Krediter där krediter hör hemma

Är detta dagen då man bittert ska deklamera att kvalitet inte säljer? Nej. Det är idag man ska hylla dem som gjort Nya Super PLAY till vad den varit sedan 2005. Jag tänker särskilt på några människor som varit instrumentala i att profilera tidningen sedan nystarten i nummer 109 -- och som följt med på resan ända till slutet.

Jonas Högberg (aka Hattmanen)
Jonas sålde in sig själv med en av de hjärtligaste retrotexter jag läst. Den handlade om Samus Aran och jag minns att den slutade med ett skruvhopp som på ett fyndigt vis blev både avslutningsknorr och en snygg återanknytning till inledningen. Redan då var hans texter fulla av den stora glädje och nyfikenhet som sedan dess gjort Super PLAY till landets charmigaste speltidning. I jakten på ett mer personligt anslag ville jag genast ha honom. Sedan dess har han utvecklats till en av tidningens mesta och mest tongivande frilansar. Jonas Högberg är Super PLAY. Kanske mer än han själv inser.

Tommy Preger (aka Tommy (P))
Tommy Preger sökte jobbet som frilans med en text om hemmasnickrade remakes av Lucasarts-äventyr. "Creddigt!" tänkte jag och föreslog att han skulle fortsätta på samma tema. Sedan dess har han bevakat indiescenen som ingen annan och gjort Super PLAYs Gränslöst-avdelning till landets bästa nischbevakning.

Alfred Holmgren (aka Fred)
Jag hittade Alfred av en semislump när jag scannade av Super PLAYs dåtida forum en kulen natt i december. Han hade skrivit nånting om Halo på forumet. Jag tyckte det såg vederhäftigt ut, skickade ett mail (kanske på julafton), tycke uppstod, och sedan dess har han varit redaktör och sedermera redaktionschef. Sveriges i min mening kanske vassaste tangentbord och gubbare av texter. (När vi skrivit på anställningspapprena kom jag på att han egentligen aldrig skrivit någon provtext på beställning. Det gick ju ganska bra ändå.)

Anna Clason
Har formgivit och layoutat alla nummer av Super PLAY. Jag tror inte det finns en mer genuint begåvad formgivare på Hjemmet Mortensen. Många gånger har hennes personliga konstnärstouch gjort Super PLAYs artiklar precis så spännande formmässigt som texterna förtjänar. Jag minns också särskilt några av hennes handgjorda omslag, som den lerbyggda Mariogubben. Bonus: varje gång ett spel innehåller en häst kallar man in Anna i spelrummet så får hon såga spelskaparnas dåliga förståelse för hennes favoritdjurs anatomi.

Det finns många fler begåvade medarbetare att nämna. Färskare nytillskott som Michael Gill, Jimmy Håkansson, Carl-Johan Johannson och Johan Martinsson har gjort mycket för den moderna speljournalistiken och Super PLAYs vidareutveckling.

Personligen då? Sedan 2001 har jag jobbat med Super PLAY, och har alltid tänkt på mig själv som en Super PLAY-människa från dag ett. Det känns rotlöst när man vet att man inte längre kommer kunna ha den tidningen kvar som mental hemmabas.

Igår var en konstig dag. Jag och min sambo satt och sträckspelade Trials HD på varsin 360 hela natten. Det var lika maniskt underhållande som vanligt. Men när jag stängde av blev det plötsligt tydligt hur ledsen jag var över nedläggningen. Ändå var Super PLAY inte min tidning längre. Det var inte ens jag som grundade den. Likafullt känns Super PLAYs hädangång som en personlig förlust. Idag tröstar jag mig med minnena. De är många och glada.

Topp 5 minnen från Super PLAY
* Jag anställer en Alfred
* Jonas och jag spelar Donkey Kong: Jungle Beat och skrattar
* Anna gör ett Mario-omslag av lera
* Alfred premiärtittar på Xbox 360, får skrivkramp, skriver bra text
* Vi gör en redesign

#blogg