Vilket äventyr jag hade inatt.

Inatt besökte jag mina släktingar i USA. De var lite "hillbilly-aktiga" och bodde på landet, högt uppe på en kulle.

När jag gick upp för kullen kunde jag blicka ut över landskapet, en dal, och jag kunde se ända bort till horisonten. Nästan. Om det inte vore för att "view-distance" var begränsad och världen började klippa i slutet och gjorde att jag inte kunde se så långt som annars möjligt.

Jag reste hit med min familj från sverige och vi glömde av någon outgrundlig anledning hela tiden att prata engelska med familjen från USA, men intrycket jag fick var att de förstod oss ändå.

Vi satte oss ner i deras vardagsrum och kollade på TV i den lilla trästugan de hade. Vi pratade med varandra, försökte komma ihåg att använda engelska, och hade trevligt. Min mor tog sedan fjärrkontrollen och började bläddra igenom tv-kanalerna. Efter ett tag märkte vi att det enda hon kunde få in var svenska kanaler och jag trodde då att hon hade råkat gå in i inställningarna och ställt in något fel. Vi tyckte alla att det var jätte pinsamt. Jag tog fjärrkontrollen och började gå igenom inställningarna för att försöka rätta till felet medan amerikanarna kollade på mig irriterat.

Jag kunde inte hitta något fel, så jag tyckte det vore en bra idé att följa med antennkabeln från TVn och se vart den gick. Jag följde den ut ur vardagsrummet, ut ur huset, fram till en stor slätt där kabeln förgrenades ut till massor av stora stationer som täckte hela området.

"Det krävdes inget geni att se vad problemet är här" tänkte jag. Stationen som styrde svenska kanaler brann nämligen.

Jag försökte förklara att det inte var vårat fel, stationen för svenska kanaler brann ju. Jag insisterade till och med att vi blivit utsatt för ett sabotage då att av alla dessa stationer, för alla olika länder, så var det just den svenska som brann. De förstod mig inte och vi tyckte alla att det var bäst för oss att gå.

Vi tog inte den fint asfalterade vägen därifrån. Istället vände vi nosen mot en trång och snårig del av skogen och begick oss dit. Det var inte så jobbigt visade sig och vi var strax över på andra sidan.

Där mötte vi upp med Sven Wollter som ville visa oss sin nyinköpta Bugatti Veyron, världens dyraste produktionsbil. Jag blev väldigt imponerad och laddade lite för att plötsligt gå och köpa mig en egen.

Sen vaknade jag.

Något för Sigmund Freud?

#blogg