En historia.
Efter skolavslutningen i aulan gick jag till tunnelbanan. Kom på att HON kanske fortfarande var kvar i skolan, och eftersom det var min sista chans att få hem henne, så var jag tvungen att gå tillbaka till skolan och leta upp henne. Jag gick och gick enda tills jag såg henne, och hennes kompisar, komma gående. Genade snabbt till vänster ut på grusplanen för att, konstigt nog, undivika henne och hennes kompisar. De gick förbi utan att ha sätt mig. Jag följde efter på tryggt avstånd. När de kom till tunnelbane-ingången så stannade de upp för att göra något (prata kanske). Jag tänkte: "Nu eller aldrig!"
Tog mod till mig, marcherade framåt, in till ingången, såg henne, hon såg mig. Hon stirrade genast ner i marken och såg ut som ett deprimerat vrak. Där brast det genast, ögonkontakten. Drog fram kortet, och gick in genom spärrarna. Stod vid rulltrappan, vände mig om, såg så där lessen ut som man bara kan göra ibland. Stod där i cirka 3 - 5 sekunder innan jag tog rulltrappan ned.:(
Så jag har ett tips till unga, eller alla igentligen, att inte göra som jag gjorde, utan när man får chansen, så TA DEN, även fast det är en massa personer som stirrar och det pratas osv. För om man inte tar mod till sig, och går fram, så kan man få vänta mycket länge tills man får chansen igen.
Nu är det ju så att detta är inte hela livet, men när man är ung så kan det mesta braka ihop (läs sommaren), pga av skitsaker, och även fast det verkar löjligt, kan man må mycket dåligt.
Ville bara skriva av mig lite. :>
Jo, det kan vara svårt. Bättre lycka nästa gång.
... så var jag tvungen att gå tillbaka till skolan och leta upp henne.
[...]
Genade snabbt till vänster ut på grusplanen för att, konstigt nog, undivika henne och hennes kompisar. De gick förbi utan att ha sätt mig.
Klassikern.
Time flies like an arrow, fruit flies like bananas.
We judge ourselves by our intentions and others by their behaviour.
Jo, det är lättare sagt en gjort, speciellt när det dessutom cirkulerar en grupp kring personen. Känner igen mig.
Brukade själv alltid bli smådeprimerad över sommaren. Livet är dock för kort för att vara deprimerad. Kanske låter som Dr.Phil, men det är så in i helsike sant.
Det finns gott om fiskar i havet.
Du kan ju alltid ringa henne
Jo, det har jag ju tänkt på faktist.
Äsch, sluta tänka och ring, det har jag gjort. Sedan lade jag i.o.f.s. på luren när hon svarade och sket på mig. Men du kan säkert ta det ett steg längre!
Måste säga att jag aldrig blivit ihop med en tjej i klassen som jag kärat ner mig i (har däremot blivit god vän med en av dem, gått med i samma frimärksklubb och fått ett frimärke av henne med "Love" på... ehm "mixed signals"... Vi har också målat delfiner tillsammans i hennes vardagsrum hehe.)
Annars har man oftast träffat någon bara sådär och plötsligt hånglat och nästan rivit ner dj-båset Det har klickat direkt. Ibland har man tur i kärlek och ibland inte. Hur var det nu... man brukar väl få 10 nej och 1 ja?
Men ring du och se om hon är sugen på att mysa med dig :). Får du ett svar så slipper du undra.
Känner igen mig till 100% Man har verkligen blåst många chanser i livet.
Har du ingen kompis som känner någon som känner någon...ja, du vet?
Och att hon kollade ner i marken ska du inte ta som något negativt...hon ville säkert att du skulle komma fram till henne. Men hon var nog lika nervös och osäker som du var.
Så, se till att få något telefon nummer och ring.
Nu är det ju så att detta är inte hela livet, men när man är ung så kan det mesta braka ihop (läs sommaren), pga av skitsaker, och även fast det verkar löjligt, kan man må mycket dåligt.
