Vägs ände och vidare

Vägs ände och vidare

I förrgår skulle jag skriva ett blogginlägg.

Jag är tillbaka! tänkte jag skriva. För, (som mina ständigt lika glasklara och grammatiskt korrekta medarbetartexter har antytt) jag har ju varit borta. Ägnat en sommar åt en annan dröm; att skriva något skönlitterärt.

Under de här månaderna har tankarna såklart hela tiden gått mot Super PLAY. Jag har fått artikelidéer, bestämt mig för att "nu ska jag fan blogga massor!!!" och funderat på att engagera mig mer i forumet.

Jag längtade efter att komma igång. Nu var det dags.

Sen kom mailet. Bomben. Undergången.

Jag har inte kunnat skriva någonting förrän nu. Dels för att jag varit upptagen med att försöka säkra någon form av fortsatt speljournalistkarriär, dels för att det hela inte har kommit i närheten av att sjunka in.

Igår var jag på redaktionen, och om bortser från domedagsstämningen så var det precis lika fantastiskt trevligt som vanligt. Jag hade köpt leksaker som jag och Anna Clason använde i layouten till vad som kanske blir min allra sista Super PLAY-artikel, Jocke Bennet undvek finkänsligt att kalla mig TJOCKISAR och Alfred Holmgren missförstod mig och trodde att min bok skulle heta "En fin odyssé till tankens land", bara för att i nästa andetag dra upp gamla spelkvällar-minnen som absolut inte borde ha berört mig, men som gjorde det lite grann.

Jag såg mig omkring lite innan jag gick; på den alltid lika tokiga väggen bakom Alfreds och Mats skrivbord, på deras alltid lika jävla stökiga skrivbord, på en ovanligt tom planeringstavla och in i det obehagligt nystädade spelrummet.

För att parafrasera min MMO-dödsartikel; det är en svår känsla att få grepp om, men snart kommer ingenting av det här existera.

Jag tror att många av oss som frilansade för Super PLAY såg det som något mer än ett frilansjobb. Jag kände i alla fall att jag var med om något stort. Som att vi tog speljournalistiken till nya platser. Jag menar, bara att få vara med i samma tidning som några så mindblowingly awesome skribenter som CJ, Preger, Jimmy Håkansson och Michael Gill kändes otroligt.

Till sist vill jag dock tacka två personer och ett forum extra mycket:

Alfred Holmgren - som med sitt hänsynslösa gubbande hjälpt mig bli den skribent jag är och vill vara.

Jonas Högberg - som är lika bra på att vara en kompis som han är på att vara en speljournalist (fantastiskt bra alltså).

Super PLAYs forum - för alla fina ord.

Jag vet inte säkert var jag tar vägen nu, men när jag vet så kommer informationen att finnas här eller på min reservblogg (bloggosaurusrex.wordpress.com).

So long och tack för exakt varenda fisk!

#blogg

Inaktiv
Vägs ände och vidare

Jag antar att det här är slutet. =(

Medlem

Ni lär ju inte ha några problem att finna nya jobb, men det som hänt är ju tråkigt som fan.

Keep on rocking som Neil Young hade sagt, dock följt av frasen "in a free world" , men den frasen skiter vi i.

Medlem

Fan, hur ska detta sluta egentligen? Det finns så många på den här sidan som jag kommer sakna; skribenter och forumiter. Och nu verkar allt vara helt puts.

Johan, du är minsann en stjärna på uppgång. Du kommer att fortsätta växa som skribent och var du än börjar så kommer jag läsa dina texter. Att få träffa dig på Centralen i vintras var ett sant nöje, och jag önskar dig all lycka i framtiden!


signatur

Upon a soapbox of nerdom.

Medlem

Du är fan bäst, TJOCKISAR.

Jag lovar att stalka dig under din fortsatta karriär.

Skrivet av Kelet:

Du är fan bäst, TJOCKISAR.

Aw, det var kanske det finaste någon har sagt om mig!

Tack även till er andra.

Inaktiv

Mm, en av de klart bästa på SuperPlay. Ska också hålla ögonen på dig i framtiden

Tack Johan! En TJOCKISAR-vän är faktiskt mycket mer vän än någon annan.


signatur

Kittens are for real!

Tippentoppen.

Inaktiv

Starta en ny tidning då!


signatur
1
Skriv svar