I ett litet rum med vitmålade väggar, lågt i tak och en påträngande belysning föser de in oss. Vi är fyra europeiska journalister som ska få en specialvisning i Eidos monter på Games Convention, en privat visning som är få förunnad.

Väggarna kläds av små tavlor föreställande spelmiljöer och de två influgna danskarna från IO Interactive verkar nervösa, kanske över att spelet ska hänga sig när de demonstrerar. De verkar väl inövade och avslutar varandras meningar. Nästan som ett gift par, hinner jag tänka, innan visningen drar igång.

Kane och Lynch är två inte särskilt ordinära män som hamnar tillsammans genom flera extraordinära händelser. Kane var en vanlig familjefar ända tills hela hans verklighet kastas omkull. Familjen lämnar honom och han blir legosoldat i en organisation som kallar sig The Seven, sedermera The Eight, och reser runt i världen på olika uppdrag. Han visar sig dessutom vara riktigt bra på det. Men när de åtta planerar sin allra sista stöt, den som ska trygga deras pensionering, så går något snett. De blir upptäckta och Kane är den enda som lyckas fly - med hela bytet i behåll. Så småningom hinner lagens långa arm dock ikapp honom och han sätts i fängelse, i vilket han träffar Lynch.

Psykiatrireformen goes fubar

Lynch är däremot ingen familjefar, han är en medicinerad psykopat. Han kan knappast kallas lojal, men hans och Kanes vägar korsas i fängelset och löper parallellt en tid framöver när Kane blir konfronterad av återstoden av The Eight.

"If you call it a buddy movie I'm going to cry, because it just smells like Mel Gibson", säger Jens Peter Kurup på IO Interactive. Jag har läst citatet i andra intervjuer innan mässan och det märks att det inte är första gången den här visningen hålls. Jag tröstar mig med att jag åtminstone är en av få journalister som får se det här i Leipzig och lyssnar vidare. Danskarna berättar och visar stolt hur Lynch, om man släpper honom ur sikte efter en intensiv skottväxling, går runt bland kropparna, sparkar på dem och avlossar något skott i de kallnande liken. Ibland tappar han helt kontrollen, förklarar de. Då måste spelaren (det vill säga Kane) gå bort till Lynch och örfila honom en stund så han återfår kontrollen.

You are not alone...

Kane och Lynch är sällan ensamma. Ofta kommer det att röra sig om grupper av legosoldater som Kane leder. Ibland har var och en av dina underhuggare egna underhuggare och stora gängstrider utlovas. Den speciella AI:n imiterar spelarens handlingar och det minimalistiska gränssnittet syns bara när det behövs, i övrigt är det inget som stör. Även civila förekommer i stort antal. Vi får se en scen från en nattklubb. Åttahundra dansande karaktärer, alla med annorlunda animationer, säger danskarna. Vi kan se repetitionerna från olika karaktärer, men säger ingenting. Antalet människor på skärmen samtidigt är imponerande nog i sig. Ett vapen tas upp och skott avlossas i taket. Människor skriker och flyr och de danska utvecklarna ler lite. Det känns dramatiskt och moget. Och lockande, ack så lockande.

När vi under sen vår 2007 kommer att få stifta bekantskap med Kane och Lynch är det i såväl singleplayer och co-op som i multiplayer. Det senare är än så länge hemligt hur det ska gå till och danskarna ser bestämda ut när de drar på mungiporna och säger att det återstår sex månaders utveckling. Klart är dock att hela singleplayerkampanjen kommer att vara spelbar även i co-op, dessutom kommer du kunna byta när som helst mellan co-op och singleplayer mellan banorna.

När våren kommer så får vi se hur det här spelet blir mottaget av spelarna. Med sina otypiska karaktärer, det danska engagemanget (det här är trots allt killarna som gav oss Hitman) och den spännande storyn kittlar spelet mig i musarmen. Våren 2007 kommer att bli blodig, den saken är klar.

Skicka en rättelse