Trials HD tar fram tävlingsinstinkten
Inga problem!
Det är nånting hypnotiskt med <em>Trials HD</em>. Gas, broms, framvikt och bakvikt sammanfattar hela kontrollschemat. Med hjälp av dessa ska man navigera sin motorcykel genom diaboliska hinderbanor som kräver mod, precision och ett välkalibrerat balanssinne.
De enkla kontrollerna i kombination med en utsökt fysikmotor gör att <em>Trials HD</em> greppar tag direkt, och det erbjuder ungefär tusen anledningar att aldrig sluta spela. Mest beroendeframkallande är det att jämföra sig med sina Xbox-friends. Efter varje bana får man se hur man klarade sig tidsmässigt mot de som också kört den. Under loppet kan man till och med se en realtidsmätare som visar hur kompisarna ligger till i förhållande till en själv. Av någon anledning känns det fruktansvärt angeläget att hamna överst (eller åtminstone inte sist) på resultatlistan. <em>Trials HD</em> tar fram mina starkaste tävlingsinstinkter, trots att spelet saknar både multiplayerläge och <em>ghost runs</em> av kompisarnas åk.
Föregångaren, flashspelet Trials 2. Lite enklare,
nästan lika roligt.
Förutom de två huvudspellägena med enskilda banor och turneringar finns det en härlig baneditor och mängder med minispel. Baneditorn låter en skapa helt egna banor och enkelt dela med sig av dessa. Minispelen handlar om dödsföraktande påhitt som att frakta en släpvagn med skakkänsliga bomber så långt man kan innan den oundvikliga smällen. Eller att hoppa långt, åka inuti ett gigantiskt rullande stålklot utan att vurpa, eller att flyga igenom stora ringar av eld. Även här med moroten att man gärna vill spöa kompisarna.
Kanske blir du avskräckt av prislappen på 1 200 Microsoftpoäng. Men provar du demot blir du förmodligen lika blixtförälskad som jag. Och tänk så här: det är ju bara tre öl på krogen. <a href="http://trydling.wordpress.com/2009/08/11/sommar/">Eller tre kostymer till din avatar</a>.
Vincere vel mori.
