Spel jag minns: Dungeon Master

Som ägare av en Atari ST (1040 STE för att vara mer exakt) fick man ta emot mycket skit på skolgården. Det var ju trots allt Amiga som dominerade i de flesta hemmen och det enda man kunde försvara sig med var att det var bättre ljud till Atari och att musiker använde sig av den. Det stod sig dock rätt slätt mot Amigan som kunde visa upp flera exklusiva titlar (fanboykriget är verkligen inte något nytt påfund), men det fanns undantag som bekräftade regeln och det kanske bästa var det tidsexklusiva (såna fanns då också) #Dungeon Master.

Spelet utvecklades av #FTL Games och var det första rollspelet i förstaperson som hade realtidsstrider, åtminstone så vitt jag känner till, och för mig var det som en helt ny värld - trots att jag inte spelade det så mycket. Det här var nämligen ett spel som jag såg min storebror spela mycket och det räckte faktiskt med det. Jag minns faktiskt inte riktigt vad det gick ut på, men det var inte särskilt viktigt då det var tillräckligt fascinerande att bara bege sig ner i fängelsehålan, välja sina fyra karaktärer och sen ta sig djupare ner och möta monster och lösa pussel.

Mycket av det som gjorde #Dungeon Master till något jag kommer ihåg så väl var givetvis att det var först med så många saker. Mycket av det som fanns i serier som #Eye of the Beholder, #Ultima Underworld och #Lands of Lore kan vi nog tacka #FTL Games för. Jag minns speciellt magisystemet som jag fortfarande tycker är riktigt bra, speciellt i dessa tider då allt ska göras så lätt som möjligt. För att göra något magisk var du nämligen tvungen att kombinera runor på olika sätt och du var tvungen att lära dig dessa och knappa in dem själv. Det var alltså inte bara att hamra på en knapp på tangentbordet eller en ikon på skärmen, var du stressad så var det lätt att knappa fel, precis som man kan tänka sig att det skulle vara i verkligen - om man nu kunde använda magi i verkligheten

Du var även tvungen att hålla kolla på både ditt mat och vattenlager samt se till så att inte dina facklor tog slut för då kunde det bli rejält jobbigt. Måste säga att jag saknar den här typen av rollspel. Inte förstapersonsperspektivet för det blir ju om något bara allt vanligare, men komplexiteten. Det känns som att rollspel blir allt enklare att spela vilket på ett sätt är bra, men samtidigt så vill jag inte att det ska gå för långt...

Men men, det där kan bli ett annat blogginlägg så nu ska jag bara lämna er med en film från #Dungeon Master som visar upp de första tio minuterna från spelet.

#blogg