På flykt undan lagen - del 1

Medlem
På flykt undan lagen - del 1

Imorse fick jag en stark lust att skriva något så jag tog lite inspiration från ett spel jag spenderat en hel del tid med det senaste. Orkar du läsa igenom allt så lämna gärna lite konstruktiv kritik. Here we go...

En omskakande upplevelse

Det är ett tydligt tecken på att gårdagen varit hård när du vaknar upp i sängen fullt påklädd och med blodfläckar på skjortan. Det var just vad jag gjorde denna morgon. Om det nu fortfarande var morgon. Min tidsuppfattning var helt satt ur spel. Efter att ha slängt ett snabbt öga på klockan insåg jag att sen förmiddag låg närmare sanningen. Inte för att det spelade någon roll, jag hade inget planerat idag. Min kalender var lika tom som en uteliggares sparkonto. Med tanke på hur hektisk den senaste tiden varit så kändes det bara skönt. Jag låg kvar en stund medan de sista fragmenten av den gångna nattens drömmar sakta tynade bort. Under tiden studerade jag min omgivning. Taket ovanför mig hade för länge sedan förlorat sin vita lyster och istället antagit en beigeaktig ton. Här och var hade fukten tagit sig igenom och skapat mörka fläckar likt små öar i ett förorenat hav. Den gamla sängen knakade vid minsta rörelse och visste man inte bättre skulle man kunna tro att den när som helst skulle falla ihop i sina beståndsdelar. Jag sträckte mig några gånger i ett försök att få liv i mina stela lemmar innan jag steg upp.

Huvudet kändes tungt och de slitna resåren i madrassen hade lämnat sina spår i ryggen. Jag sträckte på mig ännu en gång varpå jag åter uppmärksammade att min skjorta var prydd av torkat blod. Det gick inte att ta miste på den karakteristiska mörkröda färgen. Huruvida det var mitt var jag osäker på men eftersom jag inte kunde finna några större sår på min egen kropp utgick jag från att blodet hade tillhört någon annan stackars sate. Jag var precis på väg att ta av mig det nerblodade klädesplagget när min mobils överprissatta ringsignal började ljuda från byxfickan. Jag plockade upp telefonen för att se vem det var som hade mage att störa mig på min lediga dag. Nummerpresentatören skvallrade om att det var min kusin. Jag tvekade en stund. Denna man verkar nämligen ha som sin livsuppgift att göra mitt liv komplicerat. Till slut valde jag att acceptera samtalet. Jag fick frågan om jag ville följa med ut och äta vilket jag motvilligt gick med på. Mat med min kusin betyder alltid ett besök på en snabbmatskedja. Visserligen började hungern göra sig påmind men tanken på en flottig hamburgare till frukost fick min föregående måltid att vilja leta sig ut genom munnen. Jag hade dock sagt ja och jag håller alltid mitt ord så efter att ha lagt på letade jag fram en mindre uppseendeväckande klädnad än den jag för tillfället bar och lämnade sedan lägenheten.

Solens bländande sken stod i skarp kontrast till dunklet inomhus och det tog en kort stund innan mina nyvakna ögon vant sig vid ljuset. Det underbara vädret verkade ha lockat ut stadens hela befolkning. Gatan var full av aktivitet. Överallt syntes folk som pratade i telefon, bar på kassar från den senaste shoppingrundan, släckte törsten med en dryck eller bara promenerade omkring. Jag tog mig igenom denna folkmassa och kom fram till min bil som stod parkerade i närheten. Den hade sett sina bästa dagar och hölls numera ihop av rosten men så länge den tog mig dit jag skulle var jag nöjd. Motorn hostade gång och jag rullade ut på den hårt trafikerade vägen. Människorna som jag tidigare beblandat mig med blev till ett difust myller som snabbt passerade förbi utanför rutan när jag kryssade fram bland mina medtrafikanter. Till en början flöt allt på bra men alla som framfört ett fordon i en storstad vet att köer är lika oundvikliga som flaming i en PC vs konsoldisskusion på Internet. Mycket riktigt blev jag snart stående i en av dessa köer som bildats vid ett trafikljus. Stressen började krypa fram och i ett ögonblick av otålighet lade jag mig i den motsatta körriktningen för att utföra en omkörning och passera trots att ljuset fortfarande var rött.

Då plötsligt hände det. En annan bil körde ut framför mig i korsningen och kollisionen var ett faktum. Det small till som ett pistolskott när plåt mötte plåt i en våldsam krasch. Jag slungades från mitt säte, genom vindrutan och slog i marken med en otäck duns. Allt snurrade runt. Långt borta kunde jag höra upprörda röster från personer som bevittnat händelsen. Sakta reste jag mig upp och återfick bäringen. Runt omkring mig såg jag förvånade miner som hos någon som just upplevt ett mirakel. Jag borstade av mig dammet och tänkte att det värsta nu var över. Då upptäckte jag vem det var jag hade krockat med. En polis!

