Rise of Nations startade kanske ingen ny epok inom strategispelsgenren, men det var innovativt, stort och väldigt välgjort. Brian Reynolds som stått bakom Colonization, Civilization 2 och andra stora strategititlar tänker knappast göra sämre ifrån sig med sitt nästa spel Rise of Legends. Frågan är om han kommer lyckas skapa ett spel som bibehåller hans plats bland de stora spelutvecklarna. FZ har lagt vantarna på en tidig version och tar sig en egen förhandstitt på vad som kan bli nästa stora strategititel.

Brian Reynolds fick länge stå i Sid Meiers allsmäktiga skugga under utvecklingen av många av de bästa strategispelen genom tiderna. Därför var det kanske inte så oväntat att han valde att starta Big Huge Games för att få agera frontfigur för sina mästerverk. Då Rise of Nations blev en succé är förväntningarna på företagets nästa titel än högre.

Med Rise of Legends vill utvecklarna för ett tag lämna de historiska och någorlunda verklighetsförankrade spelen för att istället ge sig in i den mer kreativa fantasy-genren. Men då orcher, alver och annat otyg från fablerna duggat tätt på sistone ville Brian skapa något helt nytt, från grunden. Resultatet blev Rise of Legends.

Fyra olika sidor

De två kända raserna är alim och vinci. Vinci som är tungt industrialiserade baserar, som namnet kan förklara, mycket av sin teknik på ritningar av Leonardo Da Vinci. Hur den gubben kommer in i bilden kan man undra, men deras mekaniska monster är imponerande krigsmaskiner. Alim å andra sidan är magiker och föredrar mystiska kreatur och svartkonst. De andra två raserna har också sagts vara inriktade på teknik och magi, men skall ändå skilja sig betydligt från de två vi sett hittills.

Även om utseendet på alim och vinci är olika, finns det ändå en stor likhet mellan enheterna. En överdimensionerad robot har samma användningsområden och styrkor som en lika överdimensionerad drake. Självklart finns det skillnader mellan raserna, men kanske inte i den mån man kunde se i exempelvis StarCraft.

Annorlunda byggnadssätt

Mer variation hittar vi däremot i byggnaderna. Mest intressant är kanske ändå det överlag något innovativa och annorlunda sättet att behandla byggnationer i Rise of Legends. Till en början har man endast tillgång till en enkel liten stad, representerad av ett inte lika litet torn. Du kan välja att bygga till nya stadsdelar, så kallade distrikt, som ger dig olika fördelar beroende på vilken ras man spelar. Ju fler distrikt du bygger, desto dyrare blir det dock att skapa nya. Till slut blir det så dyrt att det inte är ekonomiskt försvarbart att bygga fler. Då får man istället skaffa sig fler städer.

På de kartor som vi har fått se finns ett antal neutrala städer. Så länge de är neutrala vaktas de av ett mindre antal enheter och kan användas som handelspartner. Ju mer handelskaravaner man skickar till dem, desto mer pengar tjänar spelaren och desto lägre blir deras pris. Du kan nämligen antingen välja att köpa upp neutrala städer eller ta över dem med militära medel. Vilket sätt man föredrar är upp till spelaren, men när du väl har tillgång till en ny stad går det att börja bygga distrikt till en betydligt lägre kostnad.

Övriga byggnader

Även om distrikten ger olika fördelar för de olika raserna går det ändå bara att välja mellan tre typer av stadsdelar. Större variation ser vi i de byggnader som inte hör till städerna. Vinci använder sig av de sedvanliga barackerna och fabrikerna som pumpar ut stridsrobotar, medan alim använder sig av ett antal olika frammaningscirklar för att skapa sina enheter.

Alims statiska försvar sitter i samma byggnader som används för att forska fram nya magiska krafter, medan vinci har rena försvarstorn. För att få så kallade forskningspoäng bygger Alim magidistrikt i städerna, medan vinci istället bygger fristående forskningslabb. Dessa kan sedan få påbyggnader för att uppfylla en rad intressanta funktioner. Exempelvis ett stort teleskop som kan användas för att ta en titt var man vill på kartan. Hur de andra två raserna fungerar blir intressant att se, men som man snabbt förstår kräver de olika folken olika spelstil och tar ett tag att bemästra.

Röriga strider inget nytt

Som med många andra realtidsstrategispel blir det snabbt svårt att få en översikt över striderna. När slagen väl sätter igång slänger man bara allt man har mot mittpunkten och hoppas det är en själv som går iväg som segrare. Kanske är det bara jag som blivit alltför fäst vid de realistiska striderna i Rome: Total War, men samtidigt saknar jag de taktiska faktorerna som uteblir om spelaren inte kan styra ett slag i någorlunda detalj. Självklart är det något man blir bättre på med tiden och det är inget som är unikt för Rise of Legends.

Imponerande grafik som inte alltid märks

Som ni kan se på bilder från spelet ser det riktigt vackert ut. Men som i många andra strategispel är det sällan spelaren faktiskt har möjlighet att studera landskapet och enheterna i närbild. Oftast prioriterar man en bättre översikt och då faller tyvärr grafikmotorns styrkor bort. Likväl är det ett problem nästan alla strategispel har. Rise of Legends ser riktigt snyggt ut och man finner sig ofta i imponerande landskap.

Slutord

Något besviken blev jag redan tidigt på Rise of Legends då jag starkt gillade Rise of Nations och ville se en liknande uppföljare. Men med ett stort förtroende för Brian Reynolds litar jag på att han helt enkelt skapar bra spel. Rise of Legends ger sig dock in i en tyvärr redan uttjatad genre. Tacksamt nog så får vi se en ganska imponerande grafik, innovativa idéer och annorlunda spelsätt som förhoppningsvis kommer blåsa lite friska fläktar i realtidsgenren. Rise of Legends har potential, men det är nog först när vi ser hur singleplayer-delen, de två andra raserna och slutresultatet ser ut vi kan säga om det blir en succé.

Testsystem

Athlon64 X2 4800+
2048 MB RAM
Geforce 7800 GTX

Skicka en rättelse