Samlar jag 15 DNA-spiraler låser jag upp eldbossen. Samlar jag ytterligare en hög får jag möta en – håll i er nu – hattboss. Det är på den episka (och knarkade) nivån #Swarm håller sig. Allt handlar om att 50 små blå varelser ska samla DNA-bitar för att säkra artens överlevnad. Och ge sin mamma en ny hatt.
Recept på massmord: en snurrande sågklinga och 50 figurer som låter sig styras.
Premissen är något skruvad, spelmekaniken är det inte. Grundregeln är att hela tiden röra dig åt höger med dina 50 småttingar och samla poäng på vägen. Samtidigt måste det göras fort och smidigt eftersom poängen multipliceras beroende på hur väl och kvickt du samlar in de poängberikande bollarna. Kruxet är att det inte räcker med att klara banan för att få gå vidare, nej, du måste också håva in tillräckligt mycket poäng. Det kan krävas både två och tre försök innan du är i hamn.
Fyra knappar och två spakar
Swarm är föredömligt i all sin enkelhet. Allt du använder är fyra knappar och de två spakarna, men möjligheterna är desto fler. Du styr alla varelser på en och samma gång. Med nedre vänsterknappen kan du sprida ut dem så att de får större räckvidd (förslagsvis när de samlar spridda pickups). Men för att balansera på smala plattformar krävs det en sammansvetsad grupp och då är nedre högerknappen en pålitlig kamrat. Det är hård åtgång på de små blå kamraterna, men här och där hittas pickups som fyller på med nya individer efter de som stupat.
Sprid ut figurerna för att samla bonusar eller klumpa ihop dem för att rädda deras liv.
Jag gillar hur utvecklaren har tänkt på att mjölka så mycket som möjligt ur varje rörelse. X- eller A-knappen (PS3 respektive 360) är inte oväntat den som får gruppen att hoppa. Men genom att kombinera den med främre högerknappen och hamra ihärdigt på den kan jag bygga en stapel av mina telingar, och plötsligt kommer jag åt tidigare ouppnåeliga skatter och plattformar. Om vägen framåt hindras av en stor vägg är det inte värre än att jag plockar upp bomber och hivar iväg dem. Lite lagom #Pikmin, va?
I mars släpps den blå armén lös på både Xbox Live och Playstation Network. I nuläget känns det helgjutet för det forumet. Lättillgängligt och samtidigt svårt att bemästra, även om faktiskt har kontroll över själva gruppen känns Swarm lite som ett #Lemmings eller Pikmin i ny skrud, inte minst eftersom huvudpersonerna offras för att uppnå ett högre mål. En sak är säker, jag kommer inte att ge mig förrän mamma har fått en ny hatt.
