Halo 3: ODST glänser i multiplayer

Hjelp! Han har en hammare!

Jag har spelat igenom <em>Halo 3: ODST</em>. Men <em>Halo</em>-mytologin rör mig inte i ryggen. Master Chief har ungefär lika mycket personlighet som den där snubben i <em>Prototype</em>, och handlingen slutade jag försöka följa när Bungie själva slutade bry sig (någonstans mellan ettan och tvåan).

Då är det skönt att <em>Halo 3: ODST</em> (snärtig undertitel!) inte fokuserar på Master Chief, utan ett gäng vanliga soldater. Närmare bestämt så kallade Orbital Drop Shock Troopers. Genom kampanjen får man växla mellan karaktärerna där de kryssar genom ett covenantfyllt New Mombaza i jakten på en hemlig militär tillgång som kan avgöra kriget.

Jag skiter i den sex timmar korta kampanjen i <em>Halo 3: ODST</em> också. Hälften av den utspelas nattetid. Det är mörkt. Man ser inget. Men man kan slå på nattkikaren. Då får allt fula gula silhuetter istället. Staden man är fast i påminner om ungefär alla andra scifi-städer som inte heller lämnat avtryck: lite klossiga hus i grått och blått. Jag hade förväntat mig något lite mer fantasifullt än det här, till och med från utvecklarna som tycker att tre timmar lila korridorspring = bländande bandesign.

Tur då att nya multiplayerläget <em>firefight</em> är ungefär hur kul som helst. Våg efter våg av argare och argare covenanter mot fyra människor. Ungefär exakt som fantastiska <em>horde</em> i <em>Gears of War 2</em>, alltså. Att köra tillsammans med tre kompisar på någon av de soliga utomhusbanorna med fordon är ren actionmagi.

Man kan också aktivera mer eller mindre seriösa bonusparametrar i uppdragen. "Birthday" gör att varje headshot på en liten grunt (fortfarande sötaste rymdmonstren) resulterar i ett färggrant konfettiregn, samtidigt som det jublas och applåderas vilt. Helt stört roligt.

Skaffa inte <em>Halo 3: ODST</em> för kampanjen. Skaffa det för firefight. Det är höstens näst hetaste co-op.

#blogg

Glad att du frågar! NHL 10. Jag kanske utvecklar det påståendet vid tillfälle!