I väntan på träningsvärken

Så har man då kommit ännu en dag närmare döden och jag måste säga att det har varit en helt okej dag. Nu jämför jag visserligen med gårdagen som var hemsk på många sätt och vis, men även om jag skulle ha andra dagar i minnet så skulle den 8 september 2009 nog framstå som ett helt okej dygn.

Som vanligt har det mesta av tiden gått åt till att jobba och det har gått riktigt bra. Har äntligen fått lite tid att göra det jag ska göra numera efter min "befodran" och det lär bara bli bättre när de som tagit över mina roller blir varma i kläderna och lär sig mer. Ser verkligen fram emot att kunna lämna det bakom mig, inte för att det var tråkigt, utan för att det är roligt med en ny utmaning och det är verkligen det här. Mer administrativt arbete som att lägga scheman, se till att folk gör de ska, fixa statistik, etc och det är kanske inte allas kopp te, men jag gillar det - eller iaf så tror jag att jag kommer gilla det ^^

Jag har dock haft tid för lite annat också. Samtalat med trevliga människor som fått mig på bättre humör (extra tack till Sofia som alltid tycks kunna locka fram ett leende hos mig), fått mig en rejäl promenad till jobbet (en halvmil varje morgon), spelat #Prince of Persia (riktigt trevligt spel som börjar lida mot sitt slut) och nu ser jag på Star Trek Deep Space Nine (blir bara bättre och bättre).

Dagens stora grej är dock att jag tagit mig igenom ett pass på gymet för första gången på ett drygt år och jag känner att jag kommer få betala för det imorgon. Visserligen så tog jag det rätt lugnt medveten om att träningsvärk inte är alltför roligt när en kropp som inte har varit aktiv chockas med träning, men jag skulle ändå vara förvånad om det inte är en aning stelt när jag vaknar imorgon. Det är dock en smäll jag lätt kan ta, det känns enormt skönt att vara igång igen och jag tror att det här var precis rätt läge att ta steget. Nu gäller det bara att bita ihop den första månaden eller så och träna tre gånger per vecka så att både kropp och sinne vänjer sig så att jag inte längre måste tvinga mig att gå dit utan det blir något som jag vill göra.

Men men, babysteps nu och imorgon lär de av någon anledning bli extra små och långsamma

#blogg