Tjock kunglighet

Internet är tillbaka. Det var jobbigt värre att vara utan det. Särskilt eftersom mitt förberedande arbete inför Augusti månads slut helt plötsligt började bero på internet. Utan förvarning ska tilläggas. Nedra Steam.

Blev oerhört glad av att se att mitt föregående inlägg blev uppskattat. Det ska ni veta att T9 inte är den bästa inmatningsmetoden när det gäller inlägg med ord som "obehindrat", "införskaffad" och "attackkaniner". Men jag är nöjd med resultatet ändå och måste säga att det är alltid trevligt att läsa kommentarer i efterhand.

Idag grävdes så slutligen internetsladden samman med resten av världen igen och jag kan nu åtnjuta de saker som jag gått miste om. Dawn of War II inhandlades förra veckan för en extrembillig peng. Det kräver aktivering via Steam (som är hatobjektet den här veckan) och inloggning via Games for Windows. Vem. Tog. Det. Beslutet? Hur som är det ett roligt spel. Jag har dåliga erfarenheter av del ett och jag har ännu inte vågat mig ut i flerspelarsvängen, men det är lagom lite RTS för min smak. Det är snarare ett rollspel med tanke på antalet karaktärer (jag har lyckats styra 10 mariner fördelade på 4 grupper hittills) och nivåsystemet. Kontrollerna är även de ned-dummade. Som tur är.

Internetspelande blev det en hälsosam dos av på PS3an istället. Någon hade bestämt släppt Fat Princess i fredags. Utan att bli för långrandig (här) kan jag säga att jag gillar det. Men det har såna brister att man blir lite mörkrädd. Att leta efter folk är stört omöjligt och att låta en person stå för värdskapet på ett oändligt krig borgar för problem när den personen inte vill vara med längre. Mycket frånkopplande och server-letande från spelets sida. Följdaktligen blir det mycket frustration från mitt håll. Om ni köper det lägg gärna till mig på er kompislista så får jag se hur det spelas med folk som bryr sig. För det system som är nu är helt åt fanders.

Blir i skrivande stund kvittrad av Tycho. Jag följer honom och ett gäng andra kändisar via Twitter för ibland dyker det upp pärlor som det här. Jag svarar ibland på deras fågelsång men blir aldrig nämnd själv. Det känns därför skumt på något sätt. Någonstans i Seattle sitter han och läser sin aktivitet. Han ser att han blir nämnd av en okänd människa för att denne har läst något han själv skrivit. När andra människor slutar vid den här punkten fortsätter däremot herr Holkins. Han läser det jag skrivit. Han begrundar det och väljer att besvara det.

Avstånden, hans plats i världen och på internet tillsammans med en del andra faktorer får mig att bli lite hänförd på något sätt. På internet är alla lika. Här uppmärksammas man inte för utseende eller ursprung. Här kan en beundrare nå en beundrad med hjälp av rätt ord. Den här gången var mina 35 tecken de rätta.

#blogg

Lyckliga jag antar jag

Det jag inte förstår är varför spelet ska startas via Steam (en ypperlig tjänst) för att sedan köras med både mitt Steam-konto och mitt Windows-live-konto igång. Någonstans här måste det börja bli snålt med datorns resurser tycker man. Men visst, låt mig ha tillgång till två kompis-listor.