Mäktigt soundtrack i Brutal Legend

Tim Schafer och Mastodon i ohelig allians. Sweet!

-- Harmonix gjorde oss en stor tjänst med sina spel. De gjorde hårdrocken cool igen, och visade folk hur populär den kan vara.

Han som säger detta till mig heter Tim Schafer, är en av mina stora idoler och står bakom magiska spel som <em>Full Throttle, Day of the Tentacle, Grim Fandango </em>och <em>Psychonauts</em>.</span></span>

Han har en poäng. Innan <em>Guitar Hero</em>-spelen började prenumerera på topplisteplaceringarna var det ungefär omöjligt att höra äkta hårdrock i ett spel. Möjligen med undantaget att Activision envisas med att inkludera Ace of Spades i sina <em>Tony Hawk</em>-spel.

Så oförstående är pöbeln till hårdrocken att tidigare potentiella utgivare av <em>Brutal Legend</em> har sagt till Tim Schafer att han kanske borde förvandla det till ett hiphop- eller countryspel istället. Vi hårdrocksälskare är ett mobbat släkte. Istället för grym spelmusik får vi tredje klassens symfonikompositioner från människor som önskar att de vore John Williams. Eller, i Nintendos fall, "japansk porrfilmsjazz" (för att citera kollegan Carl Johansson på FZ).

I det här sammanhanget är förstås Tim Schafers hårdrocksactionäventyr <em>Brutal Legend</em> en gudasänd gåva. Det som gör mig så glad när jag studerar den långa låtlistan till spelet är att Tim Schafer och hans Double Fine inte mesat med låtvalen. Det här är ingen tandlös gubbrocksamling som det så ofta blir om folk som egentligen inte har någon koll på hårdrock sätter ihop ett soundtrack.

<em>Brutal Legend</em> spänner över alla genrer: från de gamla klassikerna till doom metal, dödsmetall (båda svenska stoltheterna In Flames och Dark Tranquillity representerar!) och ond svartmetall. Tim Schafer har sagt att det är viktigt att vara ärlig om man vill göra ett hårdrockspel och komma undan med hedern i behåll. Att döma av låtlistan är det här så äkta det kan bli.

Det finns så många grymma låtar i <em>Brutal Legend</em> att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Särskilt glad är jag över att ett av mina favoritband Mastodon ingår. Närmare bestämt med öppningsspåret Oblivion från deras senaste album Crack the Skye (ja, med e på slutet). Själv är jag mest kär i förra albumet, Blood Mountain, men ändå. Mastodon är kungliga.

Jag har hört deras musikstil kallas Fuzzy Metal. En bra jämförelse är svenska Meshuggah. Oerhört komplexa, intrikata ljudmattor som inte alls känns välkomnande vid en snabb genomlyssning. Det är lite som att stirra med öronen (ja, med öronen) på en sån där 3D-bild tills man plötsligt ser konturen av ett skitargt monster som stirrar tillbaka på en.

Det här är för övrigt inte första gången som Mastodon bjuder på sina psykedeliska toner i spelsammanhang. Redan i <em>Guitar Hero III</em> kunde spelare med smak för det brutala traggla igenom deras episka Sleeping Giant från just albumet Blood Mountain (såldes som extralåt). Och i <em>Guitar Hero: Metallica</em> (<a href="http://trydling.wordpress.com/2009/07/12/metallica/">för övrigt världens bästa musikspel</a>) bidrar de med låten Blood and Thunder från debutalbumet Leviathan.

<strong>5 grymmaste låtarna i Brutal Legend</strong>
Mastodon: <em>Oblivion</em>
Kungarna av Fuzzy Metal.

Dark Tranquillity: <em>Cathode Ray Sunshine</em>
Sveriges smartaste och mest melodiska dödsmetallare.

Diamondhead: <em>Am I Evil?</em>
Yes I am.

Dimmu Borgir: <em>Progenies of the Great Apocalypse</em>
Norsk svartmetall som får blodet att frysa till is.

Deathstars: <em>Blitzkrieg</em>
Svensk synthmetall som målar upp postapokalyptiska visioner.

Jag gillar hårdrock på Wordpress också.

#blogg

Mechar: Hehe, korrekt!
McBadger: Hur menar du då? Spoiligt?

Haha, skön kubfilm!