Äh, när det är sommar som är det ju impa, pimpa, pumpa och dumpa som gäller. Vintern däremot, när det blir kallt och mörk så kan det vara bra med något "seriösare" 8)
Att inte våga är deprimerande, och att våga är den bästa känslan som finns. Fråga dig själv vad det sämsta som kan hända om du vågar. Det finns inget värre än att inte våga och sen känna sig deppad. Så ring du och fråga om hon är sugen på ta en fika på nåt kafé i stan Sen så kan det ju visa sig att tjejen du varit "kär" i lång tid, är en total bitch, eller dum i huvudet, och hur stor förlust är det då? Så känn inte depp förrän du förlorar nån du varit ihop med under lång tid etc. "Kärlek" som du känner genom att bara titta på en tjej är ju inte kärlek. Det är väl mer attratktion, och den attraktionen kan ju försvinna på en sekund när du lär känna personen om ni inte passar ihop etc.
Att inte våga är deprimerande, och att våga är den bästa känslan som finns. Fråga dig själv vad det sämsta som kan hända om du vågar. Det finns inget värre än att inte våga och sen känna sig deppad. Så ring du och fråga om hon är sugen på ta en fika på nåt kafé i stan Sen så kan det ju visa sig att tjejen du varit "kär" i lång tid, är en total bitch, eller dum i huvudet, och hur stor förlust är det då? Så känn inte depp förrän du förlorar nån du varit ihop med under lång tid etc. "Kärlek" som du känner genom att bara titta på en tjej är ju inte kärlek. Det är väl mer attratktion, och den attraktionen kan ju försvinna på en sekund när du lär känna personen om ni inte passar ihop etc.
Det handlar väll inte bara om att våga eller att inte våga fråga, tala, whatever.. Jag kommer bara att tänka på alla gånger man blivit sviken eller alla onödiga bråk man haft med sina flickvänner.. så visst jag tänker inte på det såfort jag hittar en tjej som jag gillar men det kanske är något som sitter i det undermedvetna.. så istället för att göra det man vill göra dvs säga att man tycker om dom så trycker man bort dom istället.. så har jag känt på senaste tiden.. Sen vet man inte heller vart man ska börja.. mitt svagaste kort är väll att hålla en konversation levande 8) men hoppas på att den jag snackar med också har något att säga men i slutändan så blir det en backfire och dom frågar varför man inte säger något säg något själv för fan :P!
Rail or Die
Största problemet ligger nog ofta i att man går på samma skola, blir man totalnobbad så kan det va rätt tungt att träffas varje dag i korridorerna (Visst, ibland tar man det chill och lägger det bakom sig, men en del gånger hade man verkligen trott hon skulle älska en tillbaka).
Men va fan, livet tar inte slut för det. Blir svårare då man gått ut skolan, då man inte har 300+ snygga brudar runt sig hela dagarna.
Vila i frid, Mikael "The_Maxx" Löfgren
Tack för den tid du var med oss, även om den var alltför kort
Kärlek är så jävla svårt när man är ung, och när man precis löst ett problem dyker två eller tre nya upp.
En tjej i skolan har varit intresserad i mig sedan hon såg mig första gången, och brukade ge mig sådana där blickar i korridoren när jag gick förbi. Jag var väl egentligen inte så jäkla intresserad av henne, jag har bara fortsatt att gå förbi i korridorerna.
Sedan vet jag inte vad som hände. Nu under hultsfredsfestivalen köpte jag en flaska solskyddskräm för hundra spänn bara för att hon stod och jobbade i apotekets tält. OK, inte bara, jag är väldigt känslig för solen, men hade någon annan stått där hade jag med största säkerhet sagt: "Hundra spänn!? Tack då går jag och gräver ned mej i sanden då!"
Förstår inte hur jag kunnat bli så kär i henne när jag är övertygad om att hon både ansträngt sig för att komma över mig och att vi inte har något gemensamt. Jag tänker på henne väldigt ofta och det smärtar att jag inte vet vad varken jag eller hon vill längre. Just snyggt att jag börjar undra nu, när jag har sommarlov.
Hittar fan inte hennes Lunar, helgon, Spinnsida, telefonnummer eller hemadress och jag hittar inte heller motsvarande för hennes vänner.
Kontrasten mellan festivallivet och vardagen gör allt ännu värre. Det är verkligen helt sanslöst vad jag känner mig deprimerad och ensam just nu.
Jag ska sätta mig ner och spela I bet that you look good on the dancefloor på gitarren i hopp om att jag kan få utlopp. För något.
Jag behövde också skriva av mig lite...