To be continued...

#blogg

Medlem
På flykt undan lagen - del 1

Trevlig läsning FairFax, ett mycket bra initiativ som jag tror jag måste prova så fort tiden tillåter.

Ett par kommentarer, först det negativa...

Språket känns lite tamt, med det menar jag att jag inte får exakt grepp om vem "jaget" är, små antydningar här och där till "jagets" perception om omvärlden räcker inte för mig för att jag ska bli mer intresserad. Jag vill "känna" omvärlden, jag vill inte enbart se eller få det berättat för mig via adjektiv eller konjunktioner.

Upprepningar och syftningsfel...

Texten:

"Jag plockade upp telefonen för att se vem det var som hade mage att störa mig på min lediga dag. Nummerpresentatören skvallrade om att det var min kusin. Jag tvekade en stund. Denna man verkar nämligen ha som sin livsuppgift att göra mitt liv komplicerat..."

- jag tappar innehållet och läser:

"Jag" plockade upp telefonen för att se vem det var som hade mage att störa "mig" på "min" lediga dag. Nummerpresentatören skvallrade om att det var "min" kusin. "Jag" tvekade en stund. Denna man verkar nämligen ha som sin livsuppgift att göra "mitt" liv komplicerat..."

Man ska aldrig säga till en annan författare vad de ska skriva, men kanske hade det sett bättre ut så här:

"Telefonen ringde i byxfickan, jag undrade varför någon ringde på min lediga dag. Tydligen var det kusin "W", alltid lika mån om att komplicera mitt liv i stället för att ta itu med sitt eget. Att acceptera "fika" eller "mat" innebar alltid lågprismat som såg bättre ut på vägen ut än in..."

Om du hänvisar läsaren till din huvudpersons känslor, typ värdeord och meningar som "mage att störa mig", då måste du förklara på något sätt annars hänger det i luften, och återkommer detta i flera stycken så hänger man inte med.

Övermålade beskrivningar...

Jag tycker personligen att det bara finns en författare som kan komma undan med att övermåla beskrivningar och det är Stephen King.

Meningar som:

"Min kalender var lika tom som en uteliggares sparkonto..."

- får mig att undra om "jaget" är en okänslig individ som inte bryr sig om andra människor, eller om han / hon driver med personer som inte har det bra ekonomiskt.

Detta är en liten överdrift så klart, men eftersom jag inte känner karaktären, vet jag inte om han / hon menar det eller inte, jag förstår inte varför karaktären gör den associationen.

En annan målande beskrivning som du använde är helt briljant:

"Här och var hade fukten tagit sig igenom och skapat mörka fläckar likt små öar i ett förorenat hav..."

- här är associationen allmän och inte bunden till karaktärens dåtid.

Det positva...

Du har en bra kontinuitet. Dvs. det är lätt att följa från punkt A till punkt B. Det känns lite som att man är omruskad och inte vet vad som har hänt riktigt, detta ger en förvirrad stämning som är bra för att man ska läsa vidare. Bra styckeindelning, logiska avbrytningar och skönt att du inte använder adverb stup i kvarten som en viss herr Mankell

Ska läsa vidare på nästa del...

Medlem

Tack så mycket för kommentarerna depthless. Jag försöker komma igång med mitt skrivande som legat nere en längre tid så det är uppskattat. En del av det du tar upp är jag medveten om medan annat är sånt jag inte tänkt på. Det är alltid bra att få kritik från någon annan för det är lätt att man inte ser misstag i sin egen text. Just den här texten skrevs väldigt snabbt så jag har inte gjort någon större korrekturläsning själv.

Från början var det bara tänkt som en beskrivning av en spelsession jag hade (vilket säkert märks betydligt mer i del 2) men så började jag lägga till små detaljer i texten så att det blev mer som en berättelse. Därför kan nog "jaget" verka lite diffust då det växlar mellan rollfiguren i spelet, mina egna reaktioner under spelandet och den fiktiva figuren jag skriver om.

En del av de målande beskrivningarna är medvetet överdrivna även om jag så här i efterhande inte riktigt vet vad syftet med det var.

Medlem

Tack själv för att du delar med dig av din text, det är en sak att skriva och en annan sak att våga visa upp det man skriver, om man verkligen vill komma vidare så ska man inte vara rädd för konstruktiv kritik, det är inte jag, allt som gör att man progredierar är av godo, enligt min åsikt... Skriv på, det finns ju inget härligare än att uttrycka sig själv.

Medlem

Riktigt fint skrivet texten höll mig intresserad hela vägen igenom, även om depthless har rätt med sina synpunkter. Men det går ju alltid att göra något bättre. Jag ser fram emot din nästa del!

EDIT: Missade att du redan lagt upp del 2

1
Skriv svar