Du kommer inte att köpa World in Conflict för att spela ensam. Det var min inställning inför testet av en handfull banor från singleplayerdelen - kan de få mig att ändra uppfattning?

Under hela sommaren har det pågått ett krig på min skärm; broar har försvarats och attackerats, byar har utplånats och olika taktiker har testats med varierade resultat. Kort sagt, jag blev biten av flerspelarläget i World in Conflict redan innan den första lika förödande som vackra kärnvapenexplosionen. Och det är inte bara i utvecklaren Massive Entertainments hemland som förstörelsen framkallat breda flin.

I onlineslagen är upplägget enkelt. Välj en sida, vilket vapenslag du vill kontrollera (infanteri, pansardfordon eller flyg), köp enheter och sedan gäller det att hålla fler strategiska punkter än motståndaren. Det är upplägg som använts allt oftare i strategigenren på senare år, i motsats till det traditionella basbyggandet. Den stora skillnaden i World in Conflict är lagen: istället för att spela en mot en måste flera personer samarbeta på slagfältet för att nå framgång. Det ser enkelt ut på pappret men en sammandrabbning har inte varit den andra lik, och mina tjänstgöringstimmar överskrider både antalet fingrar och tår. Jag trodde att det skulle vara svårt att binda ihop konceptet med en story men jag misstog mig.

Ryssen kommer!

- kalla kriget blir hett

Den alternativa historien grundar sig i att det kalla kriget blev varmt. Året är 1988, Sovjetunionen tröttnar på fegandet och börjar anfalla sina grannar med full kraft. När jag kliver in i handlingen som den nyexaminerade officeraren Parker har kriget nått Frankrike och jänkarna rider till undsättning. Den första av de fem banorna jag testat känner förhandsbokare igen: en liten hamnstad är nerlusad av fiender och mitt första uppdrag under en hårdkokt general blir att återta kullen där fyrtornet står. Till skillnad från flerspelarläget där du bara kan kontrollera ett vapenslag åt gången har du här möjlighet att blanda. Mina två tunga stridsvagnar får sällskap av helikoptrar i framryckningen medan datorkontrollerade allierade strider på andra platser.

Medan jag långsamt tar mig framåt, med några skärmytslingar på vägen, får jag ett sidouppdrag. Fiendeartilleri gör livet svårt för hetsiga kollegan Banners pansarfordon så jag blir ombedd att slå ut det. Ska jag ta en omväg med risk att förlora värdefulla enheter, strunta i det eller använda så kallade TA-poäng (Tactical Aid, erhålls genom att besegra motståndarens trupper) och kalla in ett luftangrepp? Det blev det senare, med lyckat resultat, och efter några minuter är kullen min. Uppdraget fortsätter och efter att ha kallat in förstärkning i form av tungt artilleri ska staden nedanför avlusas för att sedan försvaras när motattacken kommer.

Efter att ha gjort snigelfrossarna glada bär det av till Norge för ett infiltrationsuppdrag. I sällskap av fjälljägare med tydlig brytning ska jag säkra ett objekt med känslig information. Inledningsvis får jag klara mig med några få trupper så det blir till att smyga i det vintriga landskapet. Utan att avslöja för mycket så förflyttas jag senare tillbaka till hemlandet USA och får utkämpa en hård strid i närheten av ett visst kvinnligt landmärke. Där är luftrummet mitt ansvar och med helikoptrar understödjer jag framryckande enheter på marken.

Varierad kost är bra för magen

- frossa i ögongodis till dessert

Variationen på de uppdrag jag fått testa är bred och jag blir faktiskt lika engagerad i de datorregisserade striderna som i de med mänskliga motståndare. Inför varje slag förs historien framåt av målade stillbilder och konversationer mellan huvudpersonerna i spelmotorn. Grafikmotorn målar upp väldigt vackra vyer som tål närgången granskning och som blir allt mer nedsotade och urgröpta ju längre striderna pågår. Explosioner, speciellt kärnvapensmällen, är lika vackra som skrämmande och med stöd för DirectX 10 lär inte någon bli besviken på utseendet. Spana in vårt filmarkiv för ögongodis (länk längst ner).

World in Conflict är i skrivande stund färdigställt och en dryg månad återstår innan det tar ställning i spelhyllorna. Flerspelarläget var för mig en tillräcklig anledning till köp men efter att ha testat dessa fem banor blir jag nog tvungen att spela igenom storyläget också.

Testdator

AMD 64 3200+
Ati Radeon X800 Pro
1,5 GB RAM
Creative X-Fi 5.1

Se filmer från World in Conflict

Skicka en rättelse