Ett blogginlägg om spel, för spel

Medlem
Ett blogginlägg om spel, för spel

Jag åkte tåg idag.

Tuff, tuff, tuff

Jag hade med mig min laptop. Den låg där i sin väska, men när jag tittade mig omkring hittade jag inget eluttag och räckte ut ett femtontums långfinger mot den lille bastarden då jag inte ville slösa på batteriet.

Min mobil har glapp, vilket leder till att musiklyssnarfunktionerna var som att spela #Quake på 33,6k, med felkopplat modem och familjemedlemmar som ringer konstant.

Men jag ville lyssna på musik. Jag hade lite Flogging Molly i huvudet, men även Melissa Horn. Så jag drog igång datorn. En låt gick att spela via Spotify, då jag inte riktigt hade ork att dra fram den lilla trådlösa internetadaptern som värmt upp en hel drös messmörsfyllda tågresor.

Vad fan har det här att göra med spel egentligen? Hampus, din spjuver!

Jo, ska ni få höra.

Allt.

Precis.

ALLT!

För jag drog igång Winamp igen, vilket jag inte gjort på väldigt länge. Jag hade läst min lyckosnurr på Facebook för ett tag sen. Det stod att jag skulle ha 97 procent tur, vilket innebär att jag vågade bli lite modig. Mentalt satte jag på mig ett par solglasögon, har hört ryktas att det är fruktansvärt coolt med sådana. Framförallt inomhus. Vissa menar även på att hattar är hetare än pepparkakor med blåmögelost, men det fick räcka med att låtsas att jag hade på mig solglasögon.

Vad menar jag med detta? Jag satte på den ödesdigra funktionen Shuffle. Vanligtvis så är det 400 procent chans att man snabbt åker på en låt man inte vill höra och tappar lusten totalt. Men med Facebook-segern färskt i minnet tryckte jag snabbt på nästa låt, viss om min kommande seger.

Smack! Within Temptation med Running up that hill. Och så föll jag in i en nostalgisk dvala.

Det är nu det är på sin plats med ett frågetecken stärkt av bumbibärsdryck (inte saft, det är jag lite för gammal för).

Men du som spelat en stor del av ditt liv, har säkert ett flertal låtar som bränner igång associationsapparaturen där innanför pannbenet.

Just Within Temptations cover på Running up that hill av Kate Bush får mig att tänka på #Guild Wars. Jag minns att jag förbokade spelet, läste runt på GuildWars.se inför den stundande betan jag hade en nyckel liggandes för i mailen.

Jag minns den där betan. Första gången jag skapade min karaktär i Ascalon, träffade lilla Gwen som var lika jobbig som alltid. Samlade ihop mina första förmågor, spöade upp mina första fiender. Jag minns tjuren som stod och bråkade på fältet utanför stan. Han var bufflig av sig, skulle alltid mucka. Men det slutade alltid på samma sätt. Och min karaktär var definitivt aldrig vegetarian eller pacifist.

Sen brakade hela helvetet löst. Det var första betan när man genomgick momentet med att staden gick åt helvete. Ingen förstod vad som hände. Helt plötsligt var den böljande grönskan förbytt mot sand och sten.

Charrs (Vildsinta barbarer(monster), inte helt olika Reggie) fick spö efter noter och storyn utvecklades.

Jag kommer ihåg Gates of Kryta. Legendomspunnet för människor på den tiden. Så absurt svårt uppdrag. Om ni lirat uppdraget i fullständiga spelet vet ni att det var rätt så lätt. Men på den tiden, då jäklar. Antalet fiender var flera gånger fler och att klara det var minst ut sagt en utmaning, om man inte hade flera nivå 20-karaktärer med sig som understöd.

Men kruxet låg i att det även då var svårt. Någon som minns blixtödlorna som kom sedan? Smock sa det, och allting dog.

Vad har nu Running up that hill med allt det här att göra?

Jo, den lyckades nästla sig in i min spellista, och spelades någon gång under alla de moment jag beskrev nu. Varje gång jag hör den, så ser jag inre bilder av hur mina första karaktärer gick omkring. Det är verkligen inte enda gången en låt associerats med ett spel.

Men det är ändå lite speciellt.

För när jag satt där på tåget, bläddrandes i min socialpolitiska litteratur och hörde låten. Då bara kände jag, att jag älskar spel.

Och, på tal om just spel. När vi ändå är inne på ämnet, menar jag.

#Left 4 Dead 2 är underbart. Det kan potentiellt slakta mina studieresultat i några få veckor. But a man gotta do what a man gotta do.

Det handlar om att prioritera, så ikväll ska jag försöka ragga med @Denglade och @Lasershock och låta ännu en natt försvinna i ett töcken.

Men först - nu är det dags att börja skissa på helgens deals.

#blogg

Redaktör
Ett blogginlägg om spel, för spel

Lasershock och Left 4 Dead 2 ja. Känns som att jag nånstans borde klämma ur mig ett "Sorry för all friendly fire".


signatur
Medlem
1
Skriv svar