Topp 5 visioner

Det är den första dagen på månaden. Jag bryter tystnaden för att inte förstöra universum som vi känner det. Den nya bloggen installeras i skrivande stund och jag hoppas på en fräsch start till nästa vecka. Varken Du eller jag kommer att bli besviken. På temat storslaget får vi idag spisa

Topp 5 spel scener ur spel som hade en vision större än mediet på vilket de förverkligades.

5. Regnscenen i Zelda III
Den var häftig. Men det har gjorts bättre efter det. Och det kommer göras bättre om en stund.

4. All your base are belong to us.
Tekniken. Översättningen. Originaldialogen. Det fanns nog inte en enda del av det spelet som inte grundade för en sannerligen antiklimaktisk och skrattretande syn när skurken förmedlar det numera klassiska budskapet. Man kan fundera över hur stor visionen var när det begav sig. Troligen inte så stor.

3. Solid Snake tar av sig dykmasken i Metal Gear Solid
Jag hade spelat en liten del av Metal Gear Solid 2 när jag valde att påbörja första delen av Solid-trilogin (bestående av minst fyra delar). Jag hade även sett vad en Playstation2 kunde prestera rent grafiskt och det var alltså med ett enda stort "eh...?" jag bevittnade hiss-scenen på Shadow Moses. Röstskådisarna och till viss del bakgrunden borgade för en episk presentation av huvudpersonen. Musiken stegrade. Kameran zoomade in. Ett blockhuvud tog upp stora delar av skärmen och jag undrade om det var en person eller kyckling som skulle rädda världen.

2. Bossfighterna i World of Warcraft
Text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text, text *andasin* text, text, text, text, text, slåss, loota.

1. Final Fantasy IX
Hela serien skulle kunna utgöra två listor på det här temat. Men jag tycker personligen mest synd om nummer 9. Att del 1-6 är undermåliga i allt kan jag se förbi. Del 7 och 8 är lite av lika fjantiga och en uppvärmning för Playstation2 och framåt. Men just Final Fantasy IX är det synd om. Den hade mått bra av Playstation2 och jag skulle kunna döda för en PS3-återutgivning*. De teman och historier som försöker framföras är djupare än mycket annat. Men de når inte ända fram med det begränsade antalet polygoner och animationer. Tyvärr. För dialogen och värderingarna är värda så mycket mer.

Bubblare: Alla spel på Wii
Vifta, vifta eller vifta. Men eftersom jag inte kan föreställa mig hur den större visionen ser ut känner jag inte att jag har rätt att klaga.

* - eller åtminstone hugga av någons tå för ett spel i samma anda

#blogg

Jag säger att de spelen som försökte förmedla saker som mänskliga känslor och relationer hade gjort sig bäst med ett annat uttryckssätt. Ico höll kameran så långt ifrån karaktärerna att man aldrig förlorade tron om att det var två individer som man hjälpte. Final Fantasy IX och Metal Gear Solid förstör sina egna illusioner genom att kasta upp de tekniskt undermåliga karaktärerna alldeles för nära TVskärmen.

Inledningen av Metal Gear Solid är bra. Röstskådespeleriet spöar Twin Snakes alla gånger. Men just närbilderna som ska försöka visa på uttryck i ansikten var inte rätt väg att gå på den tiden. Idag har vi Heavenly Sword som med sin mo-cap gjorde underverk för ansikts- och uttrycksanimationer.

Ett annat exempel är Half-Life. Där kände man inte alldeles för mycket för de stela marionetter som befolkade Black Mesa. Men så fort de började röra på ögonbryn och annat blev de genast mer spännande.

Jag säger inte att en visions kvalitet mäts i prestanda. Men jag säger att man måste anpassa sin vision efter mediet. Tomonobu Itagaki har en bra poäng här:

"So I gave him a single piece of paper with an idea which is that when you push a button on the controller, the character's hand comes out of the screen at you. So, the president was at a loss for words. Eventually he asked 'Why would you come up with an idea like this?' I said that 'Hey, you said we didn't have to think about any technological limitations.' So that was kind of an expression of me saying as an engineer, don't underestimate the limitations of technology."

Edit: Jag gillar visionerna. Jag tycker bara synd om dem för sättet de förverkligades på. De förtjänade mer.

Nej. Jag säger att man ska vara medveten om sitt mediums begränsningar.

En bok kan inte förmedla verklighetstrogna bilder, men den kan få samman imaginära bilder som inte är möjliga på film. Böcker kan leka med våra huvuden på flertalet sätt med text och metaforer som film i sin tur inte klarar av.

George Lucas hade inte tillgång till datorkapacitetendå det begav sig, så de fick istället använda sig av speglar, dockor och lera för att få fram en vision. Vilken är bäst, Episod V eller Episod II? Den ena är mer tekniskt avancerad, men övertygar mindre än den andra.

Silent Hill 2 (och 1 för den delen) använde mörka scener för att skapa en stämning. De kunde inte övertyga med antalet polygoner så det som var läskigast i de spelen var det man inte fick se direkt. Något som de senaste utgåvorna borde ta lärdom av (bl.a.).

Och det handlar inte om vad som är snyggt 10 år senare. Det handlar om vad som var gångbart då. Conan släpptes 2004, men även Half-Life 2.

Som äldre exempel kan nämnas Obi-Wan (om någon minns det) som släpptes ungefär samtidigt som Ico. Ett av dem snyggt. Ett av dem inte.