det hade varit kul med lite mer nytt.
Sammanfattningsvis är Elden Ring: Nightreign väldigt intressant. Vid en första anblick skulle man nästan kunna kalla det för en “Elden Ring-remix” eftersom så mycket är plockat därifrån. Alla fiender förutom vissa bossar verkar vara återanvända och spelvärlden känns väldigt bekant där många bitar tycktes komma direkt från Limgrave. Å andra sidan känns de speltekniska förändringarna riktigt trevliga. Jag gillar det nya snabba actionbetonade upplägget och tror säkert att det kommer att locka många som bara kan spela lite sporadiskt. Däremot är jag rädd att personer som gillar Elden Ring för utforskandet och den öppna världen kan komma att bli lite besvikna. Dels på grund av det högre tempot, dels för att det mer linjära upplägget gör det omöjligt att söka sig någon annanstans om det känns för svårt.
"Tydligt att man spelar ett Fromsoftware-spel"
Men tycker man att det är motigt kan det underlätta lite att spela med andra, något som både är trevligt och flyter på oerhört smidigt. Allt tekniskt rullar fint och med lite strategi kan hjältarnas specialförmågor ge riktigt effektiva synergieffekter. Men det ska poängteras att god kommunikation via röstchatt är nödvändigt för att man ska kunna äventyra riktigt effektivt. Utvecklarna lyckas med bedriften att innovera med gamla byggstenar och det är med framgång de kombinerar dem med koncept från Hades, Fortnite och Monster Hunter. Och trots allt nytt är det ofrånkomligt tydligt att man spelar ett Fromsoftware-spel. Det ska verkligen bli spännande att se vad som väntar oss i det färdiga spelet och jag ser mycket fram emot att återvända till The Lands Between.
Avslutningsvis kan jag också rapportera att jag, Karl och Alex efter många om och men lyckades betvinga Nightlord. Två gånger till och med! Men när vidundret säckade ihop framför oss för första gången var våra pannor svettiga, våra händer darrade, det hördes spontana glädjeskrik och hjärtan bultande hårt. Ett spelminne jag kommer bevara i min personliga Hall of Fame.
Fotnot: Elden Ring: Nightreign släpps 30 maj till pc, PS5 Xbox Series, PS4 och Xbox One